Feministiska förlaget Systerkonspirationen ska ge ut böcker på sitt eget sätt

Traditionella strukturer är ingenting för Systerkonspirationen som ger sig in i förlagsbranschen för att ge ut böcker så som de själva vill. 

Systerkonspirationen är ett nytt, feministiskt förlag med intentionen att ge ut böcker på sitt eget sätt, utan hänsyn till outtalade regler och satta strukturer i branschen.

Grundarna till förlaget är två unga kvinnor som drivs av att kunna följa sin egen idé om hur man ger ut böcker: Sara Hallonsten, universitetsutbildad genusvetare, litteraturvetare och förlagsvetare samt Agnes Ahlsén som också är genus- och litteraturvetare och filar på en tredje högskoleutbildning till språkkonsult. De båda möttes på en kandidatkurs i litteraturvetenskap och kom efter några samtal fram till att det egentligen inte behöver vara så svårt att göra som man vill i förlagsbranschen, hur den än ser ut idag.

Så de startade förlag på sina egna premisser och på internationella kvinnodagen kommer premiärsläppet: antologin Vem bryr sig? som samlar texter, serier och illustrationer på temat kvinnors känslomässiga arbete. Antologin är framtagen i kontexten att kvinnor mycket oftare än män är de som utför det känslomässiga jobbet i vardagen. Fler än 50 kvinnor har bidragit med alster till boken.

— Vi upplever att boken behövs för att det känslomässiga arbetet är en dimension av ojämställdhet som är svår att prata om, säger Sara och Agnes. Det går ju inte direkt att mäta i siffror på samma sätt som till exempel löneskillnader gör och det förklaras många gånger bort som skillnader på individnivå: ”Han bara är sån.” Men ändå är vi många som mår dåligt av det, och det är ett problem.

Berättelserna i boken behandlar temat ur flera perspektiv som alla utgår från vad som händer med en människa som i varje stund ska vara den som finns där för andra, tröstar, lyssnar och tar det stora ansvaret för att alla har det bra. Helt enkelt vardagliga beteenden som i det långa loppet blir till en börda för den som utför dem. Det är något som uppenbarligen händer hela tiden, vilket Sara och Agnes föga förvånade fick bevisat för sig när de började leta efter innehåll till boken.

— Vi är ju långt ifrån först att prata om det här ämnet, så hela internet är naturligtvis fullt av kloka kvinnor som sagt kloka saker om det, säger de. De flesta texter är skrivna speciellt för den här boken, men en del av materialet är sådant som redan existerade och som skickats in för att illustrera vad känslomässigt arbete kan vara – till exempel mail till en manlig partner, dagsboksanteckningar eller sms-trådar mellan vänner. Vi upplever naturligtvis att det stärker vår tes att känslomässigt arbete finns, att det är ojämlikt fördelat och att det är jobbigt.

De fortsätter:

— Vi skickade ut en öppen inbjudan via Facebook och andra kanaler, där vi uppmanade kvinnor att skriva och skapa på temat känslomässigt arbete. Efter bara några dagar började det trilla in bidrag per mail och sedan fortsatte de komma. Vi fick mycket mer material än vad vi upplevde kunde rymmas i boken och därför valde vi ut de bidrag vi tyckte var mest talande, gripande och/eller belysande för temat.

Deras egen intention med projektet är att erbjuda en plattform för kvinnors känslor och erfarenheter kring att vara känsloarbetare. Igenkänning, förståelse, styrka och trygghet är ledord. Boken ska fungera som en sorts kraftkälla som kanske kan leda till förändring för läsaren eller åtminstone en stunds aha-upplevelse av att inte vara ensam. Men Sara och Agnes räknar inte med att alla kommer att älska initiativet.

— Redan från början har vi varit på det klara med att det finns väldigt många människor som inte kommer att hålla med oss i vår analys. Men vi kan ju inte inte ta upp viktiga ämnen för att vi går runt och är rädda för en backlash, resonerar Sara och Agnes. Bakåtsträvande krafter kommer alltid att finnas. Enda sättet att kämpa emot är att fortsätta trycka framåt. Många kommer säkert tycka att vi har gått för långt, att vi avromantiserar kärleken, att det är offerkofte-fasoner eller bara rent trams. Då kan de få tycka det.

Av de anledningarna är boken inte heller ett försök att förändra oliktänkare med någon sorts sanningar utan snarare stärka dem som redan går på knäna under ojämställdheten i känslomässigt arbete:

— Det finns någonting viktigt i att samla styrkorna. Vi försöker hela tiden påminna oss själva om varför vi har gjort den här boken och för vilkas skull den finns till. Rätt ofta tänker vi på våra mammor – utan dem hade den här boken aldrig funnits.

Boken kommer först och främst att tryckas i danskt band och distribueras av dem själva. Mitt i den logistiken står de också inför den rad av utmaningar det innebär att starta upp ett företag och förlag. Det handlar om att resa sig med mod inför rangordnande strukturer, se till att ekonomiska och tidsmässiga resurser räcker till och få kläm på praktiken som till exempel momsdeklaration och skatteregler.

— Ingen av oss har någonsin haft några drömmar om att driva företag, men det är den form som erbjuds om man vill göra en sådan här sak, säger de båda om att stå som pinfärska förlagsägare. Det är väldigt mycket att lära sig kring just företagarbiten, men vi försöker ta det som det kommer, lära oss allt eftersom och be om hjälp när det behövs.

Istället fokuserar de på att göra sin grej i en omgivning som är hårt präglad av sina egna traditioner:

— Förlagsvärlden i Sverige känns både läskig och hierarkisk och vi ville göra någonting eget, säger Sara och Agnes. Vi tänkte att det kanske inte behöver vara så himla svårt att göra det man vill göra. Och nu står vi här med ett bokförlag och två projekt på gång. Det är konstigt och läskigt men framför allt är det så himla kul. Förutom när momsen ska deklareras, har det visat sig.