Anders Olsson: Två olika bilder av Svenska Akademien som inte går ihop

Vittnesmålen fick Svenska Akademien att slitas itu. Men ett år efter avslöjandet är ständige sekreteraren Anders Olsson frustrerad över att Akademien har blivit en symbol för unkna patriarkala värderingar. Snart är det dags att tala klarspråk om vad som hände, menar han.

Det är sen fredagseftermiddag och Börshuset i Stockholm är tyst och tomt. Ständige sekreteraren Anders Olsson är ensam kvar, efter ännu en turbulent vecka som präglats av akademiledamoten Jayne Svenungssons avhopp. Han är samlad, väger noggrant sina ord, men låter ana viss frustration inför den föreställning om Svenska Akademien som har blivit den vedertagna.

– Jag tror att många som har arbetat i Akademien har känt att deras verklighet inte alls svarar mot den bild som människor har av Akademien. Bilderna går inte ihop. Kanske börjar det bli dags att så småningom korrigera den bilden, säger han och tillägger:
Men jag tror ännu inte att det är möjligt.

Artikeln som försatte Svenska Akademien i akut kris

Den 21 november 2017 publicerades en artikel i Dagens Nyheter som skulle få enorma konsekvenser för den anrika institutionen. I den vittnade 18 kvinnor om hur de utsatts för sexuella trakasserier och övergrepp av den så kallade kulturprofilen, en man som påstås ha sett sig själv som ”den nittonde medlemmen av Svenska Akademien”.

Publiceringen orsakade en akut kris i Svenska Akademien. Två dagar senare gjorde dåvarande ständiga sekreteraren Sara Danius ett uttalande inför ett stort pressuppbåd utanför Börshuset. Hon meddelade att Akademien omedelbart avbrutit all kontakt med mannen, som har nära kopplingar till akademiledamoten Katarina Frostenson, och strypt bidragen till verksamheten i den klubb som han drev.

I uttalandet avslöjade Danius också att det under kvällens sammanträde framkommit att ”ledamöter, ledamöters döttrar, ledamöters hustrur och personal vid Akademiens kansli utsatts för oönskad intimitet eller opassande behandling av vederbörande”.

– Där riktades ljuset mot Akademiens egna problem på ett väldigt akut sätt – att det hade skett sexuella trakasserier och beteenden som var helt oacceptabla också i Akademien. När jag hörde det här förstod jag att något inte riktigt stämde, säger Anders Olsson, som själv befann sig i Frankrike vid tillfället och alltså inte närvarade vid mötet som föregick uttalandet.

Vad var det som inte stämde? För Olsson, som varit akademiledamot sedan 2008, krockade bilden av en institution där sexuella övergrepp tystas ned med den bild han själv hade av Svenska Akademien. Och hade övergreppen verkligen skett i akademisammanhang?

– Jag hade inte upplevt någonting alls av det här och när jag pratade med kollegorna i Akademien så hade de inte heller gjort det och inte kanslipersonalen heller. På något vis kändes det forcerat, här gick vi för långt. Alla började prata om att vi har så mycket problem i Akademien – men var finns de över huvud taget?

Olsson: Ledamöterna visste inte

Är det han säger uttryck för en privilegierad medelålders mans världsbild – på kollisionskurs med verkligheten? Möjligen. Men Olsson åberopar också den advokatutredning som utredde kulturprofilens kontakter med Svenska Akademien. Den visade att ingen av de tillfrågade akademiledamöterna kände till att mannen skulle ha gjort sig skyldig till eller anklagats för ”brottsliga sexuella övergrepp”.

– Jag tror att vi måste kunna säga mycket tydligare vad det är som har hänt. Det är alltså en person som har blivit anklagad för att ha begått dessa handlingar och denna person är inte ledamot i Akademien. Bara detta mycket elementära faktum måste sägas.

– Han har bara varit i akademisammanhang vid vissa middagar och kanske betett sig plumpt, det har den här utredningen visat vid några tillfällen. Men det har inte handlat om några sexuella övergrepp eller något som legitimerar talet om tystnadskultur.

TT: Det här är en person som är känd för att träda över gränser. Även jag som inte har vistats i hans kretsar är bekant med åtminstone två personer som på olika sätt har utsatts för hans närmanden. Det kan inte ha kommit som en överraskning för er?
– Nej, man har naturligtvis känt till sådana rykten, hur han har agerat i andra sammanhang. Så är det absolut. Nu talar jag bara om akademisammanhang, middagar och liknande, det är ingenting vi har upplevt i våra lokaler.

Kulturprofilen kallades ”den nittonde medlemmen” i Svenska Akademien

Påståendet att mannen ska ha setts som den nittonde medlemmen i Akademien upplever Anders Olsson dock som helt orimligt.

– Han förde aldrig några samtal med oss och hade aldrig med oss att göra över huvud taget i vårt arbete här i Akademien.

TT: Han kunde inte utöva informell makt via Katarina Frostenson?
– Hans roll är överdriven rätt igenom när det gäller vårt arbete och det visar också den utredning som advokatbyrån gjorde. Det har inte funnits någon påverkan på vårt prisarbete.

Kulturprofilen dömdes i tingsrätten för våldtäkt i ett fall och inväntar just nu hovrättens dom. Men frågan om Katarina Frostenson är ännu inte löst. Så här, ett år efteråt, är det tydligt att den djupa splittringen i Akademien i hög grad har orsakats av oförmågan att enas om hennes framtid som akademiledamot. Det har i förlängningen lett till att tre ledamöter formellt har utträtt ur och tre tillfälligt lämnat arbetet i Akademien.

Kort efter Sara Danius sorti som ständig sekreterare anordnades en manifestation på Stortorget strax intill Börshuset som ett stöd för henne. Samtidigt uppmanades de kvarvarande ledamöterna att lämna sina stolar. Anders Olsson beskriver känslan inför de knytblusförsedda kvinnorna som ”absurd”. Där han såg en organisation som tydligt tagit avstånd från förtryck och sexuella övergrepp såg demonstranterna en institution präglad av unkna patriarkala värderingar.

TT: Men att Akademien blev en symbol i det här läget är kanske inte så svårbegripligt?
– Bara vi klarar det så. Det fatala här var ju att hela organisationen har hållit på att gå under som en följd, säger Anders Olsson och fortsätter:
– Men det är inte fel att vi också tänker över de här tingen. Att vi också blir mer medvetna om relationerna mellan könen och hur vi beter oss. Vi måste bli bättre när det gäller representationen i Akademien men också i vårt sätt att fundera över priser. Vad gäller Nobelpriset diskuterar vi till exempel en jämnare fördelning mellan könen och att uppmärksamma kvinnliga författare mer.

Text: Sara Ullberg/TT

Anders Olsson om …
… hur han fick kännedom om DN-publiceringen:
– Sara Danius ringde mig och så fick jag veta det här via mejl också. Det var en väldigt allvarlig händelse och man drogs in i det på en gång. För mig var det också chockartat på det sättet att jag ju har varit på kulturprofilens klubb många gånger och föreläst och haft en nära relation till särskilt Katarina Frostenson. Vi har haft samtal om poesi och allt möjligt genom åren.

… debatten kring Akademien:
– Vi har gått igenom en process med enorma krafter i gång som har velat störta Akademien. Varför det är på det sättet och varför det har varit så våldsamt kan jag inte svara på. Jag har bara en känsla av att vad som har skett i Sverige har styrts väldigt mycket av en massrörelse som har fått konsekvenser och att Akademien har haft någon sorts symbolfunktion.

… hur Svenska Akademien felade i kontakterna med kulturprofilen:
– Jag kan bara säga att det fel som Akademien begick var att ge ekonomiskt stöd till kulturprofilens klubb, det är helt uppenbart, och det tog vi avstånd från direkt. Det gjorde Sara Danius omedelbart, helt korrekt, i november. Men det här andra som Akademien har beskyllts för, tystnadskultur och de här unkna patriarkala värderingarna som man förknippar med Akademien, det kan jag inte skriva under på.

… att så många kvinnor har lämnat Akademiens arbete:
– Jag tycker att det är oerhört tråkigt. Jag har verkligen kämpat för att det ska vara fler kvinnor i Akademien och jag kan bara beklaga det. Jag vet inte riktigt hur man ska vända den trenden. Vi gör vad vi kan, nu håller vi på och arbetar med en Nobelkommitté som jag hoppas ska vara bra när det gäller fördelningen av könen.

… brevet till Akademien 1996 från en kvinna som utsatts för övergrepp av kulturprofilen:
– Det första jag gjorde när det här brevet trycktes i DN och Expressen i april var att skriva ett brev till henne och beklaga att hennes brev hade lagts åt sidan i december 1996. Och att det inte fick några konsekvenser för vårt fortsatta samarbete med kulturprofilens klubb eller vårt ekonomiska stöd dit.

… Akademiens framtid:
– Jag har hela tiden trott att det skulle lösa sig, men nu starkare ändå än tidigare. Trots Jayne Svenungssons avhopp så tror jag att vi är på väg att klara oss ur den värsta krisen. Att vi kan hålla den här högtidssammankomsten den 20 december, det tycker jag är ett tecken på att vi är på rätt väg.

Fakta: En akademi i förändring

Akademiens kris har redan orsakat en del förändringar. Bland annat är det numera möjligt för akademiledamöterna att själva begära utträde ur institutionen.

Men det finns också fler förslag till förändring. Ett av dem gäller den högtidsdag som traditionellt hålls den 20 december varje år. Det senaste årets turbulens har visat att det inte är särskilt praktiskt att nyinvalda ledamöter bara kan ta sitt inträde just den dagen.

– Jag är öppen för att man förändrar installationen så att man skulle kunna ha en högtidsdag i lite mindre skala redan under våren, säger Anders Olsson.

En annan nyordning som Akademien arbetar med just nu är sammansättningen av den kommitté som arbetar med Nobelpriset i litteratur. Den kommer troligen att bestå av både akademiledamöter och externa litteraturkännare. Hur fördelningen ska se ut är oklar, men Anders Olsson har sagt att han kan tänka sig en 50/50-lösning.

Den högtidliga formalian kring Svenska Akademien passar inte alla. Lotta Lotass begärde utträde ur institutionen tidigare i år, bland annat med hänvisning till att hon ”passade väldigt illa in i miljön kring Akademien”. Olsson tror att det kanske hade fungerat bättre om sammankomsterna kunnat hållas under mer informella förhållanden.

– Jag skulle nog vara öppen för det, om vi kunde träffas på andra sätt. Det skulle kanske till och med vara bra. Jag tror att vi måste utgå från ledamöterna också, deras behov och sätt att tänka.