I över 20 år har journalisten och författaren Görrel Espelund rapporterat om livet på den afrikanska kontinenten. I sitt Sommartugg berättar hon om den fransk-svenska kvinnan Camille från Kapstaden som startade Little Libraries för alla barns rätt till böcker.
Text: Görrel Espelund
Karen Blixen hade en farm i Afrika. Jag har ett bibliotek. Det är visserligen ett litet bibliotek, a Little Library, med endast 120 titlar men för barnen på daghemmet där det står är det de enda böcker de har tillgång till.
Stödprenumeration. Boktugg Mini (från 10,42 kr/mån) ger tillgång till vissa premiumartiklar.
När den klarblå bokhyllan skulle överlämnas var stämningen på daghemmet uppspelt och förväntansfull. En av dagisfröknarna läste sedan högt ur boken Noisy Vehicles och bad barnen härma ljuden. Ibland tvekade de. Hur låter egentligen ett tåg? Eller en grävmaskin? När turen kom till en polisbil var det ingen som tvekade. I de fattiga förorterna är ljudet av ett utryckningsfordon något som barnen snabbt lär sig.
Cape Flats kallas det stora område utanför Kapstadens innerstad där apartheidregeringen byggde så kallade townships för landets icke-vita. I dag står de kvar som fattiga förstäder med en blandad bebyggelse av tvåplanshus, små tegelhus och skjul. Befolkningssammansättningen är ungefär den samma som tidigare, liksom fattigdomen.
Under de 24 år som Sydafrika varit en demokrati har fattigdomen i reda siffror minskat men inkomstklyftorna mellan rika och fattiga har ökat. I dagens Sydafrika har alla medborgare samma rättigheter, men alla barn har inte samma möjligheter. Och det var därför Camille Quine startade Little Libraries för fem år sedan. Idén föddes efter att Camille hade hjälpt till som volontär med att dela ut julklappar till barnen i de fattiga förorterna.
– Några lärare på en skola jag besökte frågade om jag inte kunde hjälpa dem att skaffa lite böcker. Så jag snickrade ihop en hylla och bad några vänner om hjälp att samla in böcker. Jag bekostade allt själv. När vi hjälpt en skola fortsatte vi.
Barnen som växer upp i Cape Flats halkar efter redan från början, berättar hon. Deras levnadsvillkor är oerhört tuffa och går inte att jämföra med stadens medel- och överklassområden. Böcker är en lyxvara som få familjer har råd med. Många barn har inte ens hållit i en bok när de börjar skolan.
– De förstår inte relationen mellan text och illustrationer och vet inte hur man ska bläddra i den. Därför handlar Little Libraries om mer än bara böcker, det handlar om att förbereda barnen för skolan. En annan viktig sak är att lära dem koncentration. När barnen lyssnar till en saga måste de fokusera under en längre tid. Det är de inte vana vid, säger Camille.
Sedan starten 2013, har över 250 mini-bibliotek delats ut till daghem som Camille har fått kontakt med genom sitt nätverk och via icke-statliga organisationer. Finansieringen kommer från privata givare och företag.
Ett litet bibliotek innehåller mellan 100 och 120 titlar. Några böcker är bilderböcker med hårda kartongblad som är lätta att bläddra i för ovana händer. Andra är sagoböcker som lärarna läser högt ur.
Då uppstår ett annat problem. Sydafrika har elva officiella språk och de flesta barnen i Cape Flats talar afrikaans eller isiXhosa. Men de flesta böckerna i mini-biblioteken är på engelska. Att köpa böcker på andra språk är betydligt dyrare och istället översätter lärarna texten efter hand som de läser. För barnen som själva sitter och bläddrar i böckerna spelar språket mindre roll – de fantiserar ihop sina egna berättelser till bokens illustrationer.
Avsaknaden av barnböcker på olika sydafrikanska språk är ytterligare ett hinder för barn som växer upp i icke-engelskspråkiga familjer. Många mammor – papporna i Cape Flats är ofta frånvarande – fick aldrig någon ordentlig skolgång och är därför mer eller mindre analfabeter. Att som förälder inte själv ha någon relation till läsandet och att därtill ha svårt att hitta en sagobok på det egna språket bidrar till att barn växer upp i en värld utan böcker.
Little Libraries är långt ifrån den enda organisation som arbetar för att ändra detta. Redan under apartheidåren började den sydafrikanska författarinnan Patricia Schonstein skriva barnböcker med afrikanskt perspektiv, där svarta barn var hjältar. Och den nationsomspännande rörelsen Nal’ibali arbetar på bred front i sex provinser för att väcka barns glädje till sagor, berättelser och läsning. Precis som Little Libraries ser Nal’ibali böcker och läsande som ett av de kraftfullaste verktygen för att åstadkomma en verklig förändring i samhället. Organisationen har hittills startat strax under 2 500 läsklubbar för barn. En annan viktig del i Nal’ibalis arbete är att verka för att alla barn i Sydafrika ska få tillgång till litteratur på sitt eget modersmål.
Böcker och kultur borde vara lika självklart i utvecklingsarbete som rent vatten och bostäder. Så är det inte. Istället är det upp till volontärer, frivilliga organisationer och enskilda eldsjälar att sprida läsglädje och väcka nyfikenhet kring berättandet.
De blåmålade bokhyllorna med sina noga utvalda titlar är ett steg på vägen.
Om gästbloggaren
Sedan 1994 har Görrel Espelund följt, bevakat och berättat om Afrika och dess befolkning i såväl nyhetsmedia som längre dokumentärer. Hon har arbetat för bland annat Göteborgs-Posten och Sydsvenskan, och har gett ut sex stycken böcker varav fem är reportageböcker. Tillsammans med sin man fotografen Andreas Karlsson bor hon större delen av året i Kapstaden förutom under sommaren då de flyttar till Sverige för några månader. Görrel är aktuell med boken Vita afrikaner – ett reportage om arv och identitet.
Bokbranschen år 2030 – hur ser den ut? Framtidsspaningar i Analysbrevet!
