Sara Bergmark Elfgren: “Jag blir lite besatt när jag sätter igång”

Efter succéer med Engelsfors-böckerna och poddserien De dödas röster är Sara Bergmark Elfgren aktuell med en ny ungdomsroman, Norra Latin.

Sara Bergmark Elfgrens namn seglade upp på topplistorna då hon tillsammans med medförfattaren Mats Strandberg år 2011 fick en fullträff med Cirkeln, den första boken om Engelsfors. Nu har det gått drygt sex år och Sara gjort en mix av projekt, bland annat poddserien De dödas röster, två bilderböcker (illustrerade av Maria Fröhlich), serieromanen Vei – bok 1 (tecknad av Karl Johnson) och filmmanus.

Men nu har den första titeln kommit där hon i format, genre och målgrupp närmar sig där det hela började. Nyligen utkomna Norra Latin (Rabén & Sjögren) är en fristående ungdomsroman som utspelar sig på teaterprogrammet på Norra Latin. Tamar och Clea går i samma klass på det gamla läroverket som ruvar på en mörk hemlighet. Det är den första roman som Sara har skrivit helt på egen hand.

– Som har blivit utgiven i alla fall, säger Sara Bergmark Elfgren när vi träffas för en intervju i samband med en signering på Science fiction-bokhandeln i Malmö. Jag har skrivit en del på egen hand innan, höll på med en egen roman när jag träffade Mats (Strandberg). Och jag har skrivit några noveller, som fick nej från flera förlag. Men det var peppiga nej som tur var, vilket gjorde att jag fick mer självförtroende i beslutet att fortsätta skriva.

Sara har vetat länge att hon ville skriva på egen hand. I samband med rollsättningen till filminspelningen av Cirkeln träffade hon många unga skådespelare. Mötena påminde henne om hennes eget teaterintresse i tonåren. Det blev ett naturligt nästa steg att para ihop detta med övernaturliga element – det har blivit Saras signum. Hon väckte dessutom liv i den nerlagda skolan Norra Latin, och lät skolan få ett prestigefyllt teaterprogram.

– Teatervärlden är en intressant miljö. Jag gick en teaterkurs i England direkt efter gymnasiet och under den perioden skrev jag mycket dagbok. Vilket jag är väldigt glad för nu, jag hade enorm nytta av det materialet under arbetet med Norra Latin, berättar Sara.

Arbetet med romanen satte igång på riktigt för ungefär ett år sedan. Boken är nästan 600 sidor lång.

– Jag har jobbat så mycket, erkänner Sara. Jag blir lite besatt när jag sätter igång. Men det ska tilläggas att jag jobbar med skrivandet på heltid, och tur är väl det, annars hade det tagit mig fem år att bli klar.

Norra Latin under produktion

Hur var det att skriva själv den här gången?
– Det var kul, svårt, läskigt och gick trögt ibland. En av de bästa grejerna med att skriva ihop är att man löser problem tillsammans.

För att få hjälp på vägen använde sig Sara av testläsare. Hon bad författarkollegor, vänner och familj att ge synpunkter både på sådant de inte fattar och sådant de gillar. Men även om kommentarerna var värdefulla så är det ändå inte samma sak som att faktiskt skriva tillsammans med någon. I slutänden var det hon själv som måste hitta på lösningarna.

Saknade du stödet du hade i Mats Strandberg?
– Jag saknar honom över huvud taget för vi har inte hunnit hänga så mycket … men det är roligt att skriva både själv och tillsammans. Mats kommer alltid med bra kommentarer, vi kan varandras sätt att skriva. Vi har jobbat så tätt ihop att vi nästan är betingade på varandra. Ibland när jag kör fast så ringer jag Mats och det räcker ofta att han säger ”okej, vad jobbigt” så lossnar det för mig.

Körde du fast ordentligt någon gång med Norra Latin?
– En gång. Då kände jag mig ganska vilsen och tänkte att det kanske inte blir någon bok alls. Men det varade ungefär en eftermiddag, sedan kom jag igång igen.

Sara säger att hon har jobbat med att hitta sin egen process i varje nytt projekt. I arbetet med Norra Latin försökte hon först följa en struktur och bara skriva på, men märkte att det inte fungerade.

– Jag måste planera och sedan skriva framåt tills det tar stopp. Vilket ofta beror på att jag har planerat fel någonstans. Så då går jag tillbaka, hittar felet och åtgärdar det och fortsätter framåt. Och när jag är klar med hela boken redigerar jag ännu mer.

Vissa författare vill ha en färdig storyline redan från början, men det fungerade inte för Sara i det här fallet. Handlingen i Norra Latin växte fram och hon kom på idéer medan hon skrev och hon ändrade sig många gånger.

– Även om man måste stryka 50 sidor, så har de sidorna också varit en del av processen. Det finns så många kurser och böcker om skrivteknik som säger att man ska skriva si och så mycket varje dag eller efter en viss modell. Och det är toppen när de teknikerna fungerar. Men de gör inte det för alla, och det är viktigt att komma ihåg.

En tydlig struktur fungerar bra för vissa författare, men det kan också sätta en onödig press om ens egen process inte ser ut så och då blir man lätt bara frustrerad, menar Sara.

Den jobbigaste delen av skrivprocessen tycker Sara är precis i början.

– Jag hatar det, det finns så många valmöjligheter och jag kan inte se världen, kan inte mina karaktärer. Sedan blir det lättare och lättare, redigeringsarbetet är det roligaste.

Engelsfors och beyond

Hur tog du dig vidare efter Engelsfors? Tog du ett break först?
– Jag tar inga pauser, vilket är väldigt ohälsosamt. Skämt åsido, jag tror att jag har haft ledigt någon gång …

Sara berättar att hon får mycket energi av sitt jobb, även om hon just nu är lite sliten efter att ha jobbat ända in i kaklet med Norra Latin. Just nu är hon dessutom ute på en signeringsturné som började i Stockholm för att gå vidare mot Göteborg, Malmö, Örebro och Östersund.

Men att hennes slit har lett någonvart är uppenbart. I skrivande stund, några dagar efter utgivning, ligger Norra Latin överst på Bokus topplista för Unga vuxna och är den mest sålda Unga vuxna-titeln hos Adlibris just nu.

Hur känns det att ge sig in på att skriva ung vuxen-romaner igen?
– Det jag kanske var mest rädd för var omedvetna upprepningar av Engelsforsböckerna. Men jag har använt lite andra grepp i den här romanen, bland annat att skriva i jagform. Jag försökte utmana mig själv och skriva på ett nytt sätt, vilket var väldigt frigörande och roligt, säger Sara.

Har du känt press över att göra något ”lika bra” som Engelsfors?
– Jag känner alltid press från mig själv, men det är jag glad för. Jag gillar att pusha mig själv och vill alltid känna att jag har gjort mitt bästa. För mig ligger belöningen i arbetet och i att veta att jag har gjort allt jag kan. Nu vet jag precis var jag står i den här berättelsen och då blir det inte lika läskigt med mottagandet.

Hon säger att hon känner sig väldigt ödmjuk inför Engelsfors.

– Det var en bisarr och fantastisk upplevelse, ett fenomen som jag inte kan jämföra med något annat. Så länge jag lyckas nå ut med min bok till läsarna så är allting utöver det bara en kul bonus.

Sara är redan igång med att göra research för de kommande fristående titlarna som utspelar sig i samma värld som Norra Latin. Nästa bok är planerad till 2019. Mats Strandbergs nästa bok kommer 2018 och Sara berättar att de försöker gå om varandra med boksläppen för att inte konkurrera.

Det blir även en till bilderbok, två pjäser, nya film- och tv-projekt och Vei – bok 2. Om en får gissa så dyker det med största sannolikhet upp ännu fler projekt för Sara Bergmark Elfgren inom den närmaste framtiden.