Prästen och satirtecknaren Kent Wisti är en gigant i sociala medier. I sin nya bok De tillhöriga kombinerar han bild och text i ett resonemang om livet, gemenskap, kreativitet och kyrkans utmaningar.
Kent Wisti, prästen som tecknar satir i Dagens Nyheter och har över 60 000 följare på Facebook och 14 000 på Twitter, släpper nu i dagarna sin nya bok De tillhöriga (Libris). Tidigare har han gett ut ett par böcker som samlar hans satirteckningar, varav den senaste, Alla fick hångla mer på Tage Erlanders tid, kom ut i juni 2018. Men faktum är att han också har varit egenutgivare.
– För 12–13 år sedan gjorde jag en egen bok som jag gav ut på ett print on demand-förlag, berättar Kent Wisti. Det är mycket av tankarna från den som återkommer i min nya bok.
Bokbranschen år 2030 – hur ser den ut? Framtidsspaningar i Analysbrevet!
För någon som arbetar mycket med ett komprimerat format som satirteckningar och i den korta, rappa form som sociala medier påbjuder kan steget till att skriva en bok tyckas förhållandevis långt. Men Kent har inte upplevt det så.
– Eftersom jag är präst arbetar jag också mycket med berättandet som verktyg över huvud taget. Och boken består även i stora delar av ett bildspråk. Det spännande har varit att sätta ihop bild och text till ett sorts kollage som skapar ett eget budskap.
Även om han är utbildad konstnär och arbetar mycket med bild så ligger också text honom nära, och han berättar att han har skrivit mycket i hela sitt liv.
De tillhöriga består både av text och ett 15-tal teckningar. Boken har sitt ursprung i en debattartikel som Kent skrev i DN våren 2017 med rubriken ”Därför måste Svenska kyrkan dö”. Egentligen skrev han den för sin egen skull för att formulera en tanke kring en känsla han hade av att det fanns något osagt i samtalet om medlemstappet i Svenska kyrkan.
– Det var så fast i modernitetens idé om att det som inte hela tiden blir större och starkare är något dåligt. Det skapade en förlamande känsla och en frustration i mångas arbete. Kyrka är vi här och nu.
Artikeln blev mycket uppmärksammad och omdebatterad. Kent menar att det fanns en del missförstånd i samtalet som uppstod och att det bitvis blev ganska laddat. Detta gjorde honom ännu mer nyfiken på ämnet och han kände att han ville vidareutveckla det.
– Den stora missuppfattningen var att artikeln uppfattades som kyrkokritik, medan det jag ville förmedla var kyrkliga samfund och organisationer är förgängliga. De kommer och går och det måste få vara i sin ordning. Det gäller även Svenska kyrkan. Och samtidigt, i boken tecknar jag ju en bild av Kyrkan som är evig, där gudsriket bryter fram genom tid och rum.
Att vidareutvecklingen av resonemanget fick just den form den fick, kombinationen av prosalyrik och bild, beror på Kents egna styrkor – och kanske svagheter.
– Jag ville undersöka det här, men är en usel akademiker, säger han skämtsamt. Däremot är jag konstnär, så jag fick angripa det därifrån på något sätt. Och jag fick ihop en kombination av bildkonsten, språket och någon slags poetiskt anslag.
Han tycker det ska bli spännande att se hur människor genrekategoriserar boken, just eftersom den rör sig mellan flera olika områden. Ordet han själv använder är ”svårfångad”.
Den som följer Kent Wisti och är van vid hans skarpa satiriska ton i kombination med en värme och mänsklighet kommer förmodligen att känna igen hans stil även i denna bok.
– Delvis finns det lite oneliners. Jag är inte så rädd för att prova saker och tänja lite på vad som ligger i det förväntade och utanför det förväntade.
På frågan om vad han tror det är som gör att så många tilltalas av hans budskap och följer honom i sociala medier ger han ett ödmjukt svar.
– Jag tror det beror på att jag kom i rätt tid med rätt sak när jag började med satiren för några år sedan. Det har gått väldigt snabbt det där. Jag var kanske först ut med att sätta ihop text och bild i snabba samtidskommentarer, men idag är det många som gör det och som är väldigt duktiga. Hade jag börjat idag hade det nog inte blivit lika stort.
Vilket budskap är viktigast för dig att förmedla?
– Teologiskt, i min människosyn och världsbild, är det en insikt om alla människors bräcklighet och skörhet, som på något sätt skapar tillhörighet, svarar Kent efter en stunds tystnad. Det är också poängen i boken: att människor kan känna igen varandra utanför de världsliga makterna och hierarkierna.
Om några veckor är det val, vad tycker du att vi ska ta med oss när vi väljer?
– Jag tror att vi ta oss tiden att faktiskt försöka vara lågaffektiva. Det finns så mycket idag som anspelar på känslor, ofta primitiva känslor som rädsla och avsaknaden av framtidsvisioner. Det råder någon slags perverterad nostalgi över ett folkhem som aldrig har funnits, och det är förrädiskt att basera sin röst på, säger Kent.
Release för De tillhöriga sker i Kungsholmens kyrka i Stockholm lördagen den 25 augusti klockan 18, i samband med vernissage för bilderna ur boken och boksläpp för en annan bok från Libris, Gud: återkomsten av Joel Halldorf.
– Det blir väldigt enkelt och opretentiöst, säger Kent Wisti. Förutom boksläpp och vernissage blir det ett samtal mellan mig och Joel om tro, kyrka och livsmod som leds av prästen Kristin Molander.
Jobbar du i bokbranschen? Läs Analysbrevet och prenumerera!
