Sommartuggare 2018: Niklas Lindblad

Omlagsformgivaren Niklas Lindblad semestrar med dottern Yrsa.

Niklas Lindblad är formgivare och designar både bokomslag och inlagor. Här får vi veta hur det går till när en omslagsmakare (som i jobbet får läsa många halvfärdiga manus) själv väljer böcker att läsa på fritiden.

Text: Niklas Lindblad

Bokbranschen år 2030 – hur ser den ut? Framtidsspaningar i Analysbrevet!

I mitt jobb som bokomslagsformgivare läser jag väldigt mycket, dock aldrig böcker jag väljer själv och böckerna hinner jag nästan aldrig läsa ut och de är sällan färdigredigerade när jag läser dem heller. Det gör att jag ser fram emot sommaren som en period då jag kan läsa böcker som jag väljer själv och som dessutom är helt färdiga, slutkorrade och tryckta. Hur väljer jag då vilka böcker jag ska läsa, går jag på omslaget, baksidestexten eller recensionerna?

I sommar har jag läst Blå av Maja Lunde, en författare jag lärde känna genom boken Binas historia som jag läste i julas (julen är en annan av mina ”egenläsperioder”). Binas historia gav sån mersmak att jag blev glad när jag såg att Lunde kommit ut med en ny bok. Så jag får nog säga att jag valde Blå på grund av Binas historia … men varför valde jag Binas historia? Jo, på bokmässan för några år sen snubblade jag över boken Galen i humlor av Dave Goulson vars omslag jag tyckte så mycket om att jag köpte två ex av boken, ett för att ge bort till min syster som tack för barnvaktshjälpen över mässan och ett ex att läsa själv — en bok med ett så vackert omslag måste vara bra! Och jag älskade Galen i humlor, en helt fantastisk och ganska skrämmande bok om dessa små men ack så viktiga djur. Så tröskeln för att köpa Binas historia var låg. Kristin Lidströms vackra, poetiska omslag till pocketutgåvan gjorde dessutom att boken formligen kastade sig över mig från bokhyllan på Pocketshop. Så Blå valde jag på omslaget, fast egentligen på omslagen till Galen i humlor och Binas historia.

Om jag tittar på andra böcker jag läst av egen fri vilja (och gillat) i år, vad har triggat dessa köp och läsningar?

Den underjordiska järnvägen, Colson Whitehead — omslaget talade till mig.

Expeditionen: min kärlekshistoria, Bea Uusma — Bea Uusmas sommarprat (som jag lyssnade på i vintras) gjorde mig nyfiken på hennes bok och omslaget kändes lockande i dess råa avskalade form.

Ingenjör Andrés luftfärd, Per Olof Sundman — efter Bea Uusmas bok var jag tvingad att läsa mer om Andrés vansinnesresa och då boken dessutom stod i mitt rums bokhylla på Gästis (Lasse Didings ”bokhotell” i Varberg) där jag och min fru bodde en natt var det ett lätt val.

1793, Niklas Natt och Dag — ett bok vars omslag jag gjort själv och läst en bit av innan den var färdig.

Ett blodigt verk, Graeme Macrae Burnet — en till bok jag själv gjort omslaget till och blev fascinerad av innan den var klar.

Steglitsan, Donna Tart — omslaget har kittlat mig i flera år och till slut gav jag efter.

Den som finner, Stephen King — jag läser oftast en King varje sommar … bara för att, fast hans böcker skulle kunna säljas med ett helt blankt omslag, det spelar liksom ingen roll med en så känd författare.

Begravd jätte, Kazuo Ishiguro — omslaget lockade … och kanske till viss del Nobelpriset.

Så omslaget har betydelse, även för mig.

Om gästbloggaren:
Niklas Lindblad, född 1965, äger och driver Mystical Garden Design sedan 2002. Gör sedan 2004 uteslutande bokomslag och bokinlagor och har sedan dess gjort över 2500 bokomslag. Utbildad på Rmi Berghs SOC, 1988-1991 och är bosatt i Norrköping sedan 2013. Firar sommarsemestern på sitt landställe i Södermanland.

Stödprenumeration. Boktugg Mini (från 10,42 kr/mån) ger tillgång till vissa premiumartiklar.


info@boktugg.se

Gör som ...

… och alla våra andra sponsorer som stöttar oss ekonomiskt. Vill ditt företag bli sponsor? Kontakta sales@boktugg.se för mer information. Privatpersoner och mindre företag som vill bidra swishar valfritt belopp till 123-483 18 71 (klicka här för QR-kod) eller med andra betalmedel.

Sten Velander med en ny humoristisk spänningsroman

Henry har accepterat att tiden som bårhusansvarig är över. Rastlösheten är påtaglig och han är redo för nya utmaningar i livet. Att hantera döda känns som en trygghet och då är valet av sysselsättning självklart.