Förläggaren, formgivaren och författaren Lupina Ojala berättar för Boktugg om livet bakom kulisserna på det lilla fantasyförlaget Catoblepas.
Det finns idag gott om mindre fantastikutgivare som satsar på att under eget förlagsnamn ge ut både sina egna böcker och andra författare. Lupina Ojala är en av dem. Sedan 2013 driver hon Catoblepas förlag.
Bokbranschen år 2030 – hur ser den ut? Framtidsspaningar i Analysbrevet!
– Jag ville ge ut riktigt bra svensk fantastik för jag visste att det finns många talangfulla författare som aldrig får chansen, säger hon till Boktugg. Jag är bokmal sedan barnsben med fantasy som favoritgenre. Jag har alltid närt en dröm om att arbeta med litteratur i någon form så det konstiga är inte att jag startade ett bokförlag utan att det tog så lång tid innan det blev av.
Genom förlaget har hon också publicerat sina egna romaner, bland annat ung vuxen-romanerna Tårpilens år och Toner av guld.
I grunden är Lupina grafisk formgivare och hon hade egen firma redan innan hon startade förlaget. Yrket menar hon är en enorm fördel eftersom hon själv kan göra sättning, omslag och grafiskt marknadsföringsmaterial. Parallellt med att driva förlaget frilansar hon fortfarande som formgivare och informationsproducent.
I genomsnitt jobbar hon 15 timmar i veckan med Catoblepas, och då ingår manusläsning, redigering, uppdateringar på sociala medier, planering och produktion av marknadsföringsmaterial samt mässor.
– Det är nästan alltid kul, så att ha två jobb gör mig inget, säger Lupina.
Catoblepas ger ut ungefär två till tre titlar per år. Lupina gör mycket själv men har ett par personer som hon samarbetar med för att det ska bli så bra som möjligt.
– Kvalitet är jätteviktigt för mig, säger hon. Böckerna ska förutom ha ett bra manus vara välredigerade, grundligt korrlästa och med läsvänlig och snygg sättning. Förra året gick vi över från häftade upplagor till kartonnage. Jag tycker det är snyggare och omslagen håller bättre.
Det största utmaningen menar Lupina är marknadsföringen. I år kommer Catoblepas satsa mer på närvaro vid fantastikrelaterade event eftersom det är där läsarna finns.
– Förlaget har varit ganska blygsamt fram tills nyligen. Jag har haft mycket att lära och därför valt att gå varsamt framåt. Utan någon större marknadsföringsbudget är det svårt att nå dem som inte redan är frälsta på svensk fantastik.
På sin hemsida står det att förlaget strävar efter att ge ut ”välskriven och underhållande fantastik som berör läsaren på djupet”. Det är dock inte är helt lätt att hitta manus som lever upp till den ambitionen, berättar Lupina.
– Ett bra manus kräver så många saker för att vara värt att publicera. Det räcker inte med en bra plot. Berättartekniken och språket måste matcha berättelsen. Författaren måste också vara beredd på att manuset kommer kräva många redigeringstimmar innan det är dags för utgivning.
Så hur gör du för att hitta nya manus?
– Jag gräver där jag står helt enkelt. Jag rör mig mycket i författar- och fantastikkretsar. Det är vid personliga möten och nätcommunities som jag kommer i kontakt med intressanta författare. Alldeles nyligen skrev förlaget kontrakt med Marcus Olausson som redan är ett känt namn hos inbitna läsare av svensk fantastik. Första boken kommer i september.
Hur är det att ge ut fantastik på svenska?
– Det är väldigt givande och roligt. De flesta indieförlagen samarbetar med varandra kring mässor och liknande. Vi ger ut böcker för att vi älskar fantastik och inte för att tjäna storkovan. Vi hjälper och stöttar varandra väldigt mycket.
Hon nämner några exempel som sajten Fantastikportalen.se som hon drog igång för några år sedan och gratisantologin Viskningar från Fantastikgränd som delades ut på Bokmässan i Göteborg 2017.
– Nörderiet skapar också en stark samhörighet med läsarna. Det är inga som helst problem att hamna i spännande diskussioner om fantastiklitteratur vid möten på mässor och cons, säger Lupina Ojala.
Bokbranschen år 2030 – hur ser den ut? Framtidsspaningar i Analysbrevet!
