Inga problem att sprida alternativa fakta i böcker

Fejkade nyheter och falska narrativ sprids inte bara i sociala medier – även i böckernas värld går det utmärkt att kommunicera falska budskap. Vi har pratat med Åsa Wikforss, filosofiprofessor och författare till boken Alternativa fakta.

Alternativa fakta och fejkade nyheter har vi alla både hört talas om och råkat ut för, ofta i sociala medier. Men hur ligger det till med böcker? Vi tog ett snack med Åsa Wikforss, professor i teoretisk filosofi och författare till boken Alternativa fakta som kom ut förra hösten på Fri Tanke förlag.

– Det är inget problem att använda en bok för att sprida desinformation, det görs hela tiden. Det har funnits propagandaskrifter och vinklade berättelser i alla tider, säger Åsa Wikforss.

Att förmedla en berättelse som på något sätt kommunicerar ett falskt budskap är inte svårt, oavsett om det är i en bok eller på nätet.

– Ett exempel är nationalistiska berättelser om ett lands historia, säger Åsa. Ofta ger man då hela historiebeskrivningen ett visst narrativ: man utser vissa hjältar, skurkar och offer som man lyfter fram på olika sätt. Tillsammans skapas bilden av en verklighet som inte speglar de historiska händelserna.

Men att en bok kommunicerar ett falskt budskap behöver inte innebära att all information i den är falsk; de olika delarna kan i sig ha rötter i sanningen. Genom att sätta samman utvalda fakta som passar den egna berättelsen kan en falsk helhetsbild skapas. Det är detta som kallas ’cherry picking’ och resultatet blir ett falskt narrativ: när avsändaren gör ett urval av passande information som används för att styrka den egna berättelsen och undviker att nämna sådant som strider mot den.

Det falska narrativet är som mest påtagligt i auktoritära stater, men det har gjorts även i icke-auktoritära. Enligt Åsa var exempelvis Sovjet skickliga på den här typen av värderingsmässiga böcker som skrivs inte med syftet att beskriva hur det är, utan med syftet att driva ett visst budskap.

– Det där görs nu också. Sovjets propagandatekniker har överlevt i det moderna Ryssland. Man ägnar sig åt desinformation i form av trollfabrikernas falska nyheter som befäster och underhåller vissa berättelser och uppfattningar, till exempel om västvärldens förfall och dekadens.

Finns det inte större kontroll och faktagranskning av böcker än av snabba nyheter i media?
– Hur böcker kontrolleras är olika i olika länder, det är inte alls självklart. I en demokrati där vi har rättigheter som tryckfrihet och yttrandefrihet och så vidare så kommer en hårt vinklad fackbok att få kritik och orsaka en debatt, men inte om den släpps i en auktoritär stat.

Hon nämner att det har kommit en del omdiskuterade böcker kring invandring och ekonomiska svårigheter de senaste åren som har blivit kritiserade.

– Men det som är knepigt med alla fackböcker är att även om enskilda fakta stämmer så måste alltid ett urval göras. Och om det görs på ett skevt sätt så kan man kommunicera något som är falskt, trots att alla uppgifter är sanna.

Falska nyheter sprids snabbare än sanna

Åsas egen bok Alternativa fakta skrev hon som en reaktion på det som pågick i USA inför valet 2016, då många väljare blev påverkade av falska nyheter som spreds framförallt om Hillary Clinton. “Man menar att det är troligt att detta avgjorde saken i delstater där Clinton förlorade med mycket liten marginal, till exempel i Michigan där Trump vann med 10 000 röster”, skrev Åsa i en krönika i DN i juli.

– Hösten 2016 var första gången vi på allvar hörde talas om falska nyheter, och det var så tydligt att det förekom och att det påverkade valet. Jag blev arg på det oförställda ljugandet och desinformationen i sociala medier. Sedan hade jag länge retat mig på en allmän inställning till kunskap och fakta som kommer från ett annat mera akademiskt håll, nämligen påståendet att det inte finns någon sanning, att allt är subjektivt. Dessa båda krafter kan tillsammans vara väldigt farliga.

Mycket har hänt det senaste året sedan boken kom ut, menar Åsa. Dels blir desinformationsproblemet större och större i och med att tekniken utvecklas. Den senaste tiden har man bland annat kunnat se exempel på falska intervjuer, det vill säga där någon har manipulerat text och bild så att det ser ut som att folk säger något som de inte har sagt. Det finns till exempel en fejkad intervju med Obama.

– Utmaningen blir större hela tiden. Men det finns även en ökad medvetenhet om att det här pågår och även om det är svårt att motverka fejkade nyheter då de som ägnar sig åt den här typen av information blir allt skickligare, så försöker aktörer som Facebook och Youtube ta sitt ansvar, säger Åsa.

Vad kan man då göra för att skydda sig mot falska budskap och genomskåda fejkade nyheter?

Åsa menar att en genomgående skepticism inte är någon bra idé, tvärtom är det viktigt att ha tilltro till säkra källor. Själv har hon ett antal källor som hon håller sig till eftersom det finns skäl att tro att de alltid är seriösa.

– Det är alltid bra att gå till forskningskällorna också om man kan och läsa på. Det gäller att fortsätta ha tilltro till forskning och experter. Det handlar inte om att ha en blind auktoritetstro utan om att lita på de vetenskapliga institutionerna och deras intergranskande mekanismer. Det händer att sådana institutioner är korrupta, och det måste man vara uppmärksam på, men i allmänhet fungerar de väl.

Det finns vissa tumregler för grundläggande källkritik: ta reda på hur etablerad källan är, om den är sponsrad och om det finns en ansvarig utgivare. Man bör också kontrollera om det finns flera oberoende källor som säger samma sak.

– Folk måste ta till sig detta på allvar. Och också lära sig hur man ska bete sig på sociala medier och inte dela direkt innan man har kollat källor. Man har sett i forskning att falska nyheter på Twitter sprids sex gånger snabbare än sanna, just på grund av att de är så sensationella och känsloladdade. Vi måste lugna ner oss, konstaterar Åsa Wikforss.