Sommartuggare 2018: Karin Salmson

Karin Salmson, förläggare på barnboksförlaget Olika, berättar i sitt Sommartugg om vad hon söker efter i ett manus och försöker skapa med sin utgivning. 

Text: Karin Salmson

Det är snart dags att stänga ner för ett par veckors semester och i samma veva ska kontoret i Skåne monteras ner. Vi har bestämt oss för att bygga vidare på Stockholmskontoret med de nyanställda som kommer till hösten. Mellan genomgång av gamla pressklipp, pennor och papper så tar jag ett tag i de manushögar som ligger kvar i lådor och blir även inspirerad att försöka hinna svara på en del av de manus som inkommit digitalt. Folk har fått vänta alldeles för länge, men det är svårt att hinna för ett litet förlag när det ramlar in så fasligt mycket manus.

Manus lika med mod

Det är fantastiskt att ta emot manus. Även när det inte är varken särskilt välskrivet eller genomtänkt är det faktiskt just fantastiskt. Jag har ett standardsvar som handlar om det: att jag vet att det är ett stort steg att ta att släppa ifrån sig ett manus och att jag vill att den som får en refusering ska förstå att vi ser det och applåderar det modet och den kraften som krävs. Jag brukar också berätta att vi ibland tackar nej till saker vi tycker är bra eftersom det också handlar om en balans i utgivningen och den blir ju ännu mer av en akt för ett mindre förlag. Vi kan inte ge ut allt vi vill och när vi nu börjat lägga in titlar för 2020 känns det som om vi planerat långt nog. När vi balanserar handlar det om olika ålderskategorier, att upprätthålla en utgivning för alla åldrar som vi jobbar med. Men för Olika handlar det också om normer.

Normalisera

Många manus som kommer till oss är medvetna om vår slogan ”ut med stereotyper – in med möjligheter” och vill gärna utmana normer på olika vis. Det kan handla om till exempel förväntningar kopplade till könsidentitet, etnicitet, familjeform eller funktionsvarationer. Det gör mig glad att det är många där ute som ser behovet och vill bidra till förändring. Kruxet som kan uppstå är att Olika alltid gör utmaningen sekundär, och använder ett normkritiskt perspektiv. Det är inte brytandet av en norm eller utmaningen av en förväntning som är i fokus i våra böcker, utan en riktigt bra story eller en lockande gestaltning. Vi har valt den vägen inte bara för att det blir bättre litteratur så, utan också för att vi är övertygade om att det är så vi skapar förändring. Genom att gestalta samtidens mångfald av sätt att leva och vara på ett likvärdigt vis berättar vi inte bara att en norm kan brytas, utan försöker i längden förändra själva normen – så att normen blir att förvänta sig olikhet. Jag kallar det normaliserande litteratur.

Normbingo

Med bilderböcker blir arbetet med normer faktiskt enklare, och roligare. För med bilderna finns så mycket möjligheter. När vi kikar på vilka normer vi vill jobba med har vi en metod vi kallar för normbingo. Vi vill att Olikas utgivning ska fylla luckor på marknaden och se till att fler barn ges en möjlighet till spegling och att vi därmed också ger alla barn fler möjligheter. Ser vi att det saknas böcker med barn och vuxna som har lite mer hull på kroppen så ser vi till att det kommer in i vår utgivning. Ser vi att det saknas personer som har synliga funktionsvariationer så frågar vi våra illustratörer om inte det kunde vara en intressant detalj att ta in. Det handlar inte om att komma med pekpinnar, utan om att öppna upp för en bredare kreativitet än den som kommer av att upprepa det vi brukar se. Det brukar uppskattas av illustratörerna.

Bättre framtid

Jag vet att det finns de som tänker att det jag och mina kollegor på Olika gör är instrumentellt. Att det blir mindre nära den kreativa kraften eftersom vi tittar på alla olika normaspekter. Men saken är ju den att den kreativa kraften ligger fortfarande hos författarna och illustratörerna. De skapar ett verk som vi sedan bearbetar, som vilket förlag som helst. Alla förlag som tar ansvar för att stötta sina kreatörers kvalitetsprocess går in och arbetar med saker. Det handlar om att dra i dramaturgin, att balansera text och bild eller kanske fördjupa en karaktär. Tillsammans med redaktören slipar författare och illustratörer sitt verk, eftersom vi tillsammans kan göra det ännu bättre. Det är just det som är fördelen med att ha en redaktör.

På Olika är redaktörerna med och slipar ännu en aspekt: medvetenheten om normer och vi tar ansvar för att den som ger ut en bok hos oss får en möjlighet att göra aktiva val kring vilka förväntningar hen vill utmana och inte. För det går inte att ge ut ett verk utan att antingen förstärka eller utmana – bara genom att låta en berättelse bli en del av bokmarknaden blir det en ofrånkomlig effekt: att vara med att skapa normerna i vårt samhälle.

Jag tycker att det är vårt ansvar som förlag, vilket är en maktposition, att erbjuda de vi arbetar med att ta ställning till just de här frågorna. På så vis blir vi inte bara en kanal ut, utan en ansvarsfull samarbetspartner. För mig personligen handlar det om att inte kunna låta bli. Från det att jag började läsa böcker för mina egna barn och irriterat mig på förlegade värderingar och trista stereotyper har jag velat bidra till något annat. Något som, hur högtravande det än kan låta, är ett sätt att skapa en mer inkluderande värld och en bättre framtid.

Om gästbloggaren

Karin Salmson bor i Skåne och är en av delägarna bakom Olika förlag och är verksam främst som förläggare och redaktör, men är också ute en hel del och föreläser om de teman som är kopplade till förlaget: normkritik, genus, inkludering och demokratifrågor – ofta kopplat till barnböcker eller den egna boken Normkreativitet i förskolan. Hon är också författare till över trettio böcker både för stora och små och har en bakgrund som journalist.