Vid årsskiftet går smått legendariska Svante Weyler i pension. Stafettpinnen tas i samma andetag över av Natur & Kulturs förläggande redaktör Anton Gustavsson som vill fortsätta ge ut böcker i Svantes anda.
På Boktugg var vi förstås nyfikna på att veta mer om Anton och vad som fick honom att söka jobbet.
Möt författarna som är mästare på Cliffhangers – i Boktugg Spänning!
Hallå där, Anton Gustavsson! Grattis till ditt nya jobb – hur går dina tankar kring det kommande uppdraget?
— Det känns så klart jätteroligt och som en stor ära att få jobba med Weyler förlag. Jag har länge följt förlagets utgivning och dess blandning av skönlitteratur och sakprosa. Jag sökte tjänsten när jag fick höra att Svante skulle gå i pension.
Hur känns det att ta över efter Svante Weyler?
— Svante har haft en helt unik roll på förlaget och den kan nog ingen fylla. Jag väljer att se det som att jag kan fortsätta ge ut böcker i Svantes och förlagets anda, men hans plats kan jag inte ta.
Vad vill du tillföra förlaget?
— Tidigare har jag främst jobbat med sakprosa och min största kompetens ligger där, även om jag självklart ser lika mycket fram emot arbetet med den skönlitterära utgivningen. Under mina fem och ett halvt år på Natur & Kultur har jag sett att sakprosa växer mycket och den utvecklingen vill jag fortsätta driva hos Weyler.
Bokbranschen år 2030 – hur ser den ut? Framtidsspaningar i Analysbrevet!
Hur siar du om framtiden i bokbranschen närmsta året/åren?
— Jag tror att det redan nu finns ett stort utrymme för kvalitetslitteratur som vill vara bred och att det kommer finnas stora möjligheter för det även framåt. Hans Rosling-böckerna som jag arbetat med är ett exempel på det – den sortens bred non-fiction är en typ av böcker som läsarna vant sig vid och som nu får större plats även hos återförsäljare. När delar av branschen går i en mer kommersiell riktning öppnas också utrymme för de mindre förlagen att hitta starka författarskap som andra riskerar att missa. Det har Weyler varit bra på även tidigare, när man exempelvis hittade Hilary Mantel, och det tror jag på att göra i framtiden också.
Hinner du ha något ledigt mellan ditt gamla och ditt nya arbete?
— Ja, det kommer ett jullov emellan, men längre än så blir det inte. Det känns bra att komma in direkt när året startar. Jag har redan hunnit bekanta mig lite med det nya förlaget och medarbetarna och ser fram emot att komma in i det nya arbetet.
Tack så mycket Anton och lycka till!
