En nio år lång dokumentation av romernas situation i Europa vill fotografen Åke Ericson beröra, påverka och öppna ögonen på både vanligt folk och styrande politiker. Han vill också se fler fotoböcker på svenska kultursidor.
Fotografen Åke Ericson har vunnit kategorin Professional Book, Documentary i International Photography Awards för sin senaste fotobok Non Grata. Boken är en nio år lång fotodokumentation av romernas liv i tio europeiska länder och den hårda titeln Non Grata, inte välkommen, symboliserar den utbredda diskriminering de överallt utsätts för. Arbetet har varit 18 resor långt och på den tiden har Åke hunnit möta många romer som hoppas på en bättre framtid:
Bokbranschen år 2030 – hur ser den ut? Framtidsspaningar i Analysbrevet!
— Alla personerna på bilderna var väl medvetna om att det skulle bli en utställning och förhoppningsvis en bok när jag fotograferade dem, säger Åke. De förstår ju att deras situation inte är likvärdig med icke-romska människors och de vill visa hur de lever för att kunna förändra något till deras fördel. Jag gjorde sammanlagt 18 resor och i de fall jag återvände till samma plats två gånger hade jag 95 procent av gångerna med mig bilder från förra gången och visade så att de kunde se hur det skulle se ut.
Åke, född 1962 i Västerås, har fotograferat för dagspressen sedan tidig tonår. Någon gång under 90-talet gjorde han en kampanj tillsammans med en journalist för Aftonbladet för att samla in pengar till Tjernobyl-barnen. Där någonstans vaknade medvetenheten om att fotografi kan användas för att påverka och sedan har han fortsatt med flera dokumentära fotoprojekt, både längre och kortare.
— Det är viktigt att påverka, säger Åke och fortsätter:
— Folk ska inte rygga för bilderna utan det de ser ska mana till den goda eftertanken. Min önskan är att stå upp för folk ute på fältet och hjälpa dem att göra sin röst hörd. Jag fick inpräntat redan vid matbordet när jag var liten att alla människor är lika mycket värda och att man inte sparkar på den som ligger ner, så det är i den andan jag jobbar. Men det har hela tiden varit min bestämda åsikt att om man gör en fotobok ska den ha ett innehåll som säger något – man ska inte göra den bara för att göra en bok.
När bilderna från Non Grata ställdes ut på Montmartre i Paris grät människor under vernissagen, rörda till tårar av bildernas känslomässiga styrka. Nu är Åkes förhoppning att Non Grata ska visas upp i Bryssel så att EU-politikerna får känna den enorma diskriminering romerna lever under på nära håll. Kanske skulle några exemplar av fotoboken Non Grata på de EU-parlamentariska fikaborden göra att toppstyret får upp ögonen för den rådande situationen och att kaffet får en eftersmak som följer med in i beslutsrummen.
Och det finns fler som borde börja ge fotoböcker i allmänhet en mycket större uppmärksamhet än vad de får idag, menar Åke.
— Fotoboken som form är så fantastisk eftersom den som visuell historieberättare alltid lever kvar medan en utställning plockas ner. Det är skamligt hur lite utrymme fotoböcker får i dagspressen och det vore skönt om Björn Wiman (kulturchef på Dagens Nyheter red.anm.) började recensera foto- och konstböcker mer än en gång i kvartalet. Non Grata har omnämnts i bland annat The Guardian och Photo District News i New York, men trots att jag personligen lämnade ett exemplar på DN:s kulturredaktion har de inte skrivit ett ord om den.
Åke fortsätter med eftertryck:
– Självklart är det inte bara jag som berörs av det här, det är massor av konstnärer och fotografer som inte får uppmärksamhet för det de gör. Ingen ska påstå att det är för liten utgivning av foto- och konstböcker i Sverige, det är tvärtom dags att Björn Wiman och kulturjournalisterna börjar skriva om det som ges ut.
Allt som allt deltog ungefär 12 000 bidrag varav väldigt många fotoböcker i International Photography Awards olika kategorier. En brasklapp till den svenska dagspressens kultursidor eftersom det uppenbarligen finns ett enormt underlag av böcker inom en bildgenre som alltför ofta hamnar i skuggan där.
För Åkes del är det i vilket fall en ära att koras till vinnare bland så många bidrag:
— Självklart är det kul att få cred för det man skapar, det är en bekräftelse på att man gjort något bra. Men jag gör inte det här för att jaga priser och utmärkelser – det skulle inte bli några bra bilder då och jag vill ta bilder som berör.
Jobbar du i bokbranschen? Läs Analysbrevet och prenumerera!
