Vad är det som gör att vissa romaner blir bästsäljare och andra inte? Boktugg har läst och analyserat en massa och nu funnit vad som krävs. Med en gnutta fotbolls-VM faller alla pusselbitar på plats.
Eftersom jag själv är författare så har jag redan försökt skriva spännande romaner som fängslar och trollbinder läsare. Ibland har jag lyckats och ibland inte. Men än så länge har jag inte haft en sådan succé att man kan kalla den för bästsäljare, min mest sålda bok är fortfarande debuten InnebandyPiraterna – Första säsongen som sålt i strax över 10 000 exemplar när man räknar samman alla format.
Möt författarna som är mästare på Cliffhangers – i Boktugg Spänning!
Men nu vet jag vad som krävs. De senaste två åren har jag läst (eller ärligt talat mest lyssnat på ljudboksutgåvan av) många böcker av olika författare i olika genrer. Mycket spänning. En del humor. En och annan barn- och ungdomsbok. Några mer litterära. Några deckare och thrillers. Någon feelgood.
Kort sagt, ett axplock av bästsäljare från både svenska och utländska författare. Så nu har jag stenkoll på vilka element som behövs för att en bok ska attrahera och tillfredsställa många läsare. Dessutom har jag sett en handfull matcher i fotbolls-VM och det gav mig de allra sista ledtrådarna eller ingredienserna till en bästsäljare.
Karaktärer att identifiera sig med
Alla starka romaner har huvudpersoner du kan känna igen dig själv i på ett eller annat sätt. Det hade kunnat vara jag. Det innebär att hjälten inte får vara en superhjälte ens om hen har övernaturliga krafter utan måste ha några svagheter. Men också att det måste finnas några spår av sympatiska drag hos huvudpersonerna. Och även om man som läsare bygger en egen bild av varje karaktär så måste författaren skapa levande figurer i sin berättelse. Jämför med fotbolls-VM. Den som fuskar och myglar vinner inte sympatier medan den som kämpar och aldrig ger upp och är ärlig kommer att vinna fler hjärtan.
Läsaren måste kunna hålla på någon
Har du sett några fotbollsmatcher i VM i sommar där du inte höll på något av lagen? Visst, man kan säga att man njuter av snygga mål och andra detaljer i spelet men ska vi vara ärliga så blir det helt ointressant ifall man inte håller på ett av lagen. Det är samma sak med en bra roman. Författaren styr dig att sympatisera med huvudpersonen, oftast i alla fall, men om detta misslyckas så uteblir läsarens engagemang. En fotbollsmatch där jag struntar i hur det går blir aldrig spännande. En bok som jag inte bryr mig om hur den slutar lägger jag ifrån mig.
Undvik alltför många och långa avbrott
I en bra roman finns en ständig framåtrörelse. Det händer saker som för handlingen framåt. Under fotbolls-VM har vi sett otaliga exempel på hur motsatsen får folk att börja snegla efter chipsskålar och i värsta fall fjärrkontrollen. Alla inser att tittarna tröttnar ifall det tar 60 sekunder att genomföra ett byte eller ett inkast. På samma sätt kan en författare döda intresset genom en alltför ovidkommande sidostory eller fördjupning i inredningen i ett rum. Det måste hända saker.
All expertkunskap måste portioneras ut
Ett vanligt nybörjarfel bland författare är informationsdumpar tidigt i berättelsen. Fotbollens motsvarighet är kanske uppsnacket, alltså när ett gäng experter sitter före matchen och pratar och analyserar vad de tror ska hända. De allra flesta sätter på tv:n först när matchen faktiskt har börjat och är ointresserade av detta ältande. På samma sätt vill läsaren komma in i handlingen. Hen vill inte höra vad alla huvudpersoner heter, var de bor, vilka deras hår- och favoritfärger är, vilken relation de har till varandra och så vidare. Författaren och kommentatorn på en fotbollsmatch ska vara experter. De ska kunna mycket, mycket, mycket mer än sina tittare och läsare. Men deras kunskap måste portioneras ut över hela bokens/matchens längd. För en författare blir det samtidigt ett sätt att locka läsaren vidare, genom att antyda fakta och säga A men vänta med att säga B.
Ett bra slut avgör läsarens intryck
Okej, så vi har fått se en hyfsat välspelad match eller läst en välskriven roman som lyckats behålla intresset hos tittare och läsare hela vägen fram till slutet. En fotbollsmatch kan ibland bli avslagen ifall det ena laget leder överlägset, det blir mest spännande om det är jämnt. Här finns lärdomar även för författare. Ju mer oviss utgången är – desto mer lockad är läsaren att hålla sig på helspänn även de sista sidorna. I fotbollen är straffläggning det mest rafflande man kan tänka sig, samtidigt som det saknar en del av charmen med att matchen avgörs på spelmål. I en roman så handlar ett bra slut om att knyta ihop lösa trådar, vända på de pusselbitar man visat upp tidigare och ge läsaren en känsla av ”aha, det var så det hängde ihop” och inte minst att det hela känns trovärdigt i förhållande till berättelsen som helhet. Man brukar prata om att första intrycket är viktigt och det är det även i romaner. De första meningarna eller sidorna ska fånga läsaren. Men samtidigt är det sista intrycket lika viktigt. Vilken känsla lämnar du läsaren eller tittaren med? Glädje, sorg eller likgiltighet?
Kan alla skriva en bästsäljare eller vinna VM-guld?
Svaret är givetvis nej. Som författare ser jag förstås andra saker än en helt vanlig läsare. Jag ser nästan exakt vilka element det är som samverkar för att ge resultatet att läsaren fångas av storyn och vad det är som lockar tillräckligt många och stora målgrupper för att göra det till en bästsäljare. Jag kan utan problem hitta på en idé som är tillräckligt stark för att bli en bok som alla talar om.
Men det är inte samma sak som att göra det. Bara för att du kan sitta på läktaren och se att anfallaren ska passa eller skjuta innebär inte att du kan göra det själv. Framför allt inte i konkurrens med alla andra på plan där försvarare och målvakter i världsklass hindrar dig.
Hade det varit enkelt att skriva en bästsäljare hade alla gjort det. Åtminstone nio av tio författare för vissa kanske ändå hade valt bort det för att de hellre skriver böcker de själva gillar.
Men det är inte enkelt. Det är på genomförandet det hänger. Om jag hade fått en tusenlapp varje gång någon säger ”jag har en jättebra idé till en bok” så skulle jag varit miljonär idag. Alla har bra idéer. Nästan ingen genomför dem. Och framför allt är det få som klarar av att genomföra dem riktigt bra.
Att hitta på bra karaktärer är inte svårt. Det är bara att fantisera och dokumentera. Det klarar nästan vem som helst som vågar släppa loss sin kreativitet. Men att göra dessa levande med några få ord, att teckna deras personlighet genom ordval, klädsel och vad de gör – det kräver en förmåga att bemästra ord.
Framåtrörelse handlar inte om de stora cliffhangers du ser i gamla tv-serier. Det handlar om många små antydningar om vad som komma skall. Skriver författaren att huvudpersonen varit olycklig i flera år undrar läsaren varför. Lite längre fram berättar författaren att hen numera bor ensam och läsaren börjar gissa att det handlar om en skilsmässa. Går det sedan några sidor och författaren berättar att hen önskar att det bara var en skilsmässa så drivs läsaren framåt. Återigen är det ett hantverk med fingertoppskänsla.
Expertkunskap handlar om planering och research. Lär dig allt om karaktärer, platser och ämnen i din roman. Det klarar också nästan vem som helst, det är bara att läsa in sig, samla fakta. Men att sedan avgöra vilken liten del av faktan som är mest relevant för berättelsen, smyga in det i boken utan att det känns som man klippt och klistrat från Wikipedia eller Lonely Planet är en konst.
Ett bra slut kan de flesta fundera ut. Men att ta sig fram till det på ett snyggt sätt med alla läsare i behåll kräver både språklig begåvning och en bra grundidé. Men inte minst att sedan formulera slutet, upplösningen och hitta rätt balans mellan tempo och att lugna ner och samla ihop för att sedan sätta punkt på ett sätt som lämnar bestående intryck hos läsaren – allt det kräver ett mästerligt hantverk.
Så summeringen är enkel. Nästan alla kan se exakt var en bra straff ska placeras för att inte målvakten ska ta den. Men betydligt färre klarar av att göra det när hela världen tittar på. Det som krävs är åratal av träning och en viss talang.
Just det. Klaga inte på domsluten. I fotboll är det domaren som dömer, oavsett vad experterna tycker. I litteraturen är det läsarna som har makten, även om kritiker kan recensera och förläggare kan tycka. Men både som spelare och författare är det bara att acceptera domsluten och lära av det.
Stödprenumeration. Boktugg Mini (från 10,42 kr/mån) ger tillgång till vissa premiumartiklar.
