Med utgångspunkt i färska siffror över eboksutlåning och låntagare på svenska bibliotek har Boktugg räknat på en modell för att ersätta DRM med streaming.
E-boksutlåningen på folkbiblioteken har ökat med 25 procent mellan 2015 och 2016 och uppgår nu till närmare 1,9 miljoner nedladdade e-böcker. Kostnaden för e-medier på folkbiblioteken är 47,6 miljoner kronor, alltså en snittkostnad på ungefär 25 kronor per utlånad e-bok. Kostnaden för fysiska medier var 384,8 Mkr.
Stödprenumeration. Boktugg Mini (från 10,42 kr/mån) ger tillgång till vissa premiumartiklar.
De fysiska utlånen på folkbiblioteken uppgick till hela 61,1 miljoner. Vilket skulle ge en snittkostnad på 6,30 kr per utlånad bok. Men det är ju inte hela sanningen eftersom den stora kostnaden för biblioteken är personal och lokaler. Personalkostnaden är ungefär 2217 Mkr och lokaler 895 Mkr samt övriga driftskostnader 530 Mkr.
Hur stor del av kostnaden ska då läggas på utlåning av fysiska böcker kontra eböcker? Speciellt när biblioteken gör mycket annat än bara lånar ut böcker.
Men låt oss säga att lågt räknat hälften av personal, lokal och driftskostnaderna ska belasta fysiska böcker. Det skulle bli 1821 Mkr. Vi lägger till de 384,8 Mkr vi hade tidigare och slår ut kostnaden på 61,1 miljoner utlånade böcker. Då blir snittkostnaden istället 36,1 kr per utlånad bok.
Vän av ordning kan invända att även eböcker kräver personal och lite lokaler och drift. I alla fall så som det är organiserat idag. Det är verkligen svårt att jämföra utlåning av fysiska och digitala böcker. De förstnämnda blir billigare ju fler gånger man lyckas låna ut dem medan de sistnämnda ger en tydligt ökad totalkostnad om biblioteket är framgångsrika och lånar ut fler eböcker.
Å andra sidan, en övergång till eböcker skulle minska behovet av lokaler. En intressant tanke är hur det skulle fungera med ett ebibliotek som inte har några fysiska böcker utan bara en informationsdisk med en bibliotekarie eller två som hjälper till att fixa digitalt lånekort och tipsa om böcker.
Men pengarna då? Ekonomin i det hela?
Ja, antag att man hade flyttat merparten av utlåningen från fysiska till digitala medier och samtidigt ökar utlåningen för att det blir enklare och smidigare för medborgarna att låna böcker när de kan göra det hemifrån – eller från betydligt fler mindre bibliotek. Varför inte inhysta på oväntade platser som tågstationer eller köpcentra?
Säg att man i en sådan framtid istället lånar ut 100 miljoner böcker per år, varav 75 procent är eböcker.
75 miljoner eboksutlåningar á 25 kr/st är 1875 Mkr. Så var skulle man få dessa pengar ifrån? Besparingar på inköp av fysiska medier skulle knappast ge mer än 300 Mkr. Vi vill knappast skära ner personalen på biblioteken och lokalerna används som sagt till mycket mer än att husera bokhyllor.
Med andra ord – det skulle behöva tillskjutas medel från stat och kommun.
Den andra aspekten är förstås att den tekniska lösning som finns idag med nedladdning av DRM-skyddade filer inte är särskilt användarvänlig. Den utgör en tröskel för otekniska medborgare och ger dessutom en viss risk för piratkopiering.
Därför lockas många av tanken på ett Storytel för bibliotek där streaming används för att på ett enkelt sätt ge tillgång till alla titlar som biblioteket erbjuder i både text- och ljudformat.
Det finns till och med de som med tanke på kostnaderna för eboksnedladdningen har slängt ur sig att ”det skulle vara billigare att köpa Storytel-abonnemang till låntagarna”. Ett påstående som förmodligen bygger på ett fåtal låntagare som konsumerar stora mängder eböcker och stort antal låntagare som ännu inte ens upptäckt att bibliotek lånar ut eböcker.
Det går snabbt att räkna ut att de 1875 Mkr som jag räknade fram ovan inte räcker till Storytel-abonnemang (eller Nextory, BookBeat eller annan aktör) till alla låntagare.
Och skulle biblioteken börja tillhandahålla lika bra streamingtjänster skulle det sannolikt bli få medborgare som valde att betala för tjänsterna.
Men lek med tanken att en streamingtjänst för biblioteken byggde på följande premisser:
– max 1 konto per fysisk person (spärr för att ha flera konton hos olika bibliotek)
– max 1 ebokslån/månad
– förlagen får 25 kr/utlåning i ersättning
– streamingbolagets månadskostnad sätts via upphandling
Man sätter alltså press på de som vill leverera till biblioteken att vara extremt effektiva i sin administration. Låt oss säga att snittkostnad för upphandlade tjänster ligger på 30 kr/månad.
På folkbiblioteken fanns det 2016 totalt 2,6 miljoner aktiva låntagare. En del av dessa är barn med egna lånekort. Vad blir då kostnaden? 30 x 12 = 360 kr/år. Multiplicerat med 2,6 miljoner så har vi en årskostnad på 936 miljoner kronor. Förhoppningsvis (?) ökar antalet låntagare om det blir lika enkelt som att aktivera en app och sedan börja läsa/lyssna. Så att vi får 4-5 miljoner aktiva låntagare. Det ryms fortfarande.
Man kan också tänka sig att vi ska uppmuntra läsning hos unga och ha tillåta fler utlån för dem som är under 15, 18, 25 eller vilken gräns man nu vill sätta. Det kan också finnas vits med andra regler för pensionärer. Det skulle göra att man fick betala mer för dessa abonnemang. Men man kan också tänka sig att vi inför en möjlighet för de medborgare som vill låna mer – att uppgradera sina abonnemang till betalversioner som ger fler böcker per månad. Inklusive möjligheten att betala även för sin gratisbok och därigenom hjälpa till att finansiera systemet.
Det finns dock en brist i det här systemet – det tar ingen hänsyn till om det är en lång eller kort bok. Om den är nyutgiven eller femtio år gammal.
I dagens system finns en dynamisk prissättning, det går att differentiera priser på backlist och nya böcker. Det är något som vissa förlag jobbar med. Men för biblioteken har detta hittills krävt mer jobb än att det gett praktisk nytta. De kan sätta spärrar som maximerar priset på eböcker de tillåter utlåning av.
Men antag att vi med ett streamingsystem istället gav låntagaren x antal poäng att låna för varje månad. Poängen översätts till kronor i systemet och förlagen sätter fortfarande sina priser i kronor men blir också medvetna om att ifall de satt priset Y kr så kostar det X poäng för låntagaren. Vilket kan innebära att det blir den enda bok låntagaren lånar den månaden ifall denne vill hushålla med sina poäng och hellre låna fler böcker som kräver färre poäng.
Det finns kreativa sätt att skapa en fungerande marknad för eböcker på biblioteken som med begränsningar ändå öppnar för en kommersiell marknad.
Men det krävs troligen två insikter:
– Staten behöver investera mer pengar i biblioteken men kan i gengäld få ut mycket mer för pengarna och nå ut till fler.
– Förlagen behöver acceptera att intäkten per exemplar kommer att bli lägre – men volymerna kan i gengäld bli större samtidigt som marginalen på försäljningen blir bättre.
Vad tror du? Kommer vi att få se en fungerande streamingtjänst för biblioteken och vem kommer att leverera den?
Bokbranschen år 2030 – hur ser den ut? Framtidsspaningar i Analysbrevet!
