Försäljning av begagnade böcker ger hemlösa i Canterbury en ny chans

I Canterburys näst mest fotograferade byggnad driver Catching lives välgörenhetsorganisation en boklåda som hålls öppen sju dagar i veckan tack vare ideella krafter.

Canterbury är en liten stad två timmars tågfärd från London. Stora delar av stadskärnans bebyggelse har långt fler år på nacken än de äldsta av människor härna – hus från 1500- och 1600-talet kantar kullerstensgatorna och bidrar alla till atmosfären med sin historia. Orten svämmar på ett mycket tillfredsställande sätt över med pubar, caféer, microbryggerier och små oberoende affärer som finns inhysta i husen och det värmer en nordiskt kylig själ att få vara en del av den här öppna stämningen om så än bara för en stund.

Vid ett gathörn nära den enorma katedralen står ett svart och vitt korsvirkeshus med sneda linjer och en dörr som för tankarna till lustiga huset. Näst efter den stora kyrkobyggnaden är detta Canterburys mest fotograferade hus och här inne ryms Catching lives charity bookshop. All deras försäljning är en hjärtesak för hemlösas center nere vid stationen och boklådan drivs av runt 30 volontärer som ser till att hålla verksamheten igång sju dagar i veckan året om.

Inuti det sneda huset går plankgolvet i vågor, blankt och nött av tiden. Karmarna här är lika sneda som ytterdörrens och det petar i fantasin som får associationer till Alice i Underlandet och berättelserna om Narnia. Hyllor står utplacerade på två våningsplan och böckerna är prydligt sorterade efter ämne och därefter uppradade i alfabetisk ordning.

Det är en helt vanlig dag mitt i veckan när jag besöker bokhandeln och Sue D har morgonskiftet. Egentligen brukar de vara två stycken på varje skift men om någon blir sjuk kan det hända att de arbetar själva.

– Vi är ungefär 30 stycken volontärer som arbetar uppdelade på två skift om dagen, berättar Sue. Det är 28 pass i veckan. På morgnarna är det ofta inte så mycket att göra medan det är mer kunder på eftermiddagarna och helgerna är riktigt stressiga. Men idag är det jättelugnt.

Jag ser mig runt i affären, kunder strosar in och ut hela tiden och jag försöker sätta det i relation till att Sue bedömer det vara en sömnig morgon. Om det här är lugnet självt måste en helg under semestrarna innebära en mycket strid ström av människor.

Boklådan har tre rum med böcker för försäljning och ett lager där böckerna förvaras innan de kommer ut på hyllorna. Varje dag kommer nya alster in till butiken från både okända personer och stammisar:

– Vi köper inte in någonting utan alla böcker här är donerade från människor som av någon anledning inte längre ska ha dem, säger Sue. Mycket av vår tid lägger vi på att sortera titlarna. För att få en bra prissättning värderar ett av våra volontärsteam böckerna genom att jämföra priserna med sajter på nätet. De böcker som visar sig vara extra värdefulla säljer vi på e-bay. Det är en så stor lycka varje gång de hittar en riktigt värdefull bok som kan ge extra mycket pengar.

Att arbeta frivilligt är vanligt i England och intresset för att göra det är stort berättar Sue. I Catching lives charity bookshop är åldrarna på medarbetarna blandad – från studenter till pensionärer – och de drivs alla av viljan att kunna hjälpa människor. Terry Gore som är head manager på centrar för hemlösa, skriver till mig i ett mail att sedan bokhandeln flyttade till ”huset med den sneda dörren” för fem år sedan har försäljningen ökat drastiskt och drar nu in 35 000 pund om året. När omkostnaderna är betalda ger det ungefär 25 000 pund som går direkt till centret och totalt utgör det 10% av den årliga inkomsten dit.  Hos Sue finns en genuin tacksamhet över att kunna arbeta helt för den goda sakens skull:

– Att göra det här skänker så stor glädje, säger hon. På dagcentrat kan hemlösa personer få ett mål mat, tvätta kläder, ta en dusch och få en plats att möta andra människor på. Förhoppningen är att de så småningom ska kunna få ett arbete och egen bostad och centrat anordnar flera olika sorters aktiviteter för att hjälpa till. Människorna som arbetar här i butiken ger av sin tid. Vi har många studenter i personalen och det är väldigt fint att unga människor kommer och vill hjälpa till.

En kort, mörkhårig kvinna med ett glatt leende kommer in i bokhandeln tillsammans med en blonderad tjej i tonåren. Tjejen smiter in bakom disken hos Sue medan den andra kvinnan ställer sig bredvid med ett par pärmar i famnen.

– Det här är Sue F och Emily, presenterar Sue dem. Hon arbetar också här.

– Ja, jag arbetar på onsdagsmorgnar, nickar Sue F. Min dotter Emily är bra på datorer så hon hjälper till. Det var hon som fick mig att bli volontär efter att hon arbetat med välgörenhet i ett skolprojekt. Jag har bara ett deltidsarbete och sökte ett till nere på dagcentrat. När jag inte fick det började jag arbeta här – jag tänkte att jag kunde göra det så länge. Då får jag både vana av att arbeta med böcker samtidigt som jag gör en bra sak.

Eftersom böckerna är donationer vet personalen aldrig vad de kommer att ha hemma härnäst – hyllornas sortiment byts ständigt ut och det är omöjligt att förutspå vad som kommer att finnas nästa vecka.

– Det är mest personer från Canterbury och byarna runt omkring som ger oss böcker, säger Sue. Det går aldrig att beställa en bok härifrån och vi har inga events eftersom vi inte vet vilka författare vi har inne för tillfället. Men det går väldigt bra ändå. Jag har inte hand om den ekonomiska biten men försäljningen går uppåt. Särskilt på somrarna eftersom Canterbury är en stad med mycket turister. Det som går absolut bäst är skönlitteratur, det säljer vi mest av. Men även barnböcker, historia, musik och geografi.

Det engelska skattesystemet är generöst när det gäller reglerna för välgörenhet. Skattebetalande kunder kan välja att donera de 25 procent av summan som butiken annars skulle betala i skatt direkt till välgörenheten istället.

– Det gäller all sorts försäljning i välgörenhetssyfte, säger Sue F. Vi måste fråga om kundernas tillstånd för att göra det men de flesta är positiva och det drar in ordentligt med pengar till centrat – en riktigt bra sak.

Emily och Sue F lämnar av sina pärmar bakom disken, Emily skyndar iväg och Sue F går upp för trappan till ovanvåningen för att sortera bland några hyllor. En äldre herre tittar bland historieböckerna, ett ungt par går skrattande igenom en bokhylla lite längre in i butiken och ytterdörren öppnas med jämna mellanrum av nya kunder

– Jag älskar att få arbeta med böcker och det faktum att de kommer till användning på nytt, säger Sue och gör en svepande gest över lokalen. Böckerna får leva vidare samtidigt som människor får hjälp. Det känns väldigt bra.

Catching lives charity bookshop

Catching lives charity bookshop ligger på Palace Street i Canterbury. Huset upprättades från början på 1700-talet av Sir John Boys. Huset omnämns flera gånger i Charles Dickens roman David Copperfield.

Cathing lives är en oberoende välgörenhetsorganisation i Canterbury som verkar för att hjälpa de människor som av en eller annan anledning fallit mellan stolarna. De har öppet dagligen och erbjuder extra hjälp vintertid för utsatta. Förutom hygien, mat och en social mötesplats erbjuder de förvaring, en postadress, telefon, tillgång till dator och internet samt sjukvård och viss juridisk hjälp.