Egenutgivaren Katarina Holmqvist vill väcka barnens skaparlust med interaktiva bilderböcker

Aktivt deltagande ska få barn att interagera med berättelsen på nygammalt sätt i Katarina Holmqvists interaktiva rim- och ritböcker.

Interaktiv läsning som motvikt till att konstant bli serverad bilder på skärm. Med Mammor kan och Pappor kan väcker före detta förskolläraren Katarina Holmqvist liv i 70-talets tankar om att göra barnen till medskapare av en berättelse med rim- och ritböcker som barnen själva får illustrera.

– Det finns en växande tröskel för barn idag att själva fatta pennan och rita, säger Katarina. De är så vana vid att få en bild som gjorts av någon annan och det är viktigt att de får träna sin egen förmåga att både visualisera och göra en bild.

Katarina har valt ett enkelt koncept för att locka barnens fingrar ner i kritasken. Båda böcker består av korta historier i rimform som ska inspirera till att måla en bild som passar till texten.

– Idén utgår från min övertygade tanke om att detta är rätt, säger Katarina. Varje rim är en egen liten berättelse som är vardaglig men lite skruvad. Då får barnen lära sig att bedöma vad som är tokigt och vad som är verkligt i en text som de hör eller läser och kan ställa sig frågor kring vad som är rimligt, vad som är sant och vad som är falskt. Nästan som en mild form av källkritik.

Katarina som idag är pensionerad och har en lång arbetslivserfarenhet, upplever att barn passiviseras av att bara titta på bilder.

– Vi lever i ett bildsamhälle där vi bara matas, säger hon. Vi behöver öva oss på att göra själva också. Jag vill komma åt den punkten där barnen lockas till att ta tag i pennan och använda sin fantasi. Resultatet är helt oviktigt – det kan vara två streck så är det en teckning.

Katarina hoppas att så många som möjligt ska få upp ögonen för böckernas funktion som både skapande, lärande och underhållning. Hittills har hon mött en blandad respons vilket hon menar gör dem än mer angelägna.

– Jag har fått fina ord och recensioner för böckerna men någon har menat att det är svårt att få barnet att vilja rita, säger Katarina. Jag tror det behövs tid, engagemang och lite övertalning från föräldrarna för att få barnet att sätta sig ner och rita. Många barn idag är vana vid att rita efter en mall – på 70-talet var kritor och tomma papper standard. Om man hjälper barnet att reflektera så får det tänka till och man kan få med hen i både texten och skapandet.

I förlängningen tror Katarina att det interaktiva sättet är en väg för barn att finna ro att förlora sig i en text eller berättelse. Det är inget som kommer av sig själv – särskilt inte idag:

– Den känslan måste övas upp sedan man är liten så att man får den med sig, säger Katarina. Jag har valt att skriva om mammor och pappor eftersom det är något som i princip alla barn känner igen och kan bygga på. Genom att korsa ämnet med något nytt kan barnet få nya kunskaper och lära sig mer. När bilden är klar får barnet signera den – det är lite coolt för dem och så är det en hållbar funktion för man behåller boken som ett minne.

Den första boken som trycktes i 300 exemplar har köpts in av Åhléns, den andra var Katarina lite mer blygsam med och gjorde bara 50 exemplar av. Hon hoppas att böckerna i framtiden ska få en karriär som gåvoböcker man gärna köper och ger bort i present. Med jämna mellanrum twittrar hon om dem och kör ut dem i sociala medier men har även tagit till ett lite annorlunda knep i marknadsföringen och skickat dem till kungahuset.

– Prinsessan Estelle fick två böcker och jag fick ett fint tackbrev tillbaka, säger Katarina med ett leende i rösten. Så nu kan jag säga att jag är kunglig hovleverantör. Kanske borde jag skriva på Twitter om det också.