Vill vi att nästa regering ska ha en egen stylist?

Rekrytering är det svåraste som finns. Därför är det märkligt att en del av debatten handlar om frågor som besvaras av en stylist snarare än en rekryteringskonsult.

Jag ska villigt erkänna att jag inte läst igenom samtliga ministrar i den nya regeringen, framför allt inte satt mig in i vilka de verkligen är. De presenteras inte heller speciellt proffsigt om man ska vara helt ärlig.

Jämför med en fotbollsklubb eller ett hockeylag som presenterar nyförvärv. Då lyfter tränaren fram alla deras styrkor och statistik. Man kunde se spår av det igår när ministrarna presenterades, men det är långt kvar till idrottens nivå just där.

På tal om idrott är det något som landar på kulturministern Amanda Linds skrivbord. Eller kultur- och demokratiminister är den korrekta titeln.

Måste kännas kul att få kritik redan innan man börjat jobbet. En del kritiserade hennes bristande erfarenhet av kultur och media. Kanske borde hon ha jobbat med kultur på något sätt. Om det hade varit bättre att hon varit konstnär, författare, gallerist, förläggare, redaktör, journalist eller något annat framgick inte riktigt av kritiken. För egentligen är det ju så att oavsett vilken del av kulturen hon i så fall jobbat med så skulle hon ju saknat erfarenhet av alla andra delar.

Även om det finns likheter mellan att vara konstnär och författare så är det helt olika förutsättningar. Liksom att en kulturtidskrift är något annat än en morgontidning. Och att en duktig journalist på en kultur- eller sportsida kanske har väldigt svårt att göra jobbet som ekonomijournalist.

En annan variant på kritik är partifärgen. Det borde ha varit en socialdemokrat som sattes på denna viktiga post, menar vissa. Så där var det alltså inte längre viktigt med erfarenhet av kultur? Då var det viktigare med ideologin. Trots att kultur ska stå över politiken?

Den mest udda varianten på kritik var nog ändå frisyren. Hur ser hon ut i håret egentligen? Det fanns nog de som tyckte att när man får ett så viktigt jobb borde man klippa sig och klä sig som … ja, vad är föredömet egentligen? Det är nästan så man tror att nästa regering måste skaffa en stylist.

Kanske skulle regeringen lärt av idrotten? Visat att när vi nu tillträder som regering så spelar vi alla i samma lag. På med de svenska fotbollströjorna. Om du var röd, grön, blå eller lila spelar ingen roll – nu spelar du för blågult.

Rekrytering är det svåraste som finns. Det vet alla som drivit företag eller varit chef på någon nivå. Rätt person gör ditt jobb enklare. Fel person gör ditt jobb omöjligt. Och rätt person på ett jobb, kan vara fel person på ett annat jobb. Att rekrytera chefer är om möjligt ännu svårare eftersom de ska se till att andra gör ett bra jobb och över tid även rekrytera andra personer.

Som Anders Ygeman. Det är klart att det känns som parodi att en man som fått sparken efter en IT-skandal ska få ansvar för digitaliseringsfrågor. Å andra sidan kanske han tack vare skandalen fått en unik inblick i och kunskap om de hot som finns med IT? Och sedan visade det sig dessutom att han drivit tidningen Hacker.

I kritikflödet (ja, det har varit nästan uteslutande kritik mot tillsättningarna. Väldigt få utrop om att ”vilken spännande värvning, hen kommer att bli väldigt passande”) läser jag också synpunkter på att ministrarna har för många saker på sina bord. Exempelvis rasar idrottsrörelsen över att kulturministern ska få hand om idrottsfrågor. Man kan förstås med ett leende påpeka att idrotten behöver jobba med kulturen på läktare och i omklädningsrum. Men jag läste också det omvända, någon undrade varför vi har så många ministrar i Sverige jämfört med vissa andra länder.

Kommer Amanda Lind att bli en bra kulturminister? Jag har faktiskt ingen aning. Men när det gäller rekryteringen av ministrar generellt kan man fråga sig ifall headhunting eller platsannonser är vägen till att hitta de allra bästa kandidaterna för ministerposterna.

Jag är i alla fall helt säker på att det inte går att avgöra utifrån vilken frisyr hon har. I så fall bör vi nästa gång se till att tillsätta en frisyrminister, eller kanske rentav stylistminister. Frågan är bara om svenska folket då också ska få rösta på vilken stil eller vilket mode som ska gälla? Kanske en folkomröstning. Men se upp. Av erfarenhet från Melodifestivalen och Let’s Dance kanske folket röstar på hårdrock och alla ministrar kommer att se ut som medlemmarna i Kiss eller Lordi.