Författaren Mattias Edvardsson är aktuell med boken En helt vanlig familj – en solklar spänningsroman som fått läsarna att bita ner naglarna till skinnet. Men hans förra bok, En nästan sann historia, hade bokbranschen inte lika lätt att kategorisera i en genre. I sitt Sommartugg resonerar Mattias om marknadens vilja att stoppa i fack och vilka begränsningar det medför.
Strax före midsommar släpptes min sjätte bok En helt vanlig familj (Forum) och lagom till Bokmässan i höst kommer min sjunde Glass på en onsdag (Opal). Sju böcker på sex år har det blivit. Sju ganska olika böcker dessutom.
Bokbranschen år 2030 – hur ser den ut? Framtidsspaningar i Analysbrevet!
Mångsidig och variationsrik skulle någon kanske säga. Spretig och svårplacerad enligt andra. Skälet till att det blivit så här är ganska enkelt: Jag har skrivit det jag haft lust till, sådant jag själv velat läsa.
Genom åren har mina böcker fått så skilda etiketter som arbetarlitteratur, dokuroman, feelbad, tonår, unga vuxna, deckare, psykologisk spänning och relationsthriller. Vårt behov av sådana här förenklingar är helt begriplig. Vi måste sortera och dela in i fack. Precis som bokhandeln, bibblan och ljudbokstjänsterna gör.
Jag kan ogilla den här genreindelningen, men som författare måste jag förhålla mig till den. Kanske till och med anpassa mitt skrivande efter den? Det finns bara ett visst antal genrer i branschen och med var och en följer förväntningar och krav. Hur mycket jag än tycker att min nya bilderbok passar så väl 2-åringar som 7-åringar måste den in på en hylla i den fysiska butiken så väl som på nätet. Där skiljer man oftast mellan 0-3, 3-6 och 6-9 år.
Min förra bok En nästan sann historia släpptes i augusti 2016. Den hösten åkte jag runt en del bland boklådor i landet och på flera ställen möttes jag av samma konstaterande: “Din bok är svår att genrebestämma.” Några bokhandlare hade placerat den på romanhyllan, andra bland deckarna. När jag skrev den hade det varit en icke-fråga. Men för branschen, för handeln och för en del läsare var det inte alls oviktigt.
Sent den hösten påbörjade jag mitt nästa romanprojekt. Jag hade en idé som antingen kunde bli en spännande roman eller en spänningsroman enligt genrens alla konventioner. Min förläggare lät bekymrad: “Låt inte det där med genrebeteckningar påverka dig för mycket.” “Det är en konst att skriva bra spänningslitteratur.” Men jag hade bestämt mig. En helt vanlig familj skulle bli lätt att placera i rätt hylla.
För några veckor sedan började boken dyka upp hos de största nätbokhandlarna. Jag kunde knappt tro mina ögon. Adlibris kategoriserar boken som Modern och samtida skönlitteratur. På Bokus ligger den under Deckare. Jag som varit helt övertygad om att jag skrivit en psykologisk spänningsroman. Eller kanske en thriller. Eller …
När jag lyfter detta med mitt förlag får jag genom kommunikationsavdelningen veta att det där med genrer faktiskt är ganska oväsentligt. “De flesta googlar bara bokens titel och klickar sig in direkt på boksidan i webbshoppen.” Jag kommer aldrig förstå den här branschen. Kanske är det därför jag älskar den så.
Avslutningsvis vill jag gärna tipsa om några nyutkomna böcker inom diverse genrer:
(Genretillhörighet enligt Adlibris)
Bilderböcker 3-6 år: En robot hjälper till av Ingrid Flygare
Kapitelböcker 9-12 år: Comedy Queen av Jenny Jägerfeld
Kapitelböcker 12-15 år: Finns det björkar i Sarajevo? av Christina Lindström
Modern och samtida skönlitteratur: Ragga som du shoppar av Lin Jansson
Thrillers: Silvervägen av Stina Jackson
Deckare och kriminalromaner: Maestro av Geir Tangen
Samhälle och kultur (Brott): Den vedervärdige boktjuven av Joakim Palmkvist
Om gästbloggaren
Mattias Edvardsson debuterade 2012 med Dit drömmar färdas för att dö och har sedan dess gjort kometkarriär med ytterligare fem böcker varav den senaste är såld till nära 30 länder. Författarskapet kombinerar Mattias med läraryrket. Han är bosatt med sin familj i Skånska Löddeköpinge.
Stödprenumeration. Boktugg Mini (från 10,42 kr/mån) ger tillgång till vissa premiumartiklar.
