Johan Anderblad är läsambassadör, författare och tidigare programledare för Bolibompa. Han berättar i sitt Sommartugg om hur hans bilderböcker blev klassade som bruksböcker, och frågar sig vad böcker annars ska vara till för, om inte brukas?
Jag – en boxer
Text: Johan Anderblad
Om jag vore hund skulle jag vara en boxer. Glad och energisk, egensinnig och envis. Lite trulig kanske. Ingen tjusig pudel eller gullig pekines.
En hund som ska användas. Jobba.
En brukshund helt enkelt.
När jag första gången träffar min förläggare på det Stora Förlaget för att skriva kontrakt för mina första två barnböcker, säger han:
– De här böckerna vi nu ska ge ut, det är bruksböcker.
Eftersom jag är ny i bokbranschen och inte har nån koll på bokindelningar och genrebeteckningar ser jag antagligen ganska frågande ut.
– Ja alltså, fortsätter han, det här är inga böcker som man får Augustpris för, eller litterära stipendier eller nåt sånt.
– Ok, det är lugnt.
Det ser ut som om han är rädd att jag ska bli besviken, så jag ler lite extra. Energiskt.
Som en boxer.
Möt författarna som är mästare på Cliffhangers – i Boktugg Spänning!
När jag nu tänker tillbaka på mitt första besök på förlaget känner jag mig ändå nöjd.
En bruksbok.
En bok som ska användas alltså. Det är väl bra. Vad skulle motsatsen vara?
– De här böckerna vi nu ska ge ut, det är utställningsböcker, böcker att titta på. De ska inte användas. De är obrukbara.
Ja, det är klart att alternativet skulle kunna vara att ”läsas”, ”intas”, ”begrundas”, ”förmedla en konstnärlig upplevelse”.
Men mina böcker ska användas.
Jag ser framför mig ett barn som släpar runt boken till toaletten, TV-soffan, sängen. Lägger den på spagettitallriken, tar den med till sandlådan. Kanske trummar på den, använder den som racket, gräver i jorden med den. Använder den helt enkelt.
En bruksbok.
Sliten och kantstött hänger den envist med. Den ger sig aldrig.
Som en kämpande boxer.
På en bokfrukost på förlaget skojar jag med de inbjudna om mitt första möte med förläggaren och berättar att jag skriver bruksböcker. Samtidigt tittar jag ned på mina slitna gympaskor, jeansen, den enkla T-shirten. Jag ser en … tja, en bruksförfattare.
En glad och energisk boxer med kläder.
På Instagram får jag en bild av en mamma, vars dotter är väldigt förtjust i min första bok Bojan och brandbilen. Hon har den med överallt. Familjen är lantbrukare och på bilden hon skickar mig sitter dottern på en traktor. Hon har klämt upp sig mellan sätet och bakrutan, bland halmstrån och damm sitter hon med boken i knäet. Den är dammig, skabbig, nött.
En bruksbok.
På biblioteksframträdande brukar jag komma tidigt. Ibland är det inte riggat och klart.
Tillsammans med bibliotekarien flyttar jag hyllor, drar skarvsladdar till projektorn, klättrar på stegar med gaffarullen runt armen och tejpar mörkläggning. Bokdammet ryker. Jeansen och gympadojor blir ännu skitigare. Snart strömmar de in, mammor och pappor som kommer direkt från jobbet, barn som varit på förskolan och inte hunnit tvätta sig. Vi är alla lika skitiga. Och nu ska de brukas. Böckerna. Så dammet yr!
Bruksböcker.
Av en bruksförfattare.
En energisk och glad boxer.
Om gästbloggaren
Johan Anderblad, tidigare programledare för SVT:s barnprogram Bolibompa, är författare till bilderböckerna Bojan och brandbilen, Bojan och polisbilen och Bojan och tåget. Just nu skriver han på den fjärde delen i serien om Bojan som älskar alla fordon, Bojan och traktorn. Böckerna ges ut av Bonnier Carlsen och är illustrerade av Filippa Widlund. Johan är också utsedd av Kulturrådet som Läsambassadör 2017–2019.
Han nås via Instagram @johan.anderblad samt @lasambassadoren
Stödprenumeration. Boktugg Mini (från 10,42 kr/mån) ger tillgång till vissa premiumartiklar.
