I tolv år har skolbibliotekarierna i Kävlinge kommun träffats varje fredag för att kunna utforma sitt arbete tillsammans. I år utsågs de till Årets skolbibliotek av Nationella skolbiblioteksgruppen.
Varje fredag träffas de sju skolbibliotekarierna Maria Bolmehag, Lena Nilsson Berg, Sara Mattsson, Christina Strömwall, Susanne Almbecker, Emelie Olofson och Ninni Malmstedt lagom till lunchtid på en av skolorna i Kävlinge kommun. Tillsammans äter de och byter under tiden erfarenheter, planerar arbetet och låter sig ständigt inspireras av varandra. Det goda samarbetet har lett till att de förvandlat ensamarbetet som skolbibliotekarie till en kollektiv arbetsmodell som gynnar både skolor, elever och dem själva i sin yrkesroll. I oktober utsågs deras arbetsplatser till Årets skolbibliotek och nu hoppas de sju bibliotekarierna att deras arbetssätt ska kunna vara ledstjärna för andra kommuner i landet.
Bokbranschen år 2030 – hur ser den ut? Framtidsspaningar i Analysbrevet!
Framgångsreceptet har vid det här laget hunnit bli väl beprövat – det var 2005 som ett politiskt beslut om att satsa på skolbiblioteken i Kävlinge kommun togs, och det var i den vevan som grunden för bibliotekariernas teamarbete lades. Under 12 år har det sedan både stärkts, utvecklats och byggts på.
– Vi har fått kollegial gemenskap mellan oss och kan utnyttja böckerna bra samtidigt som vi tar tillvara på resurserna inom kommunens skolbibliotek, säger Susanne. I gruppen finns en god personkemi och vi har olika bakgrund och kompetenser som ger dynamik och kompletterar varandra.
– Det är en styrka att kunna arbeta i grupp, håller Maria med. Sårbarheten hos många skolbibliotek är att man sitter själv istället för att kunna samarbeta.
Det är fredagen innan första advent och vi träffas på Skönadalskolan i Kävlinge som är Christina Strömwalls arbetsplats. Runt det ovala soffbordet där vi sitter är stämningen varm och omtänksam – det känns i luften att de sju känner varandra väl och att fredagsmötena har något speciellt över sig. Efter lunchen ska de sju dela upp böcker som beställts hem i ett projekt som ska vara läsfrämjande framför allt för pojkar som inte hittat lässugen än.
Även när de sju bibliotekarierna inte är fysiskt samlade är kontakten mellan dem tät både via telefon och nätet. En fråga kan skickas ut i den gemensamma mejllistan och oftast kommer ett svar tillbaka efter bara en kort stund. Deras väl utarbetade webbplats fungerar som ett virtuellt kontor och en del information delas också på Google Drive. Kombinationen av att regelbundet mötas och arbeta tillsammans samtidigt som de alltid kan nå varandra digitalt är en av nycklarna till att teamarbetet fungerar så bra.
– Det är viktigt att ha kollegor nära sig, säger Emelie. Som grupp får man en mycket starkare röst. Det känns som om många skolbibliotek kämpar för att få verksamheten större men det behöver inte vi göra. Det gör Kävlinge kommun till en föregångare för andra att titta på.
Efter starten 2005 blev fredagsmötena snabbt en inarbetad vana. Insatsen som läggs här spiller tillbaka på verksamheterna flera gånger om. Gruppen fungerar som bollplank, stöd och inspirationskälla för varandra samtidigt som samarbetet ger dem större möjligheter att gemensamt påverka skolbiblioteksverksamheten i kommunen.
– Vi har en kontaktrektor som vi träffar två gånger per termin, berättar Maria. Hon tar med olika beslutspunkter vi kommit fram till under mötena högre upp i leden. Det är mycket lättare att få igenom ärenden som hela gruppen lämnat in än om vi gjort det enskilt.
De sju bibliotekariernas arbetsplatser ger dem lite olika förutsättningar eftersom de minsta skolorna har mindre resurser än de större: Medan eleverna på en stor skola dagligen har tillgång till en bibliotekarie kan de på en mindre skola ha betydligt färre bemannade tillfällen i biblioteken. Det handlar om att budgeten baseras på elevantalet vilket gör skillnaderna stora ur ett elevperspektiv. Att skapa en mer likvärdig situation för eleverna är en av de saker de sju bibliotekarierna tillsammans arbetar för inom teamet.
– Vår närvaro på skolorna är väldigt viktig, säger Ninni och alla nickar instämmande. Vi kan hjälpa eleverna individuellt med rätt bok eller med tips vid informationssökning.
Tankar och idéer som bollas dem emellan anpassas efter hur de respektive verksamheterna ser ut så att de ska fungera överallt. Dessutom finns ett väl fungerande system av att skicka böcker skolorna emellan så att eleverna ska ha ett så stort utbud som möjligt att välja på.
– Böckerna bor på de olika skolorna men vi äger dem tillsammans, säger Christina. Vi har ett välutvecklat system med att skicka böcker mellan varandra om en elev till exempel vill ha en bok från en annan skola. Och sedan händer det faktiskt ibland att vi alla sju är på samma skola samtidigt som vid uppstarten av ett projekt.
De är alla rörande överens om vikten av generositet. Ett samarbete som deras är inte genomförbart om man inte delar med sig. Den omtanken sträcker sig långt utanför den egna gruppens gränser och material de själva lägger ut på nätet delar de gärna med sig av till andra kommuner.
– Vi har ingen min och mitt-kultur i gruppen utan alla vill dela med sig, säger Susanne. Det går inte att vara missunnsam. Om någon annan kan ha glädje av det vi gör så är det ju bara bra. Och det är egentligen rätt häftigt eftersom bibliotek handlar om att dela.
Bokbranschen år 2030 – hur ser den ut? Framtidsspaningar i Analysbrevet!