1793 – flygande start för historisk spänningsdebut

Niklas Natt och Dags debutroman 1793 hyllas av recensenterna och rättigheterna är redan sålda till tolv utländska förlag. Genre? Bellman noir.

I september debuterade skribenten Niklas Natt och Dag som romanförfattare med 1793 (Forum). Hittills har tolv utländska förlag köpt rättigheterna, och enligt Salomonsson Agency pågår flera budgivningar.

1793 är en historisk spänningsroman som utspelar sig i Stockholm i slutet av 1700-talet. Boken presenteras som en ”Bellman noir”, en genrebeteckning som enligt Niklas Natt och Dag tidigt myntades av hans redaktör Andreas Lundberg.

– Jag tycker själv att den är både rolig och träffande och har inga invändningar mot att förlaget använder den i sin marknadsföring, men för egen del har jag inte haft någon särskild ambition att skapa en ny genre. Snarare är min egen stora inspiration Umberto Ecos Rosens Namn från 1980, som jag älskar reservationslöst och som på ett fantastiskt sätt balanserar mellan litteratur och genrefiktion, säger Niklas Natt och Dag.

– Jag är ingen Eco och kommer aldrig att bli, men som förebild har jag inga problem att åberopa honom i all ödmjukhet.

Vad är det som intresserar dig med tiden då romanen utspelar sig?
– Säkert samma sak som attraherat så många andra till just den eran: Konflikten mellan det döende ståndssamhället och den gryende upplysningen. Samtidigt som människor avrättades medelst skärpt dödsstraff på galgbacken efter en allt annat än rättssäker process spirade idéer som kom att bli grunden för allt vi har idag av humanism och demokrati.

Valet av det specifika året 1793 har enligt Niklas att göra med en mycket kortvarig och av historien tämligen bortglömd polismästare vid namn Johan Gustaf Norlin, som tjänstgjorde vid Stockholms poliskammare under just det året och vars öde lånar fond åt berättelsen, samt att han gärna ville undvika mordet på Gustav III – ”svensk 1700-talslitteraturs lägst hängande frukt” – som inträffade året före.

Niklas Natt och Dags egen relation till Stockholms 1700-tal kommer från Carl Michael Bellman, som han introducerades för i yngre tonåren genom Charlie Christensens seriealbum om Arne Anka.

– Den första skiva jag köpte för egna pengar var Fred Åkerströms Vila Vid Denna Källa, och jag har lyssnat på allsköns Bellmantolkningar på nästintill daglig basis under de senaste tjugofem åren. Därför kändes kanske just 1700-talet en aning mindre främmande än många andra eror, berättar Niklas.

En trovärdig historisk roman kräver sin research, och arbetet med Niklas Natt och Dags debutroman innebar ett gediget bakgrundsarbete.

– Just specifikt för arbetet med 1793 började jag med att köpa amiral Carl Tersmedens memoarer i fem band, för att försöka få en bild av hur tiden tedde sig för någon som faktiskt levde då, och vilka tankar vederbörande ältade till vardags. Ungefär samma som våra egna idag, visade det sig: Vem är jag kär i? Vem är kär i mig? Hur ska det gå för mig? Vad är meningen med livet?

Därefter började Niklas vittja alla tillgängliga antikvariat på historisk stockholmiana och köpte allt han hittade. Några böcker som kom att bli särskilt viktiga var Stockholms Gatunamn av Per Anders Fogelström med kollegor, och Gunnar Rudstedts monografi om Långholmen.

– Vidare finns ett enormt utbud av digitaliserade källor, sökbara inte minst genom den fantastiska hemsidan Stockholmskällan. Några besök på Kungliga Biblioteket blev det också, och att få sitta bland dammiga bokhyllor med frambeställda verk utgivna under sent 1700-tal var en uppfylld dröm för mig som uppfostrats av HP Lovecraft.

Vad vill du berätta med din debutroman?
– Jag är livrädd för att skriva läsare på näsan, och om det finns något budskap med 1793 (vilket jag inbillar mig att det gör) lämnar jag tolkningen helt upp till den som är intresserad av sådant. För den som inte är det, hoppas jag att boken kan bjuda på några timmars underhållning. Utöver det berättar 1793 en hel del om ett Stockholm som en gång fanns, och som i överraskande hög grad finns fortfarande, säger Niklas Natt och Dag.

Copyright/fotograf (porträttbild): Gabriel Liljevall