Efter lång tids ovisshet kom beskedet: Nobelstiftelsen ger klartecken för Svenska Akademien att dela ut årets, och förra årets, Nobelpris i litteratur. Nyheten möts av såväl lättnad som frustration av branschen.
Håkan Bravinger, litterär chef på Norstedts, säger att beslutet var väntat.
– För förlagen är det positivt att det blir ett Nobelpris, men viktigare än för förlagen är det för branschen i stort, och för bokhandeln. Man kan kanske förvänta sig att det blir en bredare författare och en smalare författare som utses, det skulle glädja bokhandlarna väldigt mycket.
Han får medhåll av Jonas Axelsson, förläggare på Polaris.
– Jag tror att alla inom svensk bokmarknad blir väldigt glada, säger Axelsson.
Han understryker litteraturprisets stora betydelse, inte bara för Akademien.
– Det handlar om författare och läsare och bokens ställning och position. Vem annars hade kunnat ta hand om detta?
Dagens Nyheters kulturchef Björn Wiman är dock inte lika positiv. Framför allt är han förvånad över det enligt honom olyckliga beslutet om två priser.
– Framför allt olyckligt för den som kommer att tilldelas 2018 års pris. Det priset kommer för alltid att vara symboliserat med det skandalösa sätt som Svenska Akademien hanterade anklagelserna mot kulturprofilen.
– Det hade varit klokare att ställa in 2018 års pris, säger Wiman. En lucka i historieskrivningen hade varit att rekommendera framför att sätta en författare i en “så ambivalent situation”.
– Det måste vara en ganska kluven situation att tilldelas det så kallade kulturprofilenpriset, säger han.
Anne-Françoise Hivert, Nordenkorrespondent för Le Monde, tycker att beslutet att dela ut två pris ger signalen att man vill “sudda ut” allt som har hänt. Jonas Axelsson på Polaris tycker snarare att det är positivt att båda priserna ska delas ut.
– Det ger inte bara Akademien förtroendet tillbaka utan också en möjlighet att skapa stjärnglans kring priset.
– Det är en lågoddsare att en av dem kommer att vara en kvinnlig författare, på grund av den våldsamma kritik som riktats och riktas mot Akademien, säger han.
Expressens biträdande kulturchef Jens Liljestrand ser beskedet om ett dubbelt Nobelpris som ett tecken på att krisen inom Svenska Akademien har nått sin slutpunkt.
– Man har gjort sig av med nyckelpersoner i den här krisen, man visar att man klippt banden med Kulturprofilen, man har valt in nya ledamöter och ändrat stadgarna. Allt detta talar för att de är på väg ur krisen. Och att Nobelstiftelsen nu ger tillbaka priset är ett bevis på att stiftelsen tycker att det duger.
Hur förtroendet för Akademien har påverkats av det senaste årets kris kommer stå klart först i samband med utdelningen av Nobelpriserna i höst, enligt Liljestrand.
– Det blir intressant att se när Nobelpriset tillkännages i oktober hur världspressen behandlar Akademien, om det här kommer förfölja Akademien eller om man kommer kunna lägga det bakom sig.
Svenska Dagbladets kulturchef Lisa Irenius är inne på samma spår och säger att Akademien får räkna med att ha ögonen på sig framöver.
– En sådan här kris öppnar upp för alla möjliga aspekter av kritik. Det blir intressant att se hur det slår när det gäller mottagandet av årets priser.
Bernhard Ellefsen, litteraturkritiker och bokansvarig på den norska tidningen Morgenbladet, beskriver beslutet som “väldigt, väldigt märkligt”.
– Ett otroligt underligt beslut. Men samtidigt är det väntat, det verkar som att greppen de har tagit har fungerat som signaler för Nobelstiftelsen, säger Ellefsen.
Han upplever dock inte förändringsgreppen som trovärdiga och tycker därför att det är ett väldigt dåligt beslut av stiftelsen.
TT: Så du tror att förtroendekrisen finns kvar internationellt?
– Svenska Akademiens enda hopp är att man inte läser svenska kultursidor ute i världen. De kan säkert lura världen att de har gjort de här sakerna för att modernisera, men det är bara rökridåer, det är inte på riktigt. Så jag tycker inte att det finns fler skäl att ha större tillit till Svenska Akademien nu än tidigare, tvärtom. Den konservativa delen med Olsson och Engdahl sitter kvar, de har beslutat hur saker och ting ska vara och valt in nya ledamöter – och könsbalansen är helt katastrofal.
Anne-Françoise Hivert från Le Monde, gissar dock på att priset behåller sin status.
– Priset har alltid varit omdiskuterat och ibland omtvistat. Vissa val har inte förståtts internationellt, och att ge priset till Bob Dylan var kontroversiellt. Diskussionen kommer att fortsätta men vi kanske kommer att prata mer om priset och mindre om Akademien, vilket nog är ganska bra, säger hon.
Text: Mia Holmberg Karlsson, Boel Holm och Elin Swedenmark/TT
