Malin Stehn: Jag ville få en chans att diskutera rasism med ungdomar

Det hårda tonläget på sociala medier och allt näthat efter flyktingvågen 2015 drev Malin Stehn att ge sig in i debatten. I ungdomsboken Inte din bror låter hon en ensamkommande tonårspojke flytta in hos en svensk familj.

Barn- och ungdomsboksförfattaren Malin Stehn har 38 egna böcker i bagaget. Hennes senaste ungdomsbok Inte din bror berör teman som främlingsfientlighet och identitet. Malin berättar för Boktugg att det var ilska som drev henne att skriva boken, och det hela började med det hårda klimatet på sociala medier som hon lade märke till i samband med flyktingvågen hösten 2015.

– Rasism har alltid upprört mig men under hösten 2015 märkte jag hur tonläget på sociala medier hårdnade. Mitt jobb är ju ganska ensamt, Facebook och Instagram är mitt ”fikabord” och jag hängde nog lite för mycket online under den perioden. Jag försökte argumentera och hänvisa till källor men det var som att slåss mot väderkvarnar. Det tog massor av energi och gav inget gensvar. Bilder på min katt fick fyra gånger så många likes som sakliga artiklar om situationen i Sverige. Och när även folk i min närhet, vanligtvis kloka människor, började dela artiklar utan att kolla källor blev jag rädd.

Förutom att själv vara aktiv i sociala medier knåpade hon även ihop ett gäng arga insändare som hon aldrig vågade skicka in, av rädsla för att själv drabbas av det där hatet.

– Sedan började jag på allvar fundera över hur jag bäst skulle kunna kanalisera min ilska och då föll det sig ganska naturligt att skriva en bok istället. Att skriva böcker är ju mitt yrke. Och så ville jag få en chans att diskutera rasism och främlingsfientlighet med ungdomar. Om vi vill förändra samhället till det bättre tror jag att det är hos dem vi ska lägga in stöten. Många i min egen generation har redan parkerat sin åsiktsbuss medan ungdomar fortfarande är öppna för att testa nya tankar och idéer.

Inte din bror (Opal) handlar om en familj som bestämmer sig för att ta emot en ensamkommande flyktingpojke från Afghanistan. Detta ställer till det för familjens tonårige son Abbe som inte vet hur han ska hantera det, och dessutom har hans kompisar starka åsikter om invandrare.

Malin har tidigare berört tunga ämnen i sina böcker, bland annat i Ibland vill man inte gärna gå in fast regnet öser ner som handlar om en tjej som har en utbränd mamma, och om ångest och tvångstankar i Den här sommaren kan bli min död.

– Att skriva om jobbiga saker eller problem i barns vardag är inget nytt för mig. Det som skiljer den här boken från de andra är nog mest att det tog väldigt lång tid att hitta rätt historia, det vill säga en berättelse som kunde bära fram mina tankar.

Inför arbetet med boken följde Malin debatten och läste mycket om ensamkommande flyktingbarn. Dessutom har hon genom bekanta fått en inblick i livet som familjehemsförälder och arbetet på HVB-hem under flyktingkrisen.

– Dessutom har jag intervjuat en ensamkommande kille och läst lite om Afghanistan. Men boken är skriven ur Abbes perspektiv. Abbe är en helt vanlig svensk tonårskille som bor i ett litet samhälle i närheten av en större stad och Abbe-killar träffar jag ofta ute på författarbesök.

Malin berättar också att hon (förutom att hon bor med två tonåringar) själv har väldigt nära till sin egen, inre tonåring. Hon minns ganska tydligt hur det var att vara ung och bortsett från att språket och tekniken har utvecklats sen hennes tonårstid så tror hon att dagens ungdomar funderar på – och oroar sig för – ungefär samma saker som hon själv gjorde en gång.

Genom åren har Malin skrivit böcker för barn i olika åldrar, allra flest för 6–9 år och 9–12 år. Att hon valde ungdomar som målgrupp för den här boken var högst medvetet.

– Små barn har ofta en ganska oförstörd syn på världen – de får ju redan i förskolan lära sig att alla är lika värda och att vi ska vara snälla mot varandra. Det är inte förrän de börjar närma sig tonåren som tonen blir råare, som föräldrars och kompisars åsikter spiller över. Jag tänkte att konflikten skulle bli tydligare – och obehagligare – med ungdomar i huvudrollen, säger Malin och fortsätter:

– En annan viktig anledning till valet av målgrupp var att jag inte ville ge några färdiga svar. Jag ville beskriva en situation och lämna till läsaren att analysera den, utan pekpinnar. Det hade varit svårt att inte vilja lägga till ”fast så får man inte säga” om boken var tänkt för yngre barn.

Hur tycker du klimatet i sociala medier är idag?
– Jag tycker att det har blivit något bättre, lite mer balanserat. Och jag tror vi har #jagärhär att tacka för det. Gruppen blev min räddning när den kom – det var så himla skönt när jag förstod att jag inte var ensam om att vara ute och fäkta i kommentarsfälten, och att det var fler än jag som önskade en mer sansad ton i debatten.