Rookie 2A med Sara Lövestam: Mitt mål var aldrig att ge ut en bok, det var att bli författare

Med ett brinnande intresse för språk och en målmedvetenhet sedan unga år att en dag bli författare har Sara Lövestam efter snart ett decennium i författaryrket 18 böcker i bagaget. Dessutom är hon översatt till 9 språk. Men även om beslutsamheten tidigt fanns, så var vägen till utgivning krokigare än hon först hade trott.

– Jag började skriva historier när jag var fyra år gammal. Att skriva var aldrig riktigt ett medvetet beslut, det var väldigt självklart för mig, berättar Sara Lövestam.

Beslutet att en dag bli författare fattades i samma ögonblick som hon förstod att texten på framsidan av böckerna hon läste faktiskt var namnet på riktiga personer. Insikten att böcker inte uppstår ur intet fick henne att vilja bli en av dem som skapar dem. För henne var det inte bara en dröm, det var ett mål. Skrivandet följde henne genom hela uppväxten, och när hon var 19 år skrev hon sin första bok.

– Det var svårare än jag hade trott. Jag insåg själv att mina första försök inte ledde någonvart. Jag visste inte hur jag skulle bygga upp en historia, så mina idéer blev inte tillräckligt komplexa för att kunna fylla ut en hel bok.

Detta fick henne att söka efter större idéer i sitt skrivande. Kring 20-årsåldern började hon skicka in sina manus till förlag, men de blev samtliga refuserade – ett hårt slag för Sara som aldrig tidigare hade fått någon kritik för det hon skrev. Vissa av refuseringarna innehöll dock värdefull feedback och några år senare hade hon skaffat sig ett bättre hum om sina styrkor och svagheter.

– Först slog jag ifrån mig kritiken, men efterhand började jag ta till mig av vad förlagen skrev. De tyckte ofta att jag hade ett välutvecklat och nyanserat språk, men att historierna var förutsägbara och personerna endimensionella. Så jag fick en fingervisning om vad jag behövde jobba på, säger Sara.

Eftersom hon hela tiden var fast besluten att bli författare så började hon söka information om skrivande, framförallt kring hur hon kunde utveckla sina karaktärer och skapa intressanta historier. Hon sökte sig inte till någon skrivarlinje eller författarutbildning, utan letade själv upp den information hon behövde för att utvecklas. Detta var tidigt 2000-tal och vid den tiden fanns det inte särskilt mycket att läsa om skrivande på internet, men hon vaskade fram det som fanns.

– Jag ville inte skriva en bok för att jag hade just den boken inom mig. Vissa har en väldigt stark historia som de vill få ut, men jag kommer från andra hållet: jag har ett språk som jag vill använda till att skriva historier.

Högsta vinsten: utgivning

År 2009 skulle dock allt ta en ny vändning. Piratförlaget utlyste en manustävling där högsta vinsten var att bli utgiven på förlaget, och Sara bestämde sig för att skicka in ett bidrag. Manuset till boken Uddahade redan blivit refuserat av flera andra förlag, men hon ville ge det ytterligare en chans. Tävlingen avgjordes dels genom folkets röster och dels av en jury. Av närmare 500 bidrag valdes Saras manus ut som en av fem finalister.

– Jag blev juryns val, vilket var väldigt stort för mig. I tio år hade jag försökt skriva romaner och det hade gått väldigt trögt. Men nu valde en jury som bestod av experter från bokbranschen ut just mitt manus. Som författare, framförallt som outgiven, måste man tro så ohyggligt mycket på sig själv. Fram till dess hade jag fått intala mig själv att jag var bra, så det här var som den första bekräftelsen på tio år.

Inte nog med att Udda tog sig till final – det blev även det vinnande bidraget, vilket Sara var helt oförberedd på. Efter lyckobeskedet gick allting väldigt fort. Tävlingen avgjordes den 1 juni, och boken skulle komma ut till bokmässan samma år. En extern redaktör anlitades och de lade sommaren på redigeringsarbete.

– Det gick så fort att jag inte riktigt hann med. När jag stod där på bokmässan med min bok i handen kändes det inte riktigt som jag hade tänkt mig. Det är en bild man målar upp inom sig: “Tänk när jag håller i min egen bok!” Men det var så overkligt. Så för mig blev det en starkare upplevelse när min andra bok kom ut, då kände jag att jag hade ett författarskap på gång. För mitt mål var aldrig att ge ut en bok, det var att bli författare.

Hur upplevde du den första redigeringsprocessen som kan vara tuff särskilt för debuterande författare?

– Det var inte så mycket redigering, vilket säkert var en av anledningarna till att det blev min bok som vann. Jag skriver på ett sätt att det inte blir så mycket redigering kvar.

Hon säger att just eftersom hon under tio års tid hade arbetat med att förbättra sitt skrivande så var hon bara tacksam att det kom in någon för att hjälpa henne. Det hon själv hade med sig var först och främst sitt språk, men att bygga historier hade hon behövt lära sig. Fortfarande är hon säker på sin sak när det gäller språket, men när det kommer till handling och karaktärsbygge är hon mycket mottaglig för förslag.

Även om Sara inte hade vunnit manustävlingen så är hon säker på att hon enträget hade fortsatt försöka bli utgiven. Att hon skulle lägga ner skrivandet var uteslutet.

– Visst var det en dröm att bli författare, men det var ännu mer som ett mål. Jag minns när jag var 18 och började tänka på att skriva min första roman, då hade jag läst någonstans att genomsnittet för debutanter är 42 år. Så då tänkte jag: “Okej, jag ger mig själv 24 år, och om jag inte har blivit utgiven då ska jag gå en kurs!”

Tålamod är den viktigaste egenskapen när man skriver böcker, menar Sara, och det är något hon ofta påpekar när hon är ute och föreläser om skrivande. Det tar lång tid att skriva, det tar lång tid att lyckas bli antagen av ett förlag och sedan tar det lång tid för boken att bli utgiven. Så som författare måste man på någon nivå kunna njuta av utdragna processer.

Minns du hur det kändes att helt plötsligt vara författare, det som du hade kämpat för så länge?

– En del kallar sig författare så fort de börjar skriva, men jag hör till dem som har en enorm respekt för det ordet. Jag kallade mig inte författare förrän efter att jag hade gett ut kanske tre böcker.

Flerfaldig debutant i olika genrer

Efter den omtumlande romandebuten har det nu snart gått tio år. Sara har fortsatt skriva böcker, givetvis, om det nu fanns någon som tvivlade på det. Faktum är att det har blivit hennes huvudsakliga sysselsättning, sedan tre år tillbaka skriver och föreläser hon på heltid. Under tiden hon strävade mot författarmålet arbetade hon som lärare på SFI, men till slut hon var tvungen att sluta med det för att hinna med att skriva.

Något som har kommit att prägla hennes författarskap är experimentlusta.

– Jag har testat nya saker hela tiden, säger hon. Så jag har inte alls följt branschrekommendationen att hålla sig till en genre, utan testat många olika sätt att skriva historier.

Sara har skrivit både för vuxna och barn. Det har än så länge blivit romaner, historiska romaner, spänningsromaner, fackböcker om språk och grammatik, ungdomsböcker och bilderböcker.

– Jag ser det som att jag övar. Inför vad vet jag inte, men jag vill hela tiden utvecklas. Att skriva spänning var till exempel en övning i att jobba med intrig, att skriva historiskt en övning i både språk, stil och research. Jag testar gärna olika tempus och olika berättarperspektiv.

Språket, stilen och gestaltningen tror hon själv är ganska liknande i alla hennes böcker, det är framförallt historiebygget som hon experimenterar med.

– Det allra svåraste var att skriva spänning, berättar hon. När jag hade skrivit min första spänningsroman Sanning med modifikation blev den klassad som en roman av förlaget … Men sedan fick boken deckarpris i tre länder, så nu kallas den för deckare även på den svenska marknaden.

Saras bredd som författare visar sig även på andra sätt. Hon har blivit nominerad till två debutpris efter att sin faktiska debut: Sanning med modifikation tilldelades Svenska deckarakademins debutpris 2015 och ungdomsboken Som eld nominerades till Slangbellan som belönar bästa barnboksdebut.

– Så länge man byter genre kan man debutera om och om igen, säger Sara skämtsamt. I höst debuterar jag med min första bilderbok …

Om hon kommer att testa ännu fler genrer vet hon inte. I nuläget har hon testat det som hon är nyfiken på och hon säger sig ha stakat ut sitt territorium.

– Men i och för sig trodde jag aldrig att jag skulle skriva en bilderbok, så man ska väl aldrig säga aldrig.

Med en förkärlek för grammatik

Sara Lövestams intresse för språk har inte bara präglat hennes yrkesval som lärare och författare, det visar sig även i hennes verk – både som en lekfullhet i språk och stil och vad gäller själva temat. Hon har skrivit flera böcker om grammatik, bland annat populärvetenskapliga Grejen med verb och Grejen med substantivsom har uppmärksammats på många håll.

– Mitt språkintresse handlar dels om nyfikenhet om hur språket hänger ihop, men också om att jag tycker om gamla ord och uttryck. Jag funderar mycket på vad ord betyder och vad de uttrycker. Mina språkförebilder är Tage Danielsson och Povel Ramel, det vill säga människor som vrider och vänder på språket.

Hon får ofta frågan om hennes intresse för grammatik är en fördel eller nackdel i skrivandet.

– Jag tror att många som ställer den frågan tänker att grammatik handlar om regler, men jag ser det inte så. Det handlar inte om rätt och fel, det handlar om hur språket hänger ihop. Och det kan aldrig vara en nackdel när man skriver, det är oftast en hjälp att jag är medveten om vad som fungerar eller inte, och har lätt för att analysera min mening.

Hon berättar att hon i sitt skrivande inte tänker på grammatiken, utan på rytmen. Ibland får hon frågan varför hon skriver så lättläst, och det tror hon hör ihop med att språkintresset handlar dels om att leka med ord men också om att få det att låta så lätt som möjligt och få språket att flyta.

Hamnar du ofta i språkliga diskussioner under redigeringen av dina egna manus?

– Ganska sällan. Den största språkliga diskussion jag haft med en redaktör var nog under redigeringen med min första bok, då jag lärde mig en viktig sak, nämligen att kommateringsreglerna har ändrats sedan jag gick i högstadiet. Så jag fick ändra nästan vartenda kommatecken i hela boken …

Skriv med hjärtat och jobba på svagheterna

Sara Lövestams viktigaste råd till aspirerande författare är att skriva det man vill, och inte tänka så mycket på vad man tror att branschen eller marknaden vill ha.

– Det gäller att hitta en nerv i det man skriver och skriva sådant som man själv går igång på. Även om ens intresse råkar vara väldigt smalt eller ute, så vet man aldrig vad som kommer att slå. Det enda man vet om det som kommer att slå är att den som skrivit det har brunnit för det.

Utöver det vill hon uppmuntra alla att ta reda på sina styrkor och svagheter, och sedan jobba på att utvecklas. Konkurrensen om förlagsavtalen och synligheten är så tuff att det inte räcker med att ha ett fint språk eller en stark historia eller komplexa karaktärer – man måste försöka bli bra på alla delar.

Och det är precis vad Sara själv har gjort. Hon har valt att skriva om ett flertal ämnen och genrer som intresserar henne. Visserligen hade hon språket med sig från början, men hon har samtidigt fått jobba hårt på att förbättra andra aspekter i sitt skrivande för att nå målet: att bli författare.

Text: Anna von Friesen