En rysare från de Västerbottniska byarna. Cristofer Eriksson har skrivit en barndomsskildring full av övernaturlighet och mystik.
Syner är Cristofer Erikssons debutroman. Den skildrar en barndom från 80-talet som med övernaturliga inslag får hela historien att platsa i rysargenren.
Den handlar om 11-årige Andreas och hans syster Sara som tillsammans reser till farmor för att vara där när föräldrarna är på semester. Farmodern bor i en liten by i Västerbotten och snart börjar Andreas att se saker på olika platser runt om i det lilla samhället. Till en början avfärdar han dem som fantasier men ganska snart förstår han att detta är saker som har hänt på riktigt för längesen. När han bevittnar ett mord som begicks femton år tidigare berättar han om sina syner för Sara och tillsammans börjar de forska i vad som egentligen hände.
Cristofer kommer från Hällnäs i Västerbotten. Efter några års kringflyttande återvände han till barndomsbyn och valda delar av den är också skådeplats för Syner. Att ha nära till sin fiktiva scen har gjort det lättare att få fram den känsla han eftersträvat i romanen.
– Jag har alltid varit intresserad av skräck och läst mycket av bland andra Stephen King, berättar Cristofer. När vi växte upp gick Twin Peaks på tv och även om jag inte tror på det övernaturliga har de historierna man fått med sig från barndomen format en. I Syner har jag blandat in verkliga saker och händelser från barndomen och med fantasins hjälp gjort en alternativ variant på barndomen. Jag minns särskilt en plats som är med i boken, min mormors systers hus. Hon bodde på ett ödsligt ställe där allt var lite spöklikt med gamla foton och saker på vinden, och man liksom ville att det skulle vara något mystiskt på riktigt när man var där och hälsade på som barn.
Storyn till Syner hade Cristofer funderat på ett tag innan han började skriva. Valet att låta läsaren möta den från ett barns perspektiv var enkelt men Cristofer valde att förlägga den till 80-talet för att kunna använda sina egna minnen av barnaåren som källa.
– Jag tror det är svårt att skriva om hur det är att vara barn idag när man är vuxen själv, säger han. Först funderade jag på att låta en vuxen huvudperson vara berättarröst men kom ganska snabbt på att jag ville ha den här stilen som är inspirerad av både Det och Stand by me.
Cristofer jobbar inom industrin och skrivandet står i stark kontrast till arbetet där. När idén till Syner visade sig så bärkraftig att den höll för en hel bok förverkligades en dröm Cristofer haft under flera år.
– Hela grejen är att ha gett ut en bok, säger Cristofer. Att det blev självpublicering på Mandatus var mest för att en bekant gett ut där tidigare och blivit nöjd. Helst vill jag gå plus minus noll rent ekonomiskt men det är inte det viktigaste. Jag hoppas att alla möjliga ska vilja läsa boken men kanske främst de som var unga på 80-talet och kan känna igen sig i hur det såg ut och hur det var.
Omslagsfotot till Syner har Cristofer tagit själv. Det föreställer siluetten av en pojke som står framför en sjö och som modell hade Cristofer sin son. Själva fotograferingen blev dock något dramatisk och en liten historia i sig:
– Vi var ute där i skogen och skulle ta bilden men efter ett tag blev sonen uttråkad och ville hem, säger Cristofer och tillägger med ett varmt skratt: Det slutade med att han blev rastlös och skulle ta något i sjön och plumsade i. Då for vi hem. Det är en sidohistoria men så här i efterhand blir den ett roligt minne.
