Första kapitlet: Där kyrkklockorna tystnat av Alexander Koistinen

Där kyrkklockorna tystnat är andra boken i en trilogi och uppföljaren till Skymning över Europa som nominerades till Europeiska bokpriset. Teman som islamistisk radikalisering och terrorism skildras sällan i den svenska litteraturen, fastän de är högaktuella ämnen i nyhetsrapporteringen och den politiska debatten. 

”Sjukvårdare!”

Mannen i kamouflageuniform satte sig på huk och slet upp ett förband ur benfickan. Ännu en soldat i armbindel med rött kors på vit botten rusade fram, vände hastigt över hans kropp på rygg och började rytmiskt pumpa med båda händerna på bröstkorgen. Rop på ett språk hon inte förstod.

”Snälla, hjälp honom. Han kan inte vara död!”

Hon hade känt igen honom på en gång, fastän han låg framstupa på golvet bland blå tygtrasor, stenflisor och glasskärvor. Den mörka, eleganta kostymen var fläckad av damm och full av revor. Levrat blod och svart sot täckte hans ljusa hår. Cynthia snavade till på ett blåsvart, rektangulärt metallföremål med blänkande mässing i ena ändan. Från den jättelika innergården, så bekant från nyhetssändningarna, steg rökslingor upp mot himlen genom det sönderslitna glastaket. Över borden och på golvet låg orörliga människokroppar. Sårade som vrålade av smärta. Precis som arkaden i shoppingcentret nere i Abuja, efter Boko Harams räd. Hade kriget kommit hit till Europa också?

En kraftigt byggd man i nersmutsad grå uniform med flera stjärnor på axlarna kom fram och lade en arm om hennes darrande skulderblad. Hon lyckades inte placera hans ansikte, fastän det var bekant på något sätt.

”Petter”, presenterade sig mannen med lugn och trygg basröst. ”Petter Memtorp.”

Vänligt men bestämt drog han henne åt sidan. ”Låt dem göra sitt jobb. De vet vad de sysslar med.”

En skottsalva ljöd genom luften och en kaskad av blod sprutade ut ur bröstet på en av militärerna bara några meter ifrån dem. Petter slet Cynthia med sig ner på golvet. Hon kved till av smärta när stenflisorna och skärvorna av metallskrot skar rätt igenom hennes tunna klänning. Ett utdraget rop på arabiska följdes av ett öronbedövande knatter. Bullret ekade fram och tillbaka mellan innergårdens väggar, varpå en spöklik tystnad lade sig för några få sekunder.

”Ett skott i varje lik!” vrålade någon bortifrån entrén.

Hjärtat bultade hårt i bröstet, men hon vågade knappt lyfta på nacken. Cynthia flackade med blicken där hon låg med kroppen pressad mot marken. Soldaterna omkring dem hade gått ner på knä och svepte med vapnen över rummet. Borta hos Axel kröp sjukvårdaren fram och återupptog hjärt- och lungräddningen. Sakta reste sig andra kamouflageklädda män från sina ställningar vid de sönderblåsta glasdörrarna och intill pansarbilen som stod halvvägs innanför entrén. De började gå runt bland kropparna på golvet. När soldaterna kom fram till en av de svartklädda, skäggiga figurerna stannade de till, siktade och tryckte av ett skott. Byltet ryckte till, och låg sedan kvar lika livlöst som tidigare. Lugnt och metodiskt gick de vidare till nästa.

Med forcerade kliv skyndade de två männen i gulorange jackor ut med båren mot entrén. Den kortvuxna kvinnan som höll droppåsen i luften fick småspringa för att hålla jämna steg. Intill pansarbilarna hade en ambulans backat upp med bakdörren på vid gavel. Eskorterad av två motorcykelpoliser kom en kolonn med ytterligare fyra ambulanser farande uppför Rue Froissart. Bilarna genade vänster genom Schumanrondellen och bromsade in framför entrén. Bortifrån Utrikestjänstens rykande byggnad kom en man med en stor tv-kamera på axeln och en kvinna med mikrofon springande. Tre belgiska poliser med slitna uniformsjackor stod och gestikulerade i ett tappert försök att bringa ordning i kalabaliken.

Petter såg Cynthia i ögonen med stadig blick: ”Jag ser till att han får bästa tänkbara vård.”

Hon nickade stumt till svar. Petter slog igen bakdörren och ambulansen drog iväg med blixtrande blåljus och brölande siren. Länge stod hon stod kvar, tills ylandet dog bort i kakofonin av polis- och brandbilar, ännu fler ambulanser och korthuggna kommandon på engelska och franska. Med händerna knäppta och böjt huvud.