Succé för egenutgivare – filmproducenter och förlag jagar rättigheterna till Bitter Medicin

Gela Forsell och Anders Burén debuterade som egenutigvande författare för ett halvår sedan med den fiktiva men verklighetsbaserad skildringen Bitter Medicin – en kriminalroman som visar hela insidan av kriminalpolisens arbete. Unik i sitt slag gör boken succé och nu vill både förlag och filmproducenter vara med på tåget.

Det är ett halvår sedan författarparet Gela Forsell och Anders Burén debuterade med kriminalromanen Bitter Medicin. På sex månader har den egenutgivna boken lockat till sig flera förlag och filmproducenter som intresserar sig för manusrättigheterna. De verkliga domarna av boken, läsarna, kontaktar dagligen Gela och Anders för att hylla den. Alla fascineras av storyns genuint autentiska dramaturgi och äktheten som historien förmedlar.

Och det är kanske inte så konstigt. Tillsammans har Gela och Anders över 60 års erfarenhet av att arbeta i polisväsendets innersta rum och på de högsta kriminaltopparna. De vet hur det går till bakom kriminalpolisens stängda dörrar, hur råa mord utreds, internationella ligor sprängs eller hur man för den delen lyckas kissa iklädd insatsstyrkans fulla mundering utan att tappa sitt vapen i toaletten. Men båda två har också fått uppleva hur smutsigt det kan gå till mellan personalen i kårens högsta kretsar när ett otänkbart skitigt scenario visade sig vara högst verkligt.

Vi talas vid över telefon en måndagsförmiddag i maj. I södra Sverige är luftfuktigheten hög, molnen dimmiga och värmen från helgen som gick ligger kvar. Men i Spanien skiner solen och Medelhavet är för dagen stilla. Det berättar Gela och Anders som befinner sig i Alicante för att skriva klart uppföljaren Corruptio.

— Vi har varit här en vecka för att skriva och närmar oss nu slutet på bok nummer två, berättar Anders. Det har gått väldigt bra, framför allt handlar det nog om att man kommer bort från alla störningsmoment när man åker iväg för att skriva.

— För mig har vädret stor inverkan, säger Gela. Hemma blir jag stressad så fort solen lyser, det är som att man måste ut och fånga varje solstråle. Det slipper man göra här.

Så hur kom Bitter Medicin till? Efter en stund träder bakgrundsbilden fram allt tydligare på linjen mellan Sverige och Spanien. Det finns inget entydigt svar på hur eller varför Bitter Medicin blev den bok den är. Storyn är en väv av verklighetsbaserade händelser och personliga upplevelser, en beskrivande inblick i ett förödande psykosocialt arbetsklimat, men också en strålkastare på ett i Sverige ganska okänt område där kriminaliteten härjar vilt: förfalskning. Billiga Gucciimitationer, piratkopierad film och fejkade läkemedel omsätter ofantliga summor och i dess kölvatten dör människor samtidigt som kriminella rörelser och terrornätverk kan finansiera sina verksamheter.

I detta uppfann Anders och Gela historien om poliserna Jeanette och Andy, men den mer detaljerade upprinnelsen till storyn visar sig vara en otäck verklighetsskildring.

Hur kom det sig från början att ni började skriva Bitter Medicin tillsammans?
— Jag är utbildad jurist och hade varit polis i 22 år med en lysande karriär när jag 2015 gick till Nationella operativa avdelningen som poliskommissarie, berättar Gela. Innan jag tog tjänsten hade jag fått flera varningar från mina gamla kollegor inom Stockholmspolisen som sa till mig att inte gå till Noa på grund av synen på kvinnliga medarbetare där, men jag bestämde mig för att göra det i alla fall. Under tiden som följde på Noa utsattes jag för ett internt, mycket obehagligt spel som inte är helt ovanligt när en kvinna kommer högt upp i en myndighet styrd av män. Allt det jag blivit varnad för hände: sexuella trakasserier, kränkningar, härskartekniker och rent maktmissbruk. Detta pågick fram till den 6 juni 2015 då jag tvingades säga upp mig på grund av dessa hotfulla interna krafter.

Gela hade mött ett monster skapat av negativa psykosociala strukturer på arbetsplatsen och det gick så hårt åt henne att hon drabbades av posttraumatiskt stressyndrom. I en av sina mörkaste stunder stod hon redo att hoppa från Tranebergsbron i Stockholm, men ändrade sig när tanken på att om hon hoppade skulle maktmissbrukarna på den gamla arbetsplatsen vinna. Istället blev pennan det hon tog till i de svåraste stunderna och vid sidan om henne stod Anders som sa: ”Vi skriver det här tillsammans och berättar om vad man kan utsättas för i psykosociala arbetssituationer.”

Anders är polis sedan mer än 40 år tillbaka och har arbetat som utredare, spanare och kriminaltekniker. År 2015 hade han varit operativ spaningschef på Länskriminalen i Stockholm i åtta år och hade vid det laget inblick i den grova brottslighetens breda fält både nationellt och internationellt. Men trots sin gedigna erfarenhet från mängder av skräckinjagande brott, hade förfalskningskriminalitet inte korsat hans väg i någon större utsträckning. Det var först när Gela i sin tjänst på Noa tillsatts på ett regeringsuppdrag för att utreda den sortens brott i Spanien, som även han började förstå hur utbrett det är:

— Sverige har uppmärksammat förfalskade läkemedel väldigt lite i förhållande till hur stort problemet är, säger Anders. Jag var inte så insatt i hur stor förfalskningsindustrin är men ju mer jag förstod desto mer kände jag att detta måste ut i lilla Sverige. Människor dör och far väldigt illa när läkemedel förfalskas och samtidigt tjänar kriminella organisationer ofantligt mycket pengar på det.

— Det finns galet mycket pengar i kriminalitet kring förfalskningar och det har blivit ett samhällsproblem, understryker Gela. Jag hade själv ingen aning om hur stort det var när jag började jobba med detta tillsammans med Interpol och FBI, men kände snart att jag ville lyfta in det i svensk polis – och det var då jag mötte det interna motståndet.

Summan av detta händelseförlopp är den flerbottnade bakgrunden till Bitter Medicin. Och den går hem hos läsarna som skickat den rakt upp i toppen på Storytels lista över kriminalromaner. Anders och Gela tror att själva läsarnas uppskattning grundar sig i historiens äkthet – förklädd i all sin fiktion är historien sann.

— Vi är genomlysande med vår kunskap och erfarenhet från hela kriminalpolissidan och det gör oss unika, säger Anders. Vi behöver inte researcha utan kan använda minnen från vårt arbete.

— Ja, vi har fått mycket beröm från våra läsare för att vi kan berätta precis hur det egentligen är och ge en total inblick, säger Gela.

Beslutet att ge ut boken själva togs tidigt i processen för att undvika någon som helst styrning utifrån. Ändå hävdade den första lektören de kontaktade bestämt att berättelsen var allt för osannolik för att vara trovärdig och ville ta bort stycken och kapitel som han inte tyckte stämde med verkligheten.

— Men allt vi skrivit är självupplevt och har hänt på riktigt, säger Gela. Jag är mycket för yttrandefriheten och det fria ordet och jag är rädd för att bli styrd av ett förlag. Så vi hittade en lektör och en dramaturg som hjälpte oss jättemycket.

Egenutgivningen har inneburit att Anders och Gela fram tills nu stått för hela marknadsföringsdelen själva. När de besökte Linköpings bokmässa för att visa upp Bitter Medicin kom de i kontakt med Emelie Schepp som vandrat samma väg som Anders och Gela och tack vare ljudboksformatet och utlandslansering nått stora framgångar. Inspirerade av mötet pitchade Anders Bitter Medicin för Word Audio Publishing och sålde in boken på mindre än fem minuter.

— Vi castade för inläsningen med tre olika uppläsare, berättar Gela. Vi var inne på att Stefan Sauk skulle få läsa in den men eftersom huvudpersonen är en kvinna bestämde vi oss till slut för Malin Molin. Hon har gjort ett fantastiskt jobb och vi är jättenöjda.

Nu är både förlag, manusförfattare och filmproducenter i Sverige och USA intresserade av rättigheterna till Bitter Medicin. Men Anders och Gela fokuserar på bok nummer två, Corruptio, och låter framtiden för Bitter Medicin bida sin tid. Efter de traumatiska händelser de var med om inom sin yrkeskår 2015 har de båda två, var för sig och tillsammans, fått nya förutsättningar i tillvaron:

— Jag drabbades av svår PTSD och är hela tiden rädd, berättar Gela. Efter att jag hade dragit gränsen på Noa, gjort en anmälan och sagt upp mig bevakades varje steg jag tog eftersom de kände sig hotade. Det var fruktansvärt obehagligt och jobbigt. Periodvis har jag haft skydd och vi installerade övervakningskameror hemma. Men jag har fått fantastisk hjälp av psykiatrin och samtidigt som vi skriver på Corruptio har jag påbörjat en behandling hos personer som är proffs på PTSD. Att vara ute och föreläsa och samtidigt få lov att skriva om mina erfarenheter hjälper mig.

På det yrkesmässiga planet innebar händelserna att Anders den hårda vägen fick en ny syn på myndigheten han arbetar för. Han och Gela träffades första gången för 20 år sedan då hon var polisaspirant och han kriminalchef. När Gela utsattes för den massiva kränkningen på Noa stod han vid hennes sida och markerade tydligt å hennes vägnar hela vägen upp till rikspolischefen. Det kom att få sina konsekvenser:

— 2015 var jag spaningschef på länskriminalen men efter en mindre lyckad omorganisation skulle alla söka om sina tjänster, säger Anders. I samma veva hände allt för Gela på Noa och då skrev jag till både rikspolischefen, dennes biträdande och ordförande för Svenska Polisförbundet att de hade chansen att rädda en grymt duktig polis som var på väg att säga upp sig. Fackordförande svarade ”Tänk om alla chefer var som du – då hade vi haft det bra i polisen” men rikspolischefen svarade inte alls. Men jag förstod att han på grund av att jag tog ställning för Gela stoppade alla mina chanser att bli chef igen. Fast å andra sidan, jag vill inte vara chef i en myndighet där man har den personalpolitik de förde.

Idag är Anders utredningssamordnare i Stockholm City och Gela fortsätter med sin läkeprocess. Skriver gör de tillsammans och låter historien få en form där deras respektive ord är så väl sammansvetsade att det till och med för deras närmaste är svårt att tyda vem som skrivit vad.

— Min svägerska var en av de första som fick läsa manuset till Bitter Medicin, säger Gela. När hon läst påpekade hon att ”det där måste Anders ha skrivit och det där måste vara du Gela”. Men egentligen var det helt tvärtom. Vi har funnit ett gemensamt sätt att skriva där våra stilar går helt i varandra. Första boken skrev vi mer uppdelad, jag skrev den första halvan och Anders den andra. Sedan vävde vi ihop den. Vår andra bok har en mer avancerad beviskedja beträffande brotten varför vi nu har valt att skriva varannat kapitel.