Natur & Kultur har utsett författaren och litteraturkritikern Ola Larsmo till årets kulturpristagare och vi ställer några frågor till honom.
– Natur & Kulturs kulturpris går i år till en person med en synnerligen bred bakgrund inom svenskt kulturliv. Förutom ett imponerande författarskap som låter nutida samhällsutmaningar speglas i historiska paralleller har han en lång bakgrund av att jobba med demokrati- och yttrandefrihetsfrågor, både i offentligheten och genom enträget påtryckningsarbete bakom kulisserna, säger Per Almgren, vd för Natur & Kultur.
Bokbranschen år 2030 – hur ser den ut? Framtidsspaningar i Analysbrevet!
Ola Larsmo är författare och litteraturkritiker med ett tjugotal titlar på nacken. Därutöver är han verksam som kulturjournalist och debattör, och har varit redaktör för Bonniers Litterära Magasin och ordförande för Svenska PEN.
Natur & Kulturs kulturpris har delats ut årligen sedan 1974 till någon eller några personer verksamma inom kulturområdet. Prissumman ligger på 300 000 kronor och kulturpristagaren utses av Natur & Kulturs styrelse.
– Det finns två sidor som är viktiga, säger Ola Larsmo till Boktugg på frågan om vad det betyder för honom att få kulturpriset. Dels att Stiftelsen Natur och Kultur grundats för att försvara yttrandefrihet och stå emot rasism – vilket gör det till ett mycket hedrande pris att få. Det handlar om att någon sett det man gör och tycker det är viktigt. Dels att prissumman förstås frigör tid för skrivande, vilket ju är det viktigaste med litterära priser …
Motiveringen lyder: Ola Larsmo har i sitt författarskap undersökt blinda fläckar i den svenska självbilden, som rasism och fascism, och den svält som tvingat massorna ut i strejk eller över havet till ett annat land, men också utsatta grupper som prostituerade i 1800-talets Sverige. Med stor stilistisk säkerhet och en aldrig sviktande solidaritet med de utstötta och bortjagade har han skrivit fram en medvetenhet om vilka vi själva är, och hur historien har format oss.
Vad har drivit dig i ditt yrkesliv?
– Ganska tidigt, från nittiotalets början kanske (jag debuterade 1983) blev jag fascinerad av vad man kan kalla ”hålrum i historien”, alltså sådant som skett men som vi glömt eller till och med bestämt oss för att inte tala om. Det har blivit romaner om Hungerkravallerna 1917, om 1700-talssvenskar med afrikansk bakgrund, om den ”osynliga” prostitutionen i Uppsala vid 1800-talets slut … och nu senast om bortglömda svenska emigranter i 1800-talets USA.
Har du något drömprojekt som du ännu inte har hunnit med?
– En tre-fyra stycken. Både romaner och essäer. Men man ska som du vet inte tala för mycket om skrivprojekt på gång, då det kan gå troll i dem … låt oss säga att en del av prispengarna kommer att användas till en researchresa till USA i sommar, säger Ola.
Bokbranschen år 2030 – hur ser den ut? Framtidsspaningar i Analysbrevet!