Rookie 3 C: För Mattias Edvardsson är varje utgiven bok en ny destination på författarens oändliga väg

Författaren Mattias Edvardsson. Foto: Caroline Andersson.

På sex år har Mattias Edvardsson tagit sig från smalt till brett. Men för succéförfattaren vars senaste spänningsroman nu är såld till 25 länder är allting lika mycket värt, och han gör bara det han själv känner är rätt.

Att utvecklas som författare och gå från debutant till flerfaldigt förlagsutgiven är inte ett skutt från A till B. Snarare är det en resa i ständig utveckling driven av nyfikenhet och vunna kunskaper längs vägen.

Författaren Mattias Edvardsson startade sin bana i vad han kallar för den litterära genren år 2012 med sin första bok Dit drömmar färdas för att dö. För varje utgivning sedan dess har han ändrat riktning en aning, från det litterärt smala genom ungdomslitteratur till en blandning av spänning och skönlitteratur för att nu befinna sig i thrillergenren.

– Mina två första romaner var mer ett försök att vara litterär än kommersiell, säger Mattias när vi träffas på Center Syd strax utanför hans hemort Löddeköpinge. Det var senare som jag mer började skriva genrelitteratur även om det inte var något jag tänkte på. Någonstans har jag alltid gjort det jag velat utan tanke på att anpassa mig och samtidigt har jag insett mina styrkor i skrivandet längs vägen. Så sättet att berätta på har utvecklats och skiljer sig åt mellan böckerna. Visst hade jag rent genremässigt kunnat skriva En helt vanlig familj och En nästan sann historia från början men det hade inte blivit lika bra som de blev nu.

Lär dig mer om bokbranschen!
Över 9000 personer prenumererar redan på Boktuggs nyhetsbrev. 1-2 gånger i veckan får du koll på nya trender, nya förlag, spännande författarskap och böcker. Bäst allt – det är helt kostnadsfritt. Missa inte nästa stora grej. Anmäl dig nu!
Prenumerera kostnadsfritt!

Mattias nyaste bok En helt vanlig familj är hans sjätte och den har nått stora framgångar. Till dags dato är manuset sålt till 25 länder. En nästan sann historia nådde också internationella framgångar om än inte riktigt lika stora.

– En nästan sann historia landade någonstans mellan skönlitteratur och spänning och många bokhandlare tyckte att den var svår att kategorisera, säger Mattias. Jag har kunnat konstatera att den svenska bokbranschen gillar att kunna stoppa böckerna i tydliga fack. Det påverkade nog mig när jag skulle skriva En helt vanlig familj, fast å andra sidan hade jag aldrig skrivit den om jag inte velat. Det var inget konstigt steg för mig att börja skriva renodlad spänning – det är en genre jag alltid har läst. Dessutom tycker jag om att variera mig och att till exempel skriva en serie har aldrig intresserat mig.

Branschens strävan efter en tydlig genreindelning tycker Mattias är begränsande både för författare, lärare och läsare, särskilt när det kommer till barn- och ungdomssidan där det dessutom delas in efter åldersschabloner utan hänsyn till intresse eller nivå på läsförmåga. Samtidigt har han ett genuint intresse av hur marknaden fungerar:

– Jag lusläser det jag kan om branschen, säger han. Det är en väldigt speciell och spännande marknad som gemene man tycks veta väldigt lite om. Det pågår intressanta diskussioner i författarforum kring exempelvis vad förlagen väljer att ge ut. Ingen – inte ens de största och skickligaste förlagen – verkar veta vad som säljer. Det är en subjektiv känsla och med de digitala möjligheterna idag har förlagen tappat en viss del av kontrollen. Men det är kul att det finns flera vägar att gå.

Den senaste boken handlar om en helt vanlig familj med mamma, pappa och tonårsbarn, bra utbildning och fin villa i förorten. Men en dag rasar deras tillvaro när dottern häktas och anklagas för mord. När allt ställs på sin spets flyter frågorna om hur långt man går för att skydda sina barn och hur man kan leva så nära utan att verkligen känna varandra upp till ytan.

Det känns som du väljer att plocka in ämnen som är väl förankrade i verkligheten i spänningsgenren när du skriver?

– Moraliska dilemman finns i alla mina böcker, säger Mattias. Jag är inte intresserad av att sväva ut och iväg, utan vill försöka förstå andra människor och varför vi gör på ett visst sätt. Det är grundläggande för mitt skrivande.

60 procent av arbetsveckan arbetar Mattias som gymnasielärare i svenska och psykologi. Han menar att de två yrkena berikar varandra: författandet är ensamt och att göra något annat inspirerar de isolerade timmarna vid datorn. Samtidigt kan han själv styra läraryrket – har han en deadline till förlaget om en vecka ser han till att slippa rätta tentor under samma dagar.

– Jag har tur, säger han. I många yrken går det inte att kombinera på samma sätt som jag har möjlighet att göra. Jag arbetar hela tiden med mitt eget och till viss del är jag i elevens roll när redaktören och lektören varit inne och petat i min text. Kanske en del av mina elever läser mina böcker men det är gymnasieungdomar och de konsumerar mest de böcker de får presenterade för sig i skolan.

Än så länge är två dagar i veckan vigda åt att skriva, även om Mattias i framtiden planerar att gå ner till en 40-procentig tjänst på gymnasiet.

– Det är betydligt lättare att förkovra sig i skrivandet nu när man är utgiven, säger han. Nu har jag både mer tid och kraft. Men jag har lärt mig att jag inte kan gå runt och vänta på inspirationen utan måste ta den tiden som finns och det har gynnat mig. När jag skriver första utkastet sitter jag mellan nio och fem och bara skriver. Jag reser mig knappt, har lunchen bredvid mig och behöver tystnad, då fungerar det som bäst. I nästa fas när jag fått feedback från lektör och redaktör är det annorlunda, då kan jag sitta på ett café eller vid tv:n och arbeta om jag så bara har någon timme om dagen på mig.

Får du aldrig skrivkramp när du tänker på att du bara har en viss mängd tid som du måste utnyttja?

– Nej, svarar Mattias och förklarar: Någonstans har jag lärt mig att skriva på för man ändrar ändå så mycket senare i processen. Jag kan rycka på axlarna när det går trögt, tänka att det inte är hela världen och fortsätta skriva. I värsta fall stänger jag ner och tar en lång promenad för att fundera. Promenader är överhuvudtaget väldigt bra för kreativiteten.

På väg mot sin sjunde bok har Mattias fått rutin på hur inspiration och uppslag kommer till honom. Oftast landar de som en tanke under redigeringsprocessen av föregående bok och när den är klar finns redan ett fantasistoff att ta tag i. Men med tidigare succéer i ryggen har utgångsläget förändrats betydligt de senaste sex åren, något som skapar både trygghet och krav på prestation:

– Den bok jag började på i januari är redan såld till många länder, säger Mattias. På något sätt känns det väldigt konstigt att vara i läget av att det är sålt innan det är klart, samtidigt är det en trygghet. Jag tror inte man ska fundera för mycket på det utan bara jobba på. Jag har förstått på min agent att jag är ganska snabb och produktiv – när jag fått positiv feedback på en idé har jag svårt att bara låta den ligga och vill köra igång så fort som möjligt. För min del så skriver jag på det sätt jag tycker en bra bok ska vara och tänker att om jag känner på det viset så tycker förhoppningsvis någon annan likadant. Nästa bok skulle jag tro är klar till hösten 2019.

Lär dig mer om bokbranschen!
Över 9000 personer prenumererar redan på Boktuggs nyhetsbrev. 1-2 gånger i veckan får du koll på nya trender, nya förlag, spännande författarskap och böcker. Bäst allt – det är helt kostnadsfritt. Missa inte nästa stora grej. Anmäl dig nu!
Prenumerera kostnadsfritt!
Sarah Perfekt

Sarah Perfekt

Sarah Perfekt är frilansande fotograf sedan 2010 men är också verksam som skribent. Hon har sin bas på den skånska landsbygden.

sarah@boktugg.se

Gör som ...

… och alla våra andra sponsorer som stöttar oss ekonomiskt. Vill ditt företag bli sponsor? Kontakta sales@boktugg.se för mer information. Privatpersoner och mindre företag som vill bidra swishar valfritt belopp till 123-483 18 71 (klicka här för QR-kod) eller med andra betalmedel.

Sten Velander med en ny humoristisk spänningsroman

Henry har accepterat att tiden som bårhusansvarig är över. Rastlösheten är påtaglig och han är redo för nya utmaningar i livet. Att hantera döda känns som en trygghet och då är valet av sysselsättning självklart.