I detta avsnitt av Rookie-serien möter vi Carin Gerhardsen som gick från en litterär debut till en framgångsrik deckarserie som älskats av läsare världen över. Ändå valde hon att avsluta serien och ta en paus i sitt författarskap. Nu är hon tillbaka med en fristående spänningsroman. Carin berättar för oss om resan från debuten, hur tio av elva förlag refuserade hennes deckarmanus och prestationsångesten som präglar skrivprocessen än idag.
Carin Gerhardsen: “Det blev helt ärligt lite stressigt att skriva en bok om året”
Man kan först tro att vägen till bästsäljande deckarförfattare var spikrak för Carin Gerhardsen. Men egentligen debuterade hon med en helt annan typ av roman och har flera gånger tvivlat på sin egen förmåga.
Stödprenumeration. Boktugg Mini (från 10,42 kr/mån) ger tillgång till vissa premiumartiklar.
Vi träffas i en hotellobby i Stockholm några veckor innan den nya boken Det som göms i snö ska släppas. Det har gått tre år sedan den sista boken i Hammarbyserien, Falleri Fallera Falleralla, kom ut. Jag är givetvis nyfiken på varför man väljer att avsluta en deckarserie som älskats av läsare och översatts till mer än 25 språk. Men först ska vi prata om hennes litterära debut, som faktiskt inte var en deckare.
Många tror att hon debuterade med Pepparkakshuset 2008 men hennes första bok kom faktiskt ut sexton år tidigare.
”Jag skrev en filosofisk idéroman som heter På flykt från tiden som lyckades ta sig igenom det som redan då var ett nålsöga. Den kom ut på ett förlag som hette Wiken som hörde till Bra Böcker. Jag hade en lite naiv tro på att den skulle bli en kioskvältare och att jag sedan skulle kunna skriva på heltid”, berättar Carin Gerhardsen.
Romanen fick bra recensioner och den första upplagan sålde slut – men det trycktes ingen ny.
”Jag upptäckte när jag gick in i en bokhandel och letade efter min bok att den hade hamnat långt in i butiken i en hylla med ryggen ut. Jag insåg att jag inte skulle kunna leva på att skriva böcker så jag gav upp författarkarriären och harvade vidare på mitt jobb som IT-konsult.”
Det gjorde hon framgångsrikt i många år. Hon jobbade med utveckling av GSM-basstationer, börshandelssystem, en JAS-simulator och mycket annat. Skrivandet lades på is tills hennes man övertalade henne att börja skriva igen långt senare.
Skriva vad läsarna vill ha – deckare
Hon bestämde sig för att denna gång skriva vad förlag och läsare efterfrågade: kriminalromaner.
”Jag tänkte att jag skriver några deckare först så kan jag återgå till filosofiska romaner igen. Men det var så kul att skriva deckare eller snarare spänning, så jag blev kvar där.”
Hon tog tjänstledigt i fyra och ett halvt år, varav ett halvår tillbringades på resa utomlands. Under den tiden skrev hon de första tre böckerna i Hammarbyserien. Planen var att skicka in tre hela böcker på en gång.
”Jag ville sticka ut och visa förläggarna att jag var produktiv eftersom man förväntas skriva en ny bok varje år som deckarförfattare. Men det tog längre tid än jag tänkt mig att skriva eftersom jag blev modfälld”, avslöjar Carin.
Faktum är att hon var på väg att ge upp hela projektet efter att ha skrivit två och en halv bok.
”Men så träffade jag några nya bekantskaper på en resa. När de frågade vad jag gjorde så sa jag att jag skrev böcker och hade skrivit de tre första böckerna i en serie. För att det inte skulle vara en lögn så länge i alla fall så blev jag tvungen att göra klart den sista också.”
Hon gjorde det och skickade därefter sina manus till elva olika förlag, varav tio nästan omgående refuserade henne.
”Det var samma typ av formulering från alla, de tackade men sa att de tyvärr inte hade plats för en deckare just nu. De returnerade mina manuskript otummade, så jag tror inte att de hade läst dem överhuvudtaget”, säger Carin.
Men på det elfte förlaget, Ordfront, blev det istället napp. De gav ut Pepparkakshuset (2008), Mamma, pappa, barn (2009) och Vyssan lull (2010). Hennes läsekrets växte för varje bok, men framför allt var det pocketförsäljningen som ökade. Dessa gavs ut av Pocketförlaget som vid den här tiden växte snabbt.
Valde att byta förlag för att sälja mer
Trots detta ökade inte försäljningen av de inbundna böckerna nämnvärt och Carin bestämde i samråd med sin agent Joakim Hansson på Nordin Agency att byta förlag till Norstedts.
Det blev inte så populärt hos Ordfront.
”I min svåraste stund funderar jag på om vi ska hålla på med deckare. Ska vi inte hålla oss till litterära författare som säljer maximalt 10 000 exemplar, så får vi ha dem i fred? Jag tror heller inte att Hansson förstår vad han gör när han likt Mino Raiola försöker använda Norstedts och andra förlag som ett Juventus eller Barcelona. Kanske behöver vi ett system där också moderklubben får en summa vid övergång”, sa Pelle Andersson på Ordfront till Svensk Bokhandel.
Carin själv minns hur svårt beslutet var men att det också påverkades av det faktum att hennes förläggare på Ordfront gick i pension i samma veva.
”Jag kände att min lojalitet var gentemot honom, inte förlaget. Det var inte så kul att bli närmast utskälld för att man byter förlag. Det är svårt, man vill ju verkligen de här mindre förlagen väl samtidigt som man måste tänka på vad som är bäst för ens egen karriär som författare”, säger Carin.
Med facit i hand kan ingen säga att det var fel beslut. Norstedts sexdubblade försäljningssiffrorna för de inbundna böckerna jämfört med vad Ordfront hade mäktat med. Carin minns en rolig episod från förhandlingen med Norstedts.
”När vi satt där så frågade Eva Gedin varför jag inte hade kommit till dem från början med mina manus, redan tre år tidigare. Men det hade jag ju. Norstedts var ett av de där förlagen som refuserade mig oläst. Jag sa väl något i stil med ’Jag skickade ju till er, men ni hade inte ens tummat manuskripten när ni tackade nej’ och hon bad om ursäkt och konstaterade att ibland blir det så”, säger Carin med ett leende.
Carin Gerhardsens Hammarbyserie lyfte till nya nivåer, fler och fler upptäckte böckerna inte bara i Sverige. Framgångsspiralen snurrade allt snabbare och Carin började känna att det var dags att sätta punkt. Trots att läsare och förlag ville ha mer. Böckerna finns idag utgivna på runt 25 språk.
”Redan när jag började skriva den åttonde boken hade jag bestämt mig för att det skulle bli den sista. Jag var osäker på om jag skulle kunna hålla samma kvalitet eller om jag skulle drabbas av idétorka. Dessutom känns det lagom med en serie på åtta böcker så att en ny läsare kan sluka dem i ett svep.”
Stressen att vara framgångsrik deckarförfattare
Annars är det ju en författares dröm – en serie där läsarna längtar efter nästa bok och eftersom man själv känner karaktärerna är startsträckan att skriva en ny bok kortare. Men med läsarnas längtan följer också krav.
”Det blev helt ärligt lite stressigt att skriva en bok om året, att vara klar till rätt månad. Det är ju så, har man väl kommit in i det och alla är inställda på att det kommer en ny bok i Hammarbyserien i maj varje år så måste man leverera”, säger Carin.
De internationella framgångarna är förstås tacksamma ekonomiskt då intäkterna därifrån gjorde att Carin kunde skriva på heltid och försörja sig enbart på författarskapet. Men det innebar även mer jobb med annat än att skriva.
”Det blev väldigt rörigt att åka utomlands och prata om böckerna eftersom olika länder hade hunnit olika långt. Så när jag precis lanserat en bok här hemma åkte jag till ett annat land och pratade om den förra boken och sedan kanske en ännu tidigare bok i ett tredje land.”
I takt med framgångarna ökade också förfrågningarna om intervjuer och annan typ av PR.
”Även om många av intervjuerna sköts per telefon och mejl så tar det mycket tid. Det kändes ibland som om det knappt blev tid kvar att skriva. Och framför allt fick jag inte tid att njuta av varje ny bok och lovorden, eftersom jag alltid var stressad av nästa projekt, nästa bok. Jag behövde stanna upp lite.”
Så den sista delen i Hammarbyserien kom ut i maj 2015. Sedan dess har Carin Gerhardsen skrivit två böcker, den ena är en barnbok som hon skrivit ihop med Petter Lidbeck (även känd under pseudonymen Hans Koppel som han använder för sina vuxenböcker).
”Det har varit väldigt roligt, vi skriver vartannat kapitel. Det blir vad jag tror är en ganska tjock barnbok som kommer ut på Rabén & Sjögren nästa år (2019). Förlaget ser gärna att det blir fler böcker och vi har skrivit det som en upptakt i en serie, men vi får väl se hur det går.”
Det där med att skriva tillsammans med en annan författare var en ny erfarenhet för Carin Gerhardsen. Inte helt smärtfritt.
”Det är klart att jag kan lida lite av att inte få bestämma allt, som i mina egna böcker. Men samtidigt finns det en stor fördel när det gäller idéer, det går mycket snabbare och lättare när man är två som bollar olika uppslag tillsammans och hittar lösningar.”
Nya boken – en ”psykologisk thriller”
När vi gör den här intervjun i början av september 2018 har Carin och Petter fått tillbaka manuset till barnboken från förlaget med synpunkter och ska börja gå igenom det. Men närmast på programmet står lanseringen av hennes egen bok: Det som göms i snö.
”Redan från början bestämde jag mig för att inte skriva en polisdeckare. Men med det sagt så mår varje bok bra av spänning och det kan jag. Jag ville använda den kompetensen. Mitt förlag kallar boken ’psykologisk thriller’ och det är en rätt bra benämning”, säger Carin Gerhardsen.
Hon erkänner att det förekommer ond bråd död även i den nya boken, men inga poliser utom i periferin. Istället har hon försökt skriva ett mysterium som läsaren ska engagera sig i och försöka lösa.
”Man får se händelseförloppet ur flera personers perspektiv. Men det hänger inte ihop. Eller gör det? Allt kretsar kring en bilolycka där frågan är vad som egentligen hände. Det finns flera huvudpersoner som inte känner varandra”, säger Carin.
Boken är helt fristående, inte början på någon ny serie. Men just de olika perspektiven gör att boken krävt mycket arbete för att säkra att allt hänger ihop.
”Det är den svåraste bok jag skrivit. Den är väldigt komplex och krävde mycket eftertanke. Men det innebär inte att den är svårläst. Bara att det ligger mycket jobb bakom.”
Så hur ser skrivprocessen ut för Carin Gerhardsen när hon ska få rätt på alla olika trådar i händelseförloppet?
”Jag skulle önskat att jag hade en stor vägg med post it-lappar och jobbade sådär extremt strukturerat men jag fick göra det i huvudet”, säger Carin och skrattar.
Inga post-it-lappar alltså. Men var börjar hon då?
”Ja … först stirrar jag rakt fram i fyra månader för att hitta på allt. Sedan sätter jag mig ner och skriver ett detaljerat synopsis på kanske tjugo sidor. Varje kapitel beskrivs, alla karaktärerna och temat. Vad det är som bär handlingen framåt och så vidare. Det tar mig ungefär en månad. Sedan börjar jag skriva. Och det är jättetrist i början eftersom jag då har så dåligt självförtroende eftersom det var så länge sedan jag skrev sist.”
När hon börjar skriva så kämpar hon för att få ur sig en sida om dagen, och sedan sakta men säkert öka till två och tre sidor per dag.
”Sedan börjar jag få upp tempot och kan skriva fem till sju sidor. Den sista månaden så ökar stressen och då skriver jag mellan klockan 06 och 24. Då kan jag skriva tio-femton sidor om dagen. Och anledningen till att jag får stressa då är att jag är så sen i starten”, säger Carin och skrattar.
Hon återkommer till det där med dåligt självförtroende som alltså inte bara drabbar nya författare utan även erfarna.
”Jag tycker själv att jag har så dåligt ordförråd när jag inte skrivit på ett tag. Jag har svårt att hitta bra formuleringar och måste värma upp. Det är därför det har varit så glädjefyllt att skriva för barn och få blanda värme, humor och spänning. Det känns befriande att skriva fyndiga och enkla meningar. Det är jättekul att jobba med en barnbok, den tunneln är inte lika lång.”
Ett barnboksprojekt är ju betydligt mindre i omfattning. När Carin Gerhardsens vanliga romaner hamnar på mellan 90 000 och 120 000 ord så är en barnbok avsevärt kortare.
”Jag vet inte exakt men säg att mina vuxenromaner är runt 470 sidor och vår barnbok blir ungefär en tredjedel av det. Därför krävs det inte heller lika mycket förarbete. Jag ville faktiskt skriva synopsis även till den men det ville inte Petter. Jag fick anpassa mig och jobba mer som han, och han fick jobba mer som jag. Men jag lärde mig nya saker”, säger Carin.
Så vad är hemligheten med att skriva spännande?
”Det finns flera saker att tänka på. Det är inte bara action utan framför allt att ha karaktärer som engagerar och gör att läsaren bryr sig om dem. Sedan krävs något överhängande som håller på att hända dem eller något som har hänt som man vill lösa”.
Sedan gäller det att portionera ut händelserna och skapa tempo och dramatik. Läsaren drivs framåt av den enorma viljan att se hur det slutar.
”Den där känslan av att ’jag ska bara läsa det här kapitlet innan jag lägger ifrån mig boken’. Läsaren ska vilja läsa bara ett par sidor till och så ett par till. Det är den läsarupplevelsen jag strävar efter. Det är svårt att skapa det tempot och drivet som krävs.”
Samtidigt vill hon skriva sina berättelser på ett sätt som känns trovärdigt.
”Människor är inte hundra procent onda eller goda utan både kött och blod. Det gäller att hitta en trovärdig bevekelsegrund för hur de agerar och även dialoger som känns äkta.”
Började läsa Agaton Sax och gick vidare till Agatha Christie
Även om hon började sin författarkarriär med något betydligt mer litterärt än deckare så gillade hon genren redan innan hon började skriva Hammarbyserien.
”Det finns en del finlitterära författare som ser ner på deckare. Ibland för att de inte besitter kompetensen att skriva spänning, det är en speciell kompetens. Själv hade jag läst deckare sedan jag var liten och jag visste vad som engagerade mig. Så egentligen skriver jag bara sådant som jag själv gillar att läsa”, säger Carin och tillägger:
”Med debutromanen hade jag andra ambitioner. Då ville jag vara Dostojevskij, skriva svårmodigt på ett ganska formellt språk.”
Bland de tidiga deckarförebilderna nämner hon Agaton Sax och senare Agatha Christie.
”Men jag växte ifrån Agatha när jag började se mönstret och tidigt i boken visste vem som var skyldig. Det var alltid den mest osannolika. Så jag gick vidare och läste Ruth Rendell, Karin Fossum, Sjövall Wahlöö och Henning Mankell.”
”När jag sedan började skriva slutade jag läsa deckare. Jag vill inte låta mig influeras av kolleger eller beskyllas för att göra det. Dessutom blev jag lite trött på genren när jag jobbade med den hela dagarna. Så jag läser mest annan litteratur istället.”
Hon berättar att hon läser väldigt mycket när hon är ledig från skrivandet.
”Jag läser dock bara böcker som jag tror är väldigt bra. En stor utmärkelse övertygar mig inte, däremot om rätt person ger en rekommendation på en bok. Då kan jag bli sugen på att läsa.”
Dessutom finns det perioder då hon inte läser alls.
”När jag skriver läser jag inte någon annans böcker. Jag får så dåligt självförtroende då och börjar tänka att hur ska lilla jag kunna skriva lika bra som den eller den författaren.”
Ett annat skäl till att avstå läsande under skrivperioderna är att hon inte vill att det ska påverka hennes eget språk när hon är inne i skrivbubblan.
”Jag är lite rädd för att plötsligt plocka upp något jag läst.”
Från IT-konsult till författare
Hon är författare på heltid sedan många år tillbaka, ett jobb som visserligen gör att man träffar väldigt många människor men som till stora delar är ganska ensamt.
”Jag blir alltid lite avundsjuk på folk som säger ’nu ska jag på ett möte’. Jag kan sakna det ibland, att jobba tillsammans med andra. Jag har ju fått lite av det med barnboksprojektet.”
Hon konstaterar att författarskapet är väldigt annorlunda mot hennes tidigare jobb inom IT-branschen som för övrigt är hetare än någonsin. Hennes barn är båda på väg att följa i hennes fotspår: 19-årige sonen pluggar computer science i London och 22-åriga dottern samma sak i Linköping.
”De är båda på väg in i IT-världen. Men de är båda också jätteduktiga på att skriva så vi får väl se vad de väljer att göra i framtiden.”
Många författare turnerar flitigt som föreläsare och pratar om sina böcker i alla sammanhang de kommer åt. Carin Gerhardsen satt på ett antal scener på Bokmässan i Göteborg men det är ett undantag.
”Jag gillar inte att prata om mig själv på scen. Så jag tackar nej till de allra flesta inbjudningarna om det inte är i ett intressant sammanhang.”
Tillbaka till Bookmark – hennes ”eget” förlag
Samtidigt som Carin Gerhardsen nu ger sig in på delvis ny mark med sitt författarskap har hon också valt att byta förlag igen. Denna gång till Bookmark förlag. Där hon själv är delägare.
”Jag har faktiskt varit delägare ända sedan starten 2009, jag kom in eftersom jag var god vän med Fredrik Gustavsson från Pocketförlaget. De är otroligt duktiga och nu vill jag se om de kan åstadkomma vad jag förväntar mig och vad de lovat i form av försäljning”, säger Carin med ett leende.
Hon har faktiskt gett ut böcker på Bookmark tidigare. Då handlade det om svenska deckare som inte slagit på engelska. Bookmark släppte då hennes första bok i Hammarbyserien som ebok och den gick upp som etta på Amazon i hela världen.
”Amazon har en daily deal, ett erbjudande på en utvald ebok varje dag och Bookmark lyckades få in mig på en av de där 365 platserna. Jag kan inte annat än älska ett förlag som fixar det.”
Det ledde i sin tur till att ett brittiskt storförlag hörde av sig och ville ge ut hennes böcker på den engelskspråkiga marknaden.
”Ja, då dök Penguin upp och köpte över mig. Så jag har faktiskt även lämnat Bookmark en gång. Mina första tre böcker i Hammarbyserien är utgivna på Penguin. Men tyvärr trodde de att böckerna skulle sälja sig själva så de gjorde ingen jättesatsning precis.”
Bookmark gör en betydligt större satsning. Efter vår intervju väntade Bokmässan i Göteborg. Där Bookmark förlag hade en rejäl monter men framför allt en gigantisk videoskärm i taket ovanför. Där skymtade förlagets profilerade författare förbi – Sofie Sarenbrant, Samir & Viktor … och Carin Gerhardsen. Även om den unga melloduon drog mest folk så sålde Carins bok mer än dubbelt så bra som någon av förlagets övriga författare, och hon fick synas på ett helt annat sätt än hon gjorde i Norstedts monter.
Lanseringen av boken har fått en bra start. Läsarna som längtat efter en ny Gerhardsen-bok har hittat henne. Hon var inte bortglömd, även om tre år är en evighet i den nyhetstörstande bokbranschen. Enligt Claes Ericson på Bookmark är försäljningen i linje med planen att sälja 25 000 exemplar inbundet och ljudboken (inläst av Stefan Sauk) kom igång bättre än förväntat med över 15 000 lyssningar de första fyra veckorna.
Så den givna frågan från journalister, även om den nya boken precis kommit ut, är förstås vad som kommer härnäst.
”Jag vet faktiskt inte vad nästa bok blir. Jag har ju varit inne på att skriva Kapten Klännings biografi eftersom jag ’uppfann’ honom i en av mina böcker innan någon visste att han fanns på riktigt. Han kunde få ge sin förklaring till allt i sina memoarer. Det skulle vara en spännande bok att skriva”, säger Carin Gerhardsen.
Jobbar du i bokbranschen? Läs Analysbrevet och prenumerera!
