Tidningen Författaren slår ett slag mot hybridförlag och egenutgivartjänster

Medlemmar i Författarförbundet avråds från utgivning på hybridförlag och varnas för egenutgivartjänster. Det är temat i det senaste numret av tidningen Författaren. Boktugg hjälper dig att reda ut begreppen.

I tisdags landade det nya numret av Författarförbundets medlemstidning Författaren i brevlådan hos medlemmarna. Det framgick med önskvärd tydlighet att en stor del av numret var ägnat åt att sätta blåslampa på de aktörer som säljer tjänster till författare – och att höja varningsflagg för både hybridförlag och andra icke-traditionella utgivningsmodeller. Det börjar med ett kul kåseri om en stackars författare som får hem sina nytryckta böcker på garageuppfarten. Hens partner är långt ifrån stöttande utan hånar istället författaren och förklarar vilken loser hen är som tar saken i egna händer och investerar i sin utgivning istället för att fortsätta sitta vid datorn och svära över refuseringar.

Det fortsatte med en lång artikel där även Boktugg fick en märklig slev av kritik. Tydligen för att skribenten Peo Rask (författare och poet med det egna förlaget Black Island Books) ansåg att vi borde ha granskat hybridförlagens verksamhet mycket mer än vi gjort. Han insinuerade dessutom att detta berodde på att undertecknad varit med och grundat Hoi Förlag (som var ett av de allra första hybridförlagen och idag är ett av de största i Sverige). Men om hans egen granskning var tänkt att fylla denna lucka så föll den platt eftersom han inte tagit sig tid att faktiskt sätta sig in i skillnaden mellan hybridförlag och egenutgivartjänster. Han har förmodligen inte heller läst artikeln om Faun förlag.

Däremot hade han läst en krönika om trender i bokbranschen och ur den citerade han några stycken för att stödja sina teser. Han kunde också ha läst artikeln om hur hybridförlag ska definieras.

Jag håller med Peo Rask om att det finns många aktörer i och runt den svenska bokbranschen som utnyttjar författare. Det finns oseriösa frilansare som säljer tjänster till dem som är nya i branschen och inte kan bedöma deras kompetens. Det finns små (och stora) förlag som erbjuder dåliga villkor. Det finns egenutgivartjänster som maskerar sig som hybridförlag och hybridförlag som maskerar sig som traditionella förlag. Det finns traditionella förlag som slarvar med utbetalning av royalties och så vidare.

Men den underliggande tonen i artikeln är att alla som tar betalt av författare lurar dem. Oavsett vad författarna faktiskt får för sina pengar. Det tråkiga är förstås att Peo Rask placerar alla i samma korg. I en lista med företag som han kallar ”bokutgivningsföretag” räknar han upp alltifrån hybridförlag till renodlade tryck- och distributionstjänster som Publit i en enda röra. Där finns även traditionella förlag som gett ut enstaka böcker som fått varningsflagg.

Så låt oss börja med att förklara skillnaden mellan olika typer av alternativ för författare som vill ge ut en bok.

Traditionella förlag

Traditionella förlag (slarvigt kallade endast ”förlag”) är företag som investerar tid och pengar i att ge ut författares böcker. Man kan säga att bokutgivning är riskkapitalverksamhet även om den formuleringen inte går hem bland kultureliten. Egentligen är det väldigt orättvist att bunta ihop de traditionella aktörerna också eftersom begreppet innefattar förlag i alla storlekar, från mikroförlag som ofta drivs på hobbybasis och bara omsätter ett par hundra tusen till storförlag som ibland ägs av en börsnoterad återförsäljare (Storytel äger Norstedts och ytterligare en handfull förlag). Vilken kompetens och vilka resurser dessa förlag faktiskt lägger på en utgivning skiljer sig också kraftigt åt, oavsett storlek. Men författaren slipper betala och får av seriösa förlag dessutom ett förskott (som avräknas mot framtida royalties) så att denne slipper vänta i ett år eller mer på första avräkningen. Ett traditionellt förlag refuserar ofta långt över 95 procent av alla insända manus.

Hybridförlag

Enligt definitionen av ett hybridförlag ska dessa göra samma bedömning av manus som ett traditionellt förlag: håller det kvalitetsmässigt och går det att få lönsamhet i den här titeln? Visst, ett traditionellt förlag kan välja att ge ut en bok som de vet blir ett förlustprojekt för att det har ett kulturellt värde eller för att de av annat skäl verkligen vill att boken ska komma ut. Ett hybridförlag ska ur kommersiellt hänseende vara hårda och frågan de ska ställa är: Kommer den här boken att sälja tillräckligt för att författaren ska få tillbaka sina pengar?
Om svaret är nej ska de refusera. Och hybridförlagen refuserar. De seriösa refuserar merparten av de manus som kommer in. På den tiden jag var aktiv i Hoi (ja, jag lämnade VD-rollen för tre år sedan och är idag en passiv delägare utan insyn i den dagliga verksamheten) så handlade det om uppåt 70 procent av de manus som kom in.

Hybridförlag kan däremot ge ut betydligt fler böcker än de flesta andra mindre förlag. Anledningen är enkel: författaren står för finansieringen. Ur förlagets perspektiv innebär dock detta att de inte tjänar lika mycket på varje såld bok som ett traditionellt förlag gör. Vilket är helt rimligt, den som tar störst risk ska ha störst del av kakan. Det här är kärnan i det som gör många misstänksamma mot hybridförlagen. Borde inte deras affärsmodell locka till att anta alla manus? Eftersom de tar betalt för sitt arbete med utgivningen så spelar det ingen roll om böckerna säljer.

Ja, så kan förstås en kortsiktig ägare till ett hybridförlag arbeta. Eller en desperat ägare som inte får in tillräckligt många bra manus. Men då får de snart många missnöjda kunder och därmed svårare att attrahera nya. Dessutom, ger de ut dåliga böcker blir det svårare att sälja in dem till bokhandeln och få intresse från media. Vilket är en del av vad författaren betalar för att få tillgång till. Så för att överleva långsiktigt måste ett hybridförlag vårda sitt rykte genom att göra bra jobb och ha en hög andel nöjda författare.

Egenutgivare

Den som inte vill (eller får) ge ut sin bok på traditionellt förlag eller hybridförlag kan alltid välja att ge ut den själv. Det här sticker också i ögonen på vissa som tycker att en refuserad författare bör tiga still och inte släppa sin undermåliga bok på marknaden. De vill inte se eller förstå att det finns de som faktiskt aktivt väljer bort traditionella förlag för att själv ha full kontroll och avkastning. De verkar ha lättare att förstå att de väljer bort hybridförlag.

Den som trots allt bestämmer sig för att ge ut en bok kan, precis som den som bygger hus, välja mellan att göra allt eller delar av jobbet själv. Man kan anlita experter i form av frilansare för de moment man inte anser sig ha kompetens för. (Tips från coachen: Korrekturläsning är något man alltid bör anlita en extern person för.) Men man kan också välja att göra det som de allra flesta husbyggare gör, anlita någon som blir projektledare för alla de andra, ett komplett paket. Precis som med husbyggen är det väldigt svårt för en lekman att veta vad som är ett rimligt pris för snickarens, elektrikerns eller rörmokarens jobb. Att bedöma om den som levererar betong är bra kan vara lika svårt som att bedöma en redaktörs förmåga eller omslagsformgivarens prisnivå. En seriös byggare/egenutgivartjänst fungerar som kvalitetssäkrare gentemot sin kund (författaren i detta fall). En oseriös egenutgivartjänst är som en fuskbyggare och efterlämnar en undermålig produkt. Viktigt att komma ihåg när vi talar om bokutgivning är dock att kvaliteten på det manus som författaren i första läget fattar beslut om att ge ut kommer att ha stor inverkan på slutresultatet. Ungefär som den byggherre som gör en egen husritning i Excel utan att anlita arkitekt och sedan lämnar till byggaren att lösa det utan att ändra en enda detalj.

Egenutgivartjänster

Alla som säljer tjänster till egenutgivare verkar på en marknad. Där finns de som vill konkurrera med pris och de som vill konkurrera med kvalitet. Ofta får man vad man betalar för, men det finns också exempel på motsatsen. En egenutgivare som väljer att pruta på vissa tjänster, exempelvis genom att göra omslaget själv trots bristande kunskaper, kommer också att sänka kvaliteten på slutresultatet, oavsett om kompetenta hantverkare varit inblandade i andra delar av kedjan.

Uppdragsutgivning

En typ av förlagsverksamhet som funnits i många år. Böcker ges ut på uppdrag av organisationer eller författaren själv. Ofta är spökskrivare inblandade eller redaktörer som står för innehållet i boken. Det kan vara jubileumsböcker åt företag och föreningar, men även memoarer och biografier. Oftast finns ingen kommersiell tanke bakom denna typ av utgivningar, men det finns undantag. Även uppdragsutgivning är något som vissa traditionella förlag talar tyst om men som finns med som en viktig inkomstkälla. Även här finns det seriösa och oseriösa aktörer. Jag har sett exempel på hur förlaget låter uppdragsgivaren garantera ekonomin genom löfte att köpa ut alla osålda böcker efter en viss tid. Då är det inte en författare som blir blåst utan ett förbund, företag eller kommun utan koll på bokbranschen. De luras att det går att sälja böcker men inser i efterhand att de står med en faktura på 3 000 osålda böcker à 400 kr och ett par lastpallar i källaren. Alla med koll på förlagsekonomi gör snabbt kalkylen – en sådan utgivning ger lika bra avkastning som en bästsäljare.

Hybridförlag i traditionella förlagskläder

De riktigt luriga är ulvarna i fårakläder. Alltså de förlag som framställer sig som traditionella förlag men efter antagning, eller i värsta fall ännu längre fram i processen, kräver betalt av författaren. Ett seriöst hybridförlag är tydligt med alla kostnader redan från första kontakten. Sedan finns det givetvis kostnader som inte kan specificeras på förhand som exempelvis tryck (som alla förstår påverkas enormt av format och omfång på en bok).

Det finns dock flera förlag, flera av dem har funnits i mer än 20 år, som ägnar sig åt förtäckt hybridförlagsverksamhet. De säger att de står för alla kostnader men författaren förbinder sig att köpa ut böcker. Jag har hört om författare som ålagts att köpa 400 exemplar à 200 kr av sin bok. En bokförsäljning på 80 000 kr för förlaget som inte är royaltygrundande. Samtidigt som förlaget aldrig skulle kalla sig för hybridförlag eftersom det skulle ge fel bild.

Så vem ska man lita på?

Det enkla svaret är att du som författare (eller organisation) som vill få ut din bok kan bli lurad av alla typer av förlag. Det gäller att läsa avtal noga, ställa frågor inte bara till förlaget själva utan andra som gett ut där tidigare. Kolla förlagets ekonomi oavsett förlagsmodell, granska deras utgivning och läs gärna några böcker förlaget gett ut tidigare. Läs på om hur bokbranschen fungerar på riktigt. Är du medlem i Författarförbundet kan du absolut låta deras jurister granska avtalet, men var medveten om att deras syn på hybridförlag kan vara lite färgad av att de jämför med traditionella avtal. Ska du bli egenutgivare, var medveten om att starta förlag är att starta företag.

Kan man tjäna pengar utan ett ”riktigt” förlag?

En del tycker att bara traditionella förlag är riktiga förlag. Egenutgivning och hybridförlag är något som katten släpat in, det är synd om alla författare som tvingas till detta. Det är vad artikeln i Författaren andas. Tyvärr stämmer det ju inte. Det finns de som aktivt väljer bort traditionella förlag, även om många givetvis drömmer om utgivning på det stora fina förlaget. Men det finns också exempel på svenska författare som tjänat miljoner på sina böcker, både egenutgivna och genom hybridförlag. Precis som med traditionella förlag är dessa succéförfattare få och utgör undantag. De allra flesta författare – oavsett förlag – tjänar väldigt lite pengar på sina böcker.

Så, nu försökte jag i alla fall bidra till lite kunskap. Vi får väl återkomma till att granska villkoren hos alla typer av förlag och tjänster. Men innan vi gör det är det en fördel att kunna skilja på de olika alternativen så att man inte blandar ihop dem.

Fotnot: Undertecknad var med och grundade Hoi Förlag 2010. Sedan 2016 arbetar jag enbart med Boktugg och sitter numera inte ens i styrelsen för Hoi.