Anders Olsson lämnar över med glädje

Han har varit Svenska Akademiens ansikte utåt under det värsta året i institutionens historia. Nu lämnar Anders Olsson posten som ständig sekreterare – efter att först ha sett till att minska sekreterarens makt. “Om vi hade haft en sådan struktur tidigare hade vi kanske kunnat förhindra en del av krisen”, säger han.

Den 1 juni har det gått ett år sedan Anders Olsson blev ständig sekreterare efter Sara Danius. Då hade han i några månader redan varit “tillförordnad ständig sekreterare” – en titel som ibland användes för att kasta ett löjets skimmer över Svenska Akademiens något otidsenliga språkbruk. Hur kan en person vara “tillförordnad” samtidigt som han är “ständig”?

Att det blev just Olsson som tog vid var mest en slump, framhåller han. Den aprildag då Klas Östergren, Kjell Espmark och Peter Englund i protest lämnade arbetet i Akademien råkade Anders Olsson vara direktör i institutionen – samtidigt som Danius var bortrest och inte gick att nå.

“Nästan chockartat”

– Det var nästan chockartat. Jag förstod att det här var väldigt illa för Akademien, naturligtvis. Jag var inte förberedd på det och jag var inte heller förberedd på den roll som jag då fick, säger han.

Slump, eller inte. Anders Olsson betraktades uppenbarligen som det bästa – eller möjligen det minst dåliga – alternativet av de falanger som bildades i Akademien i samband med omröstningen om Katarina Frostensons framtid som akademiledamot.

– Jag intog inte någon extrem hållning, jag var inte aktiv som kanske vissa andra var, jag hade inte gjort några väldigt starka uttalanden åt något håll, förklarar han själv det förtroende han fick.

Anders Olsson hade visserligen röstat mot en uteslutning – men kom senare i egenskap av ständig sekreterare att få brottas med frågan om Frostensons ledamotskap. När hon till sist trädde ut ur Akademien efter en ekonomisk förlikning uppgav han att han var “lycklig” över beskedet.

Vill inte kommentera boken

Samtidigt är det ingen hemlighet att han hyser stor respekt för Frostenson som författare och att de har haft en nära vänskaplig kontakt. I dag vill han inte kommentera den nyutkomna boken “K” där hon ger sin syn på Akademikrisen och inte heller spekulera i om det går att reparera vänskapen dem emellan.

– De här personliga relationerna är så ovissa i dagsläget, konstaterar Anders Olsson.

– Det är något omänskligt också med att man ska tala med varandra via ombud som vi har gjort under lång tid, i snart ett år. Det var samma sak med Sara Danius att hon snabbt vände sig till en advokat och sedan har det varit en märklig kommunikation, allt sker via ombud. Då kommer de här vänskapliga banden i andra hand.

2018 har kallats för Akademiens “annus horribilis”. Men trots ett uteblivet Nobelpris, sju ledamöter som lämnat institutionen och extremt hård kritik från både svenska och internationella medier har Anders Olsson hela tiden trott att det har varit möjligt att återupprätta institutionen.

“Som Akademiens ambassadör”

– Jag har känt mig lite grand som Akademiens ambassadör, eller utsände som talar med främmande makt ibland. Och det har gått bättre än jag trodde att komma överens.

Kanske har rollen som ständig sekreterare gjort det lättare för honom att inte ta den massiva kritiken personligt, menar han.

– Jag har inte blivit förföljd, jag har blivit utsatt ibland för hemska påhopp, men inte alls i den utsträckning som andra ledamöter har blivit. Jag har gått fri från många av de värsta händelserna. Jag känner själv att jag har gått ganska helskinnad ur den här processen. Det är jag väldigt glad för.

TT: Vilka är det som du menar har blivit förföljda?
– Jag tänker naturligtvis på Horace Engdahl och jag tror också att andra har känt att de har lidit mycket av mediernas tolkning och upptagenhet, Kristina Lugn till exempel. Men man får fråga dem hur de upplever det.

“Den Nya Akademien”

Även om krisen har varit smärtsam har den också fört mycket gott med sig. Nya stadgetolkningar, en större öppenhet utåt via exempelvis verksamhetsberättelsen, sju nya ledamöter och en ledningsgrupp som ska förhindra toppstyrning – allt sammantaget gör att institutionen nu gör skäl för arbetsnamnet Nya Akademien, menar han.

– Sekreteraren kanske inte har den makt som han eller hon hade tidigare utan vi har en mer demokratisk beslutsordning där det är väldigt viktigt att vi förankrar alla beslut innan de tas. Det skedde inte alls på det där medvetna sättet förut.

Men det ska bli skönt att lämna rollen som ständig sekreterare, medger Anders Olsson villigt. Nu ska han försöka göra det där som har fått stå på vänt i mer än ett år. Resa, spela tennis, ta långa promenader i naturen – och inte minst, skriva igen.

– Vi får se vad som kommer ur det här när jag tillåter det att komma fram. Nu känns det som att jag har valt bort det som jag sysslade så intensivt med innan jag kom in i det här, väldigt mycket av det som gör livet värt att leva.

Samtidigt är han inte särskilt angelägen om att bli ömkad. I karaktäristiskt positiv anda lyfter han i stället små, men viktiga bevis på att Akademiens anseende nästan helt har återupprättats.

– Jag fick en inbjudan till en stor middag i Uppsala hos ärkebiskopen efter påsk. Det var en händelse som fick en sorts symbolisk betydelse. Hon kom ju aldrig till högtidsdagen den 20 december, men det här kändes som en slags försonande gest. Där tror jag att man kan tala om symbolvärden. Vinden har vänt på något sätt.

Text: Sara Ullberg/TT

Fakta: Anders Olsson

Född: 1949 i Huddinge.

Bakgrund: Studerade nordiska språk, litteraturhistoria samt filosofi. Var under 1970-talets slut med och grundade kulturtidskriften Kris, tillsammans med bland andra Horace Engdahl. Debuterade som författare 1981 med “Mälden mellan stenarna: litterära essäer”. Den första diktsamlingen gavs ut 1984: “Dagar, aska”.

Har också: Doktorerat med avhandlingen “Ekelöfs nej” som lyfter fram grundläggande teman och intertextuella förbindelser i Gunnar Ekelöfs författarskap. Har även skrivit om Gunnar Björlings författarskap. Blev 2004 professor i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet.

Invald i Akademien: 2008 som efterträdare till författaren Lars Forssell på stol nummer 4. Blev 2018 ständig sekreterare efter Sara Danius.