Uppmaning till svenska jättarna Adlibris och Storytel: Don’t Be Evil

Bokbranschen är liten sett till omsättning. Det krävs inte många hundra miljoner för att bli en maktfaktor i jämförelse med hundratals småbolag. Desto viktigare att Bonnierägda Adlibris och Storytel-koncernen anammar Googles mantra: Don’t Be Evil. Eller något snarlikt från böckernas värld.

”Don’t be evil” var Googles motto redan runt år 2000 och fanns till och med i deras ”corporate code of conduct”. När de omstrukturerade till Alphabet i oktober 2015 antog Alphabet istället mottot ”Do the right thing” vilket ska tolkas som ”follow the law, act honorably, and treat each other with respect”.

Bokbranschen är liten. Jag vet, när man befinner sig mitt i den så känns det kanske inte så men i jämförelse med väldigt många andra branscher så är det framför allt sett till omsättning en väldigt liten bransch med en total omsättning på mellan fem och åtta miljarder beroende på hur man räknar.

För att ge lite perspektiv så listar Veckans Affärer varje år Sveriges 500 största företag sett till omsättning. Det bolag som 2017 hamnade på 500:e plats (baserat på omsättningen 2016) var Eniro som landade strax under 2 miljarder. Vilket bolag som var störst? Volvo AB med 300 miljarder.

Adlibris platsar inte på listan ännu. Eller rättare sagt Adlibris ingår i Bonnierkoncernen som landar på 56:e plats med en total omsättning på 26,6 miljarder kr. När Bonniers nu diskuterar att sälja TV4/Cmore till Telia för 8-10 miljarder kronor så är det hisnande summor i jämförelse med bokbranschen. Frågan är om de pengarna i sin tur ska finansiera Adlibris och/eller BookBeats expansion.

Storytelkoncernen är inte i närheten av listan ännu, men de är på god väg mot en omsättning över miljarden. Lyckas den internationella expansionen så kan de mycket väl dubbla den omsättningen på några år.

Så för dessa stora bolag, liksom för Akademibokhandeln, gäller det att inse sin position.  Spelreglerna har alltid varit riggade för att gynna de största förlagen eftersom dessa har kapital att investera i författarskap och marknadsföring – och dessutom ofta haft ett ägande i återförsäljarledet på ett eller annat sätt.

Digitaliseringen har delvis ritat om spelplanen, eller skrivit om spelreglerna. Storytel har plötsligt skaffat sig en makt som tidigare var förbehållen Bonniers och tvingat den gamla mediejätten till en dyrbar sprintsatsning på BookBeat som alltså hoppas nå 150 Mkr i omsättning 2018 men fortfarande är långt ifrån lönsamt.

Storytel har förändrat spelreglerna gentemot förlagen också och det knorras rejält ute i stugorna över den låga ersättningen (ibland under 20 kr per streamad ljudbok). Vissa har valt att hålla på starka titlar och inte släppa dem för streaming förrän flera månader senare, exempelvis gjorde Natur & Kultur så med Springsteens memoarer.

Adlibris har länge slagits för låga priser på böcker. Johan Kleberg, vd, har inte tvekat att göra kontroversiella utspel om att vissa böcker helt enkelt är för dyra vilket retat både förlag men framför allt den fysiska bokhandeln. Likt förebilden Amazon har han valt kundernas perspektiv, vilket också kan sägas vara vad som driver Storytel. Kunderna gillar en fast månadsavgift och att kunna lyssna på hur många böcker man vill. Inget konstigt med det, på samma sätt som kunderna gärna skulle vilja att förlagen släppte nya böcker i billig pocket samtidigt som den inbundna boken.

Men, det finns ju en annan sida också. Förlagen och författarna. Som också ska kunna överleva. Där återförsäljarnas prispress leder till ännu tuffare ekonomi. Som veckans utspel från Adlibris om att de vill ha längre kredittider (fri leveransmånad + 60 dagar vilket kan innebära upp till 90 dagar). Förutom att det kommunicerades extremt klumpigt i ett mejl med helt fel ton till småförlagen och med vänligare och ödmjuk ton till större förlag så var det faktiskt elakt.

Nu kan jag förstå att Adlibris tycker att det är orättvist att Bokus genom Akademibokhandeln har fått bättre betaltider. Men Adlibris har samtidigt haft bättre rabatter vilket förlagen accepterat bland annat för att de varit snabba med att betala och inte krävt returrätt.

Även Storytel skulle kunna bidra till förlagens likviditet genom snabbare utbetalningar. De tar ju betalt i förskott av läsarna och betalar ut i efterskott med fördröjning till förlagen. På sikt borde den tiden kunna kortas, vilket skulle betyda mycket för förlagen. Inte minst de små som investerat extra i ljudboksformatet. Nu använder Storytel den likviditeten för att delvis finansiera sin tillväxt utomlands utöver det kapital de tagit in från investerare.

När jag kom in i bokbranschen för nio år sedan så upplevdes Adlibris som den snällaste återförsäljaren (ja, bortsett från en handfull extremt trevliga och vänliga bokhandlare förstås) som var snabba på att svara på mejl och som behandlade även ett pyttelitet, nästan inte ens existerande, förlag med respekt. Den känslan har gradvis försvunnit, enligt vissa förlag en process som började när Bonniers köpte Adlibris och grundarna en efter en försvann.

Adlibris hade kunnat ta positionen som SVJ. Eller på originalspråk BFG. Ni vet, Roald Dahls saga om den Stora vänliga jätten (för övrigt utgiven av Storytelägda Rabén & Sjögren). Att erbjuda sina underleverantörer de bästa villkoren när det gäller betalning, just för att förlagen alltid har likviditetsproblem.

För är det någonting de små förlagen (de som omsätter upp till tio miljoner) behöver så är det likviditet. De saknar (nästan alltid) finansiering i form av riskkapital. På tal om kapital, Volati som numera äger Akademibokhandeln (och Bokus) låg på 335:e plats på listan 2017 och lär ha klättrat ytterligare.

Så sommarens lästips till chefer och ägare för bokbranschens jättar blir just SVJ och att ta det som förebild framöver. Eller som Astrid Lindgren uttryckte det i en Pippi-bok 1947: ”Den som är väldigt stark måste också vara väldigt snäll.”