Nej, inte alla har hört talas om Omár Khayyám och hans poesi. Men Titanic känner vi alla till. Det här är historien om persisk poesi i omåttligt påkostad skrud, och om hur just den boken sjönk till botten 1912.
Om det är något vi alla känner till så är det historierna om Titanic och det fasansfulla öde båten och människorna ombord mötte. Inte lika många känner till vad som faktiskt fanns ombord den där ödesdigra natten, när havet slukade det sista av båten.
Möt författarna som är mästare på Cliffhangers – i Boktugg Spänning!
Men låt mig ta det från början. Det fanns en bok av den persiska poeten, matematikern, astronomen och filosofen Omár Khayyám, där han samlat en mängd dikter. Oftast skrev han fyraradingar. De kallas Rubaijat, vilket också är titeln på boken där man samlat hans dikter).
Under sin livstid var han känd för sitt revolutionerande arbete inom astronomin och matematiken, men han var alltså även en stor poet. Och med tanke på att han levde på 1100-talet, och dog 1131, så var det fantastiskt att det faktiskt fanns en del kopior kvar av samlingsboken Rubaijat vid 1900-talets början.
Men att texten fanns i tryck räckte alltså inte för Henry Sotherans, en bokhandel i London, som ville ha något magiskt att sälja. De gick till George Sutcliffe och Francis Sangorski för att få en inbindning av Omár Khayyáms dikter som skulle slå allt annat.
Enligt BBC fanns det inte något tak för kostnaderna och formgivarna fick fullständig frihet för att kunna skapa en bok som världen aldrig någonsin tidigare sett maken till. Den blev klar 1911 och innehöll då översättningar av Omars poesi, gjorda av Edward FitzGerald, men också illustrationer av Elihu Vedder.
Boken fick redan när den var klar ett par smeknamn, så som The Great Omar och The Book Wonderful. Det sades förvisso också att FitzGerald tagit sig lite väl stora friheter i översättningen, men efterhand dämpades den kritiken.
På framsidan av den specialgjorda boken i ett enda exemplar fanns tre påfåglar med fjädrar av juveler, och de var omringade av persiska mönster, som var typiska för den typen av böcker. På boken fanns också över 1000 ädelstenar och vackra detaljer av läder, silver och elfenben. För att inte tala om de 600 bladen av 22-karatigt guld.
Boken skulle skeppas till New York av Sotheran’s, men väl framme upptäckte man hur dyr tullen skulle bli och boken skickades tillbaka hem igen. Där köptes den för 450 pund, och inte för 1000 som varit utropspriset. Köparen ville då åter ha boken skickad till USA, och så blev det. Oturligt nog råkade nästa tillgängliga skepp vara … ja, just. Titanic.
Boken gick till botten med både ädelstenar och poesi. Och frågan är om man inte måste undra om The Great Omar, som boken alltså kallades, hade något otursförföljt över sig. Man gjorde en version till av den på samma sätt och låste in den i ett bankvalv. Inte för att det hjälpte, utan boken gick om intet ännu en gång under andra världskriget när London bombades.
Därefter dröjde det 40 år innan någon reproducerade boken på samma sätt igen. En del säger att det är påfåglarna som man låtit pryda omslaget, som ställer till det, eftersom de är ett tecken för stor olycka.
Men oavsett vilket … oavsett om själva böckerna går om intet, så verkar Khayyáms poesi stå emot tiden på ett nästan ojämförbart sätt.
Texterna finns på nästan samtliga språk i världen och talas än idag om som tidlösa, bortkopplad från religion och kultur, med en sorts allmängiltighet som förvånar med tanke på tiden de är komna ur.
Kanske är internet det slutgiltiga beviset? Jag gjorde en sökning online och inser plötsligt att det kanske bara är vi okunniga som inte känner till den väl citerade poeten – nedan är bara tre exempel, som dök upp först i flödet.
Undertecknad lovar att försöka skaffa fram ett exemplar av boken inom det närmsta. Och sedan är det förstås intressant vad man skulle hitta om man fick upp Titanic och en del av bråtet runt omkring … en vis bok, kanske? Med tanke på vad den var gjord av så vet man ju aldrig.
Med det sagt – kanske lika bra att avsluta med en fyrarading av Khayyám?
”Dricka Vin och vara glad: se der min lefnads-regel!
Ge på båten otro och tro: se der min tro!
Jag sade till tidens brud: ’Hvad är din morgon-gåfva?’
Hon sade: ’Ditt glada hjerta är min morgon-gåfva.'”
Översättningen är Eric Hermelins, ur Persisk balsam, Karneval förlag, 2007. ISBN: 978-91-85703-12-8.
Nyfiken på nya boksläpp? Kolla in aktuella nya böcker!
