Bokrecension: Du blir vuxen den dag du förlåter dina föräldrar av Gérard Salem

En liten bok om trassliga relationer inom familjen, skriven som brevroman. För trogna fans av genren, eller som läromedel för psykologistuderande. 

Författare: Gérard Salem
Titel: Du blir vuxen den dag du förlåter dina föräldrar
Förlag: Harpercollins Nordic
Översättning: Fredrika Spindler

Bokbranschen år 2030 – hur ser den ut? Framtidsspaningar i Analysbrevet!

Den så kallade brevromanen har haft ett långt liv, och klassikerna i genren har rönt stora framgångar över hela världen. Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap av Mary Ann Schaffer var en av de större succéerna under senare år, och som i alla andra fall följde det genast en hel hög romaner som ska återskapa resultatet. I aktuella Du blir vuxen den dag du förlåter dina föräldrar möter vi Boris och hans familj, i ett läge när han är som mest känslig och precis har skiljt sig från sin fru. Barnen får han inte lov att träffa, den psykiska stressen håller på att bryta ner honom långsamt, i en rad fysiska symptom.

Som ett led i tillfrisknandet får han av sin psykolog rådet att skriva till sin familj, som han inte har haft kontakt med på många, många år. Men det finns ett krux med det hela: han måste skriva för hand, inte via mail eller sms. Varför? Långsamhetens lov uppmanar till mer eftertanke och ärligare rader. Och Boris tar rådet, där han nu befinner sig långt ner på livets botten och liksom tittar upp på världen, försöker ta sig samman.

Initiativet sprider sig efter Boris första brev till sin mamma, och plötsligt skriver de många olika familjemedlemmarna till varandra, drar i trådar som legat dolda sedan barndomen och ger varandra både kärlek och problem. På vägen upptäcker de något mer om sig själva, och växer som människor och det mesta sker på ett rätt typiskt franskt manér, där intrigen hela tiden riskerar att slå knut på sig själv utan att egentligen göra det.

Och det finns ett intressant frö här, som ligger och gror hela vägen igenom boken, men det finns också en del problem som blir rätt uppenbara. Författaren ska inte synas, och vad man menar med det är så klart att rösterna i boken ska klinga sant, oförfalskat och äkta, något som Salem bara lyckas delvis med. Jag fastnar ofta i bilden av en författare som skrivit fram personerna i boken, istället för att uppleva dem som riktiga människor.

Dock finns det mycket själ i boken, när både unga som gamla medlemmar av familjen tar pennan till hjälp. Grundidén är riktigt fin, där ett enda brev förvandlas till en lavin av kommunikation, och det finns gott om knutar att engagera sig i, om det här är din typ av bok. Bör förstås tilläggas: brevromaner har en tendens att bli pratiga, så också här.

Har du älskat andra böcker i genren kan du säkert gilla den här lilla opolerade pärlan också – det är en lite ljummen roman om en högst dysfunktionell familj, som långsamt närmar sig varandra igen, men det är också en bok som står märkligt stilla i en ström av ord. Eller: feelgood i fransk tappning, av en författare som till yrket var psykolog. Lite av problemet är väl att det ibland också känns som en roman som skrivits av en psykolog.

Analyserat och klart, där karaktärerna balanserar farligt nära det schematiska, med gott humör och stort hjärta. Tar du det för vad det är har du ett par timmars förströelse.

Stödprenumeration. Boktugg Mini (från 10,42 kr/mån) ger tillgång till vissa premiumartiklar.


Conny Palmkvist

Conny Palmkvist

Conny Palmkvist är författare, spökskrivare och journalist. Han har skrivit åtta romaner och bland annat tilldelats Helsingborgs Dagblads kulturpris och Umeå novellpris.

conny@boktugg.se

Gör som ...

… och alla våra andra sponsorer som stöttar oss ekonomiskt. Vill ditt företag bli sponsor? Kontakta sales@boktugg.se för mer information. Privatpersoner och mindre företag som vill bidra swishar valfritt belopp till 123-483 18 71 (klicka här för QR-kod) eller med andra betalmedel.

Relaterade nyheter

Sten Velander med en ny humoristisk spänningsroman

Henry har accepterat att tiden som bårhusansvarig är över. Rastlösheten är påtaglig och han är redo för nya utmaningar i livet. Att hantera döda känns som en trygghet och då är valet av sysselsättning självklart.