Filip Alexanderson: ”Skrivandet började som ett experiment och slutade som ett begär”

Förutom att stå på scen på Dramaten skriver Filip Alexanderson thrillers med historiska inslag. Hans debutroman Förstfödd får snart en uppföljare, Elddöpt.

– Jag har aldrig drömt om att bli författare, det bara hände, berättar Filip Alexanderson. Jag fick tid över och började knacka ner en historia och upptäckte hur kul det var att skriva. Förstfödd skrev jag faktiskt på en Ipad, för jag hade ingen dator. Men jag har alltid drivit projekt av olika slag, teater, byggt växthus, renoverat, vad som helst där jag kan få kreativt utlopp. Skrivandet började som ett experiment och slutade som ett begär.

Storyn i serien De Dolda, som började med Förstfödd (2015) och fortsätter i Elddöpt (2017), båda utgivna på Norstedts, är en intensiv och stundtals brutal historia som utspelar sig i Stockholms skuggsidor. Handlingen kretsar kring Jonas som försöker komma undan gruppen Tribunalen, som i flera sekel satt skräck i människor. Parallellt med Jonas nutida historia får man i Elddöpt följa systrarna Signe och Liv som redan på 1860-talet beskriver Tribunalens dåd.

– Det var en liten tanke som bara växte och växte, säger Filip om hur han fick idén till storyn. Tänk om det bakom myter och berättelser faktiskt finns ett spår av sanning. Ett slags mysterium som förklarar saker man aldrig riktigt har sett. Arkitektur, uteliggare, den storvuxna killen på gatan, de kanske bär på en annan historia en den vi känner till. Sedan kom thrillerbygget, karaktärerna och spänningen, att vara jagad utan att förstå varför.

Filip berättar att han alltid har lockats av det där andra, av det som ligger och lurar bakom ytan i vår vardag. Att få skapa en mystisk thriller, en gastkramande historia som annars brukar utspela sig i New York eller Paris, mitt i sin egen hemstad beskriver han som kittlande.

– En läsare hörde av sig och berättade att hon inte kunde passera Slussen utan att tänka på Förstfödd, då kände jag att jag hade lyckats, häftigare än så kan det inte bli, säger Filip.

Thrillers kryddade med mystik och en nypa historia

Böckerna Förstfödd och Elddöpt kan genrebeskrivas som thrillers med övernaturliga inslag. Men Filip har aldrig skrivit för att försöka locka en speciell grupp, han skriver det han själv skulle vilja läsa.

– Men visst ser man ett större intresse för det övernaturliga just nu, Westworld, Game of Thrones, gränserna förskjuts hela tiden. Jag tror att mänskligheten alltid har haft ett behov av att få ta del av något större. Gudar, myter, rymden, vi har alltid strävat bort från vardagen.

– Många av mina läsare har sagt att de sögs in i den vanliga thrillern, och att när den senare öppnade sig, var de fast. Och då började de se sin omvärld på ett annat sätt. Mina böcker är inte helt skruvade, bara vridna några märkliga grader.

Dina böcker är även till viss del historiska romaner. Har det krävts mycket research?
– Massor. Det är en av de roligaste sakerna med att skriva, att få förkovra sig, läsa böcker, gå på muséer, hänga på arkiv och bibliotek, rota runt på nätet. Och sedan koka ner allt till små igenkännbara nycklar, för det får inte bli faktaböcker.

Förutom att ta plats i dagens Stockholm så utspelar sig en del av Elddöpt från mitten på 1800-talet fram till idag, som en resa genom det moderna Sveriges tillblivelse. Filip beskriver hur det har hänt så otroligt mycket från det att vi bara var ett fattigt land i utkanten av Europa. Och genom att betrakta historien med nutida glasögon kan man få syn på oväntade saker.

– Fast det är relationerna i boken som är det viktigaste, man får inte förlora sig i detaljerna. Men ett litet ord som kronolänsman ger ändå ett bra eko, eller rotehjon. Man behöver inte veta exakt vad det betyder, med det blir en nyckel som förflyttar läsaren till ett annat rum och låser upp bilder som jag inte behöver beskriva fullt ut.

Det är annonserat att Filip Alexandersons första bok Förstfödd kommer att filmatiserats och sändas som tv-serie, och Filip har själv varit med och skrivit manus. Om allt går som det ska så kommer serien förmodligen att visas om drygt ett år.

– Det har varit ett otroligt spännande arbete. Även om tv-mediet skiljer sig från böckerna, så gäller det att få med stämningen. Att få uppleva hur mina fantasier börja ta form är faktiskt rätt omvälvande.

Dramatiken en bra lärokälla

Men Filip är inte bara författare och numera manusförfattare, han är dessutom skådespelare och har varit anställd på Dramaten sedan 2005.

På vilka sätt har du nytta av ditt yrke som skådespelare i ditt skrivande?
– Som skådespelare arbetar jag hela tiden med dialog och hur olika människor tänker. Man vänjer sig vid att identifiera sig utifrån vitt skilda perspektiv. Oavsett om man har en liten eller stor roll så måste man förstå varför den karaktären tycker och uttrycker sig som den gör och vilken funktion den har i berättelsen. Dessutom är dramatiken en väldigt bra lärokälla.

Filip menar att pjäser är väldigt effektivt uppbyggda och inte slösar bort en massa sidor på saker som inte driver historien framåt. Relationerna är förtätade och spända till bristningsgränsen, för att i sista akten låta livsöden krascha mot varandra med maximal effekt. Själv hoppas Filip att han har påverkats av det drivet i sitt skrivande.

Vad som skiljer sig mellan de båda konstformerna är bland annat att man inom dramatiken låter publiken få skapa sina egna undertexter, skådespelarna säger bara replikerna som de är skrivna, resten tolkar åskådaren via sina egna erfarenheter. I böcker kan man skriva ut vad alla tänker och vara mer förklarande, vilket Filip anser både är en styrka och en svaghet.

– Det blir alltid starkare om läsaren få dra sina egna slutsatser, men det är så frestande att skriva ut vad man menar. Den mixen tycker jag är mest utmanade. Men jag försöker att ta läsaren på så stort allvar som möjligt. Hellre skriva ut för lite än för mycket, publiken är alltid smartare än man tror.

Fotograf: Viktor Fremling