Hetaste trenden på Bokmässan 2018 … pappgubbar?

Den vanligaste frågan på Bokmässans golv var: Ser du några trender? Boktuggs Sölve Dahlgren hittade flera pappgubbar men gjorde också andra reflektioner.

Bokmässan varar i fem dygn, brukar jag säga. Då räknar jag in onsdagen då Akademibokhandeln gästas av förlag som presenterar kommande titlar men det är även dagen då förlagen ska bygga färdigt sina montrar.

För många räcker fyra heldagars mässa med besökare i tusental långt. Jag träffade faktiskt en besökare som menade att efter två timmar på mässan var hen så slut i skallen att det behövdes en paus, komma ut i friska luften och slippa sorlet.

Jag vet inte hur många hundra människor jag pratade med under mässan men den överlägset vanligaste frågan var: Ser du några trender? Eller möjligen: Vad pratar folk om?

Och här är vad folk snackade om, bland annat.

Försäljningen: Efter förra årets rent katastrofala försäljningssiffror där många förlag såg sin normala bokförsäljning i montern halveras så var oron stor inför 2018. Skulle besökarna återvända och skulle försäljningen nå samma nivå som före nazistinvasionen 2017? Den absoluta majoriteten av dem jag pratade med sålde mycket bättre 2018 jämfört med året innan och flera satte försäljningsrekord. Norstedts slog sitt tidigare försäljningsrekord under söndagen med 17 procent och ökade hela 50 procent jämfört med 2017. Men som alltid finns det undantag, framför allt en del mindre förlag konstaterade att försäljningen på mässan är långt ifrån att ge ett överskott. Å andra sidan är det knappt något av de större förlagen som täcker sina kostnader heller.

Pappgubbarna: Förmodligen är det någon trycksaksproducent som haft kampanjpriser på pappfigurer för det dök upp en hel del sådana i montrarna på mässan. Samir & Viktor hos Bookmark, Måns Zelmerlöw och Alexander Wiberg hos Bokfabriken samt Magnus Uggla och Ingemar Bergman hos Norstedts. För att nämna några. Men det kändes inte riktigt jämställt, betydligt fler manliga än kvinnliga pappgubbar eller hur? Eftersom bokbranschen brukar följa trender så kan vi alltså nästa år se fram emot en skog av pappfigurer på Bokmässan och om du inte ser upp så kanske du råkar be en pappgubbe om en signering i den bok du just köpt. Och kommer vi då att få kalla de kvinnliga för pappgummor …?

Crimetime: Det finns två sätt att se på Crimetime Göteborg. Alla är överens om att det blev ett rejält lyft jämfört med de tidigare varianterna på deckarscener. Det var främst på grund av att scenerna fick en bättre placering och mer stämningsfull inramning. Även tidigare hade deckarscenerna ett bra scenprogram men ett snäpp proffsigare får man nog säga om intrycket i år. Succé. Men … Göteborg är inte Gotland. Crimetime hamnade inte i centrum utan drunknade snarare i det överflöd av seminarier som erbjuds på Bokmässan. Så samtidigt som det var på tiden att deckarna fick en mer framskjuten placering på mässan så ersätter det inte det som fanns på Gotland. Här finns det uppenbarligen utrymme för fler deckarfestivaler. Misstänker också att det Crimetime-pass som såldes för 600 kr blir svårsålt nästa år eftersom alla mässbesökare ändå kunde lyssna på i stort sett alla föredrag.

Torsdagsmingel: Efter att mässan gick ut med sitt förbud mot medhavd alkohol så knorrades det bland förlagen om att mässan bara ville tjäna mer pengar genom att tvinga alla utställare att anlita dem för servering. Andra befarade att det skulle bli betydligt snålare med dricka och färre montermingel. Men enligt uppgift så hade drygt 40 utställare arrangerat mingel på torsdagskvällen och för den som ville dricka gratisvin och skvallra om bokbranschen fanns det ingen brist på mingel. Efteråt bjöd Bokmässan själva in till After Work i hotellet Gothia Towers entré vilket blev ett effektivt sätt att tömma mässgolvet.

Kontanter: Bokmässan är helt klart på väg mot kontantlöst. Allt fler utställare tar bara kort och swish och allt färre besökare blir upprörda eller förvånade. De som fortfarande tar kontanter konstaterar att det är betydligt mindre belopp att ta med sig upp på hotellrummet. “Det är ju skönare att ha några hundralappar i dagskassan än att ha tiotusentals kronor i kuverten”, som en utställare konstaterade. “Dessutom finns det ju knappt några banker som tar emot kontanter när man vill sätta in dem.”

På mässan utan monter: Det är lätt att få intrycket av att alla förlag av någorlunda storlek syns på Bokmässan. Men sanningen är att det finns många aktörer som väljer bort en egen monter och istället väljer att själva gå runt på mässgolvet och nätverka och boka möten med agenter. En del har provat egen monter men inte tyckt att det ger tillräckligt mycket i förhållande till kostnaden. Southside Stories, Roos & Tegnér, Publit och Word Audio är bara några av dem som självklart är på plats i Göteborg, men inte som utställare. För att inte tala om Boktugg. Vi funderade självklart på att ställa ut men var tvungna att prioritera bort det även i år. Att bemanna en monter kräver mycket personal och för vår del kändes det bättre att kunna gå runt och träffa så mycket folk som möjligt.

Prisutdelningar: Det delas ut en hel del litterära priser under Bokmässan, både stora och små. Visst är det ett praktiskt tillfälle när många pristagare faktiskt redan finns på plats och det “bara” är att boka in en scen för utdelningen. Crimetime delade ut sina priser, Bonniers bokklubbar delade ut Årets bok, Bokmässan själva delade ut flera priser (exempelvis Bildningsstipendiet till Stina Oscarson). Är det bästa plats och tid för en prisutdelning? Jag är fortfarande kluven. Det finns en uppenbar risk att drunkna i den stora floden av allt annat som händer på mässan.

Monterscenerna minskar: Jag har inte gjort någon empirisk studie av det här men min känsla är att fler förlag valde bort en egen scen i montern. Kanske för att det är svårt att få det att fungera med akustiken om man har en för liten monter. De stora förlagen har givetvis egna scener i sina montrar. Bonniers hade till och med flera scener. Men de mindre förlag som kör två stolar och en högtalare och två mikrofoner får ofta dåligt resultat om montergrannarna konkurrerar med sina högtalare. I värsta fall blir det som en studentkorridor där det pågår flera fester med varsin ljudanläggning. För den som verkligen vill njuta av författarsamtal utan störningar så är givetvis seminarierna inne i olika salar bäst. Av de större scenerna nere på mässgolvet är min favorit Biblioteks- och berättarscenen som har en bra placering och dessutom lyckats få en mysig inramning.

Lättnaden: Den genomgående känslan på mässgolvet var lättnad. Alla drog en suck av lättnad över att det ändå var som vanligt igen, utan nazister och bråk. Visserligen nådde inte antalet besökare upp i tidigare års, men å andra sidan verkade det inte påverka försäljningen vilket kan tyda på att de viktigaste besökarna fanns på plats. Nu får Bokmässan arbetsro men det återstår fortfarande arbete att göra för att lyfta mässan. Bland mindre utställare är fortfarande missnöjet med kostnaderna stort. “Jag har en minimal monter, bor hos släktingar och står själv i montern hela dagarna. Ändå kostar mässan mig minst 15 000 kronor när jag summerar intäkter och utgifter”, säger en förlagschef på ett litet förlag till Boktugg. “Men det är ändå bättre än förra året, när jag åkte hem då var jag tveksam till att överhuvudtaget komma hit igen”.

Utfyllnadsutställningsytor: När jag gick runt på mässan kunde jag inte låta bli att notera att det fanns en del ytor som kändes outhyrda eller som hade fyllts ut av utställare. Bonniers hade exempelvis en monter där det enda innehållet var en utställning med teckningar ur Pax-serien. Dessutom en yta med dinosaurier nere i barnområdet. Som besökare är det här egentligen inte negativt. Enligt Bokmässan själva har man snarast rensat lite i utställare som inte har direkt koppling till bokbranschen och det är verkligen positivt. För några år sedan gick utvecklingen mot knallemarknad på vissa stråk.

Ljudböcker som inte syns eller hörs: Som journalist går man runt på mässan och letar efter nyheter och saker att skriva om. Det är inte särskilt svårt att hitta, det svåra är att välja bort. Vi hade bokstavligt talat kunnat skriva mer än hundra texter varje dag på mässan om vi hade velat (och haft råd till så många skribenter som krävts) eftersom varje utställare hade minst en bra story att berätta. Men en fråga som hänger obesvarad i luften när jag lämnar mässan är givetvis hur digitaliseringen ska påverka Bokmässan i framtiden. Det fanns ett par seminarier om eböcker och andra digitala format. Storytel hade en stor monter och Bookbeat hade en ljudboksstudio i Bonniermontern. Men på det stora hela är ljudboksboomen rätt osynlig på Bokmässan. Visst, en stor del av det litterära samtalet handlar om innehållet – inte vilket format det förmedlas i. Men jag kan ändå inte låta bli att känna att mässan riskerar att missa en del av bokbranschens omvandling.

Vi ses nästa år. Förresten – du har väl inte missat att vi rapporterade flitigt via Instagram under hela mässan? Gå in på Boktuggs Instagram-flöde och följ oss och upplev mässan i 70 bilder med bildtexter …