Storytel: ”Pris per bok” är en förlegad modell

Bonniers fixering vid att sälja enligt principen ”pris per bok” är en allvarlig felanalys. Att fler lyssnar på fler böcker borde ses som positivt i ett allt trängre medielandskap, menar Storytel i ett debattsvar på SvB. 

Vi skrev igår om Bonnierförlagens utspel där de menar att intäktsdelning inte hör hemma på den svenska bokmarknaden och istället slår ett slag för en modell som är mer traditionell, alltså att förlag och streamingtjänst förhandlar fram ett pris per exemplar (eller numera per timme) som lyssnas/läses. De anser att Storytels modell med intäktsdelning är skadlig eftersom den sänker värdet på böcker och ger sämre ersättning till författare och förlag.

Storytel svarar i ett eget debattinlägg, även det på Svensk Bokhandels sajt, och bemöter kritik och argumenterar för att intäktsdelning är framtidens modell.

Bonniers skrev i sitt debattinlägg att Storytel sedan några veckor tillbaka plockat bort alla Bonniertitlar från sina olika listor (vilket vi fått bekräftat av flera författare som fått se sina böcker försvinna). Angående det svarar Storytel att Bonniers egen ljudbokstjänst Bookbeat sedan i somras vägrar att aktivt marknadsföra konkurrenten Norstedts populära titlar med argumentet att ”de är för dyra”.

Men tillbaka till huvudfrågan. Intäktsdelning vs fastpris per bok/timme.

”Bonniers lever inte som de lär”

Storytel påpekar att Bonniers i de här förhandlingarna framför allt är ute efter att själva få en bättre deal än alla andra, och knappast tänker på de mindre förlagens bästa, och i den processen använder både sin storlek som förlag och sitt ägande i Bookbeat som maktmedel.

”… vi [vill] förhandla med Bonnier utifrån en intäktsdelningsmodell som speglar berättelsens roll i det nya digitala landskapet, för att bibehålla bokens relevans i ett allt trängre medielandskap”, skriver Storytels kommunikationschef Dan Panas på SvB.

Enligt Storytel har över 600 förlag runtom i världen, däribland några av de största, accepterat intäktsdelning genom avtal med dem.

”Hela idén med intäktsdelning bygger på att göra författarskap maximalt tillgängliga och lönsamma i en verklighet där läsupplevelser är ett växande fenomen mitt i den pågående och snabba tekniska utvecklingen”, skriver Panas och menar att Bonniers inte lever som de lär eftersom det i avtalen med Bonnierförfattare förekommer just intäktsdelning.

Det är här det blir väldigt tydligt hur olika Storytel och Bonniers ser på ljudbokens framtid. Allra mest intressant i debattinlägget är faktiskt de siffror som Dan Panas delar med sig av. Som att Storytels kunder runtom i världen i snitt lyssnar/läser 1 timme och 20 minuter varje dag. Det skulle innebära att snittkunden nu närmar sig 40 timmar i månaden. Oj. Wow.

Inte nog med det. Han skriver även att ”bland Storytels användare finns en grupp på över 100 000 personer som i snitt lyssnar 100 timmar i månaden på ljudböcker. Det motsvarar hela 10 böcker i månaden per person – en nivå som förr var en ekonomisk orimlighet för de flesta hushåll”.

Kalkylen går inte ihop med 50 kr per bok

Just dessa siffror kan man förstås tolka på olika sätt. Ett är att som Storytel krasst konstatera att kalkylen inte går ihop. På 40 timmar hinner man lyssna till 3-5 romaner. Den bok som hamnat i hetluften som en av de titlar Bonniers utestängt Storytelkunderna från – Camilla Läckbergs En bur av guld – är exempelvis strax under tio timmar lång.

Så låt oss ta den boken och tre andra av samma längd från samma förlag. Med Bonniers nuvarande avtal skulle då Storytel betala Bonniers 50 x 4 = 200 kr i royalty. Samtidigt som abonnemanget kostar 169 kr minus (fortfarande) 25 procents moms = 135 kr minus lite avgifter till kortföretag etc. Då är det uppenbart att Storytel går back på den kunden. Skulle alla förlag kräva samma deal hade priset behövt höjas till 499 kr i månaden.

Alltså är det bättre med intäktsdelning. Denna har legat strax under 20 kr per bok tidigare. Nu har Storytel ändrat till ersättning per timme vilket kommer att ge en viss omfördelning och gynna tjockare eller – i streamingtermer – längre böcker. För en bok i Camilla Läckberglängd på tio timmar ska det blir ungefär oförändrat.

Ur Storytels perspektiv är denna modell väldigt bra. Den är rättvis eftersom den fördelar de faktiska intäkterna. Om kunderna ett kvartal i snitt bara skulle lyssna på 30 timmar istället för 40 timmar eller om man ökar intäkten exempelvis genom att behålla samma pris efter momssänkningen i sommar så blir ersättningen automatiskt högre för förlag och författare.

Men det omvända gäller förstås också – om Storytel bestämmer sig för att trots allt sänka priset i jakt på tillväxt eller om kunderna börjar lyssna ännu mer så sjunker ersättningen.

Ljudbokslyssning en ny folkrörelse

Dan Panas skriver på SvB.se om den ökade ljudbokslyssningen som kärnan i en ny folkrörelse som skapar tillväxt och ”står sig stark i totalkonkurrensen med kraftfulla sociala medier, livstilstjänster [!], potenta mediaerbjudanden och annan underhållning online”.

Böcker konkurrerar inte bara med varandra utan även med nya avsnitt av Game of Thrones på en videostreamingsajt, med musik och poddar på Spotify och med ett oändligt utbud på Youtube. Då handlar det om att öka den totala kakan på samma sätt som Spotify genererar större totala intäkter från musikförsäljning än CD någonsin gjorde i Sverige. Något som Storytel lyfter fram i sitt svar, att de förra året betalade ut 375 Mkr till de svenska förlagen, tio gånger mer än för fem år sedan.

Den fortsatta debatten och jakten på fungerande digitala affärsmodeller för böcker lär fortsätta, liksom kampen om marknadsandelar och förhandlingar om villkor. För Storytel är det ju inte längre enbart böcker det handlar om. Poddar kommer under året att få sällskap av tidningar. Där finns det inte plats för att betala 50 kr för tio timmar.