I bokserien om den unga kvinnan Caroline kombinerar Peter Barlach humor, drama och högt tempo. Den fjärde boken, Carolines pris, släpps i april.
Peter Barlach, 49, är bosatt på Lidingö med sin familj. Han är låtskrivare, manusförfattare till teater och film, och har skrivit sju böcker de senaste tio åren. Tre är ungdomsböcker som handlar om en kille som heter John vars mamma dog i en bilolycka när han var tolv år, vilket Peter har hämtat inspiration till från sitt eget liv. Böckerna ges fortfarande ut på En bok för alla. Dessutom har han skrivit fyra böcker om den unga kvinnan Caroline, en serie som är aktuell just nu med sin fjärde bok, Carolines pris, som kommer ut i slutet av april på Lind & Co. Vid sidan om det håller han på att utveckla ett filmmanus till den första boken om Caroline.
Bokbranschen år 2030 – hur ser den ut? Framtidsspaningar i Analysbrevet!
– Jag brukar kalla Caroline för mitt alter ego och min förebild. Hon är trasig som jag och tvingades tidigt att bli väldigt vuxen. Men hon är inte bitter över det, hon är en överlevare av rang som är jävligt rolig och tar för sig av livets goda – men inte alltid nyttiga – saker. Vi är väldigt lika hon och jag. Det finns självklart skillnader, men jag känner mig väldigt besjälad med henne. Hon är min tittglugg på världen, säger Peter.
Karaktären Caroline som kvinnlig förebild
Peter berättar att han alltid har gillat att skriva om kvinnliga karaktärer, utan att egentligen veta varför. Dynamiken blir mer spännande, menar han, när man tittar på världen ur en ung kvinnas håll. Det är mer intressant att skriva om en kvinna som lever destruktivt, eftersom det fortfarande finns andra krav på kvinnor än på män om vad som är ”okej” att göra. Han kan också tycka att kvinnan fortfarande är underrepresenterad i litteraturen.
– Caroline är modigare än jag och godare än jag. Hon har världens största hjärta, men bryr sig inte om hur folk tittar på henne. Jag ville skriva om en kvinna som inte tittar på sig själv via män, utan som agerar utifrån sig själv. De saker som hon gör önskar inte jag att mina döttrar ska göra, men däremot tycker jag att synen hon har på sig själv och sin kropp är en viktig förebild. Kan man lära sig det av en kvinnlig bokkaraktär så har man kommit långt.
Hur är det att vara man och skriva om en kvinna?
– Jag är en människa och skriver om en människa. Alla människor är kåta, ledsna och fulla på ungefär samma sätt. Sedan är det kanske olika vad vi gör med de här behoven generellt, men det är också väldigt individuellt. Fast när jag skrev de två första kapitlen om Caroline kändes det som att hela det kvinnliga släktet satt och skrek i mitt öra: ”Din jävla idiot! Så funkar vi inte!” Men jag visade det för min fru som sa att det var skitbra. Jag kom över det ganska fort, men ibland kan den känslan komma tillbaka.
Temat i den nya boken handlar delvis om flyktingar och hur de kan bli behandlade i Sverige. Caroline anlitar en städfirma där de anställda visar sig ha hemska förhållanden, och hon bestämmer sig för att göra något åt det. Peter säger att han inte alltid vet exakt vad han vill berätta med sina böcker, men att det finns ett djupare underliggande budskap som han försöker förmedla.
– I den nya boken får jag chansen att vända och vrida på det faktum att svensk invandrarpolitik är komplicerat. Den som inte erkänner att det är komplicerat ljuger, oavsett vad man tycker så finns det problem. Men Caroline är opolitisk, hon använder inga ord som slutar på -ist, hon är bara en människoälskare och människokännare. Hon vill bara ta hand om en syster i nöd, hon ”sällar sig till hjältarna som gör och inte tycker”, som Winnerbäck har skrivit i en låttext. Det är så många som tycker så mycket idag. Vi behöver folk som gör och inte tycker! Ju mer samhällsklimatet säger att man ska tycka saker, desto mer jag har känt att Caroline ska göra saker.
”Drama och skratt är mina bästa kompisar”
Vi kommer in på genren feelgood och Peter säger att genrestämpeln feelgood är ett verk av förlaget. Själv skulle han kalla sina böcker för ”black comedy drama”, vilket inte riktigt är en existerande genre. Han berättar att Stina Wirsén, enligt honom Sveriges mest geniala barnboksförfattare, kallade Konsten att vara Caroline för ”humoristisk thriller med djup”, vilket är ungefär det han är ute efter. Det ska vara spännande och djupt utan att vara tungt; lätt och roligt utan vara ytligt.
– Vissa scener i serien om Caroline har en deckarkänsla, vissa är thrillerspännande, andra är roliga som en sitcom. Det ska vara ett högt tempo, jag vill berätta så mycket som möjligt på så få tecken som möjligt. Min dröm är att i förlängningen skapa en Caroline-genre, en alldeles egen stil, men det kan inte jag påverka. Men jag har inga problem med att kalla det för feelgood, förhoppningsvis lockar det in läsare.
Humorn är en viktig ingrediens i Peters böcker och enligt honom ett av de bästa berättarknepen. Han säger att han gillar när humor får plats i en nattsvart scen, som Woody Allen när han är som bäst. Humor öppnar upp sinnena – om vi skrattar så öppnar det upp hjärtat så kan vi ta oss an det som är jobbigt och svårt och smärtsamt.
– Drama och skratt är mina bästa kompisar. Och Caroline får mig att bli roligare än vad jag är, hon står aldrig svarslös. Hon är en riktig oneliner-drottning.
Jag frågar om vem som läser Peters böcker, och han tror det är en blandad grupp, men att majoriteten är kvinnor. Peter berättar att de män som har fått en Caroline-bok av honom ofta blir helt chockade över hur mycket de tycker om Caroline. Men han tror inte det är så många män som hittar de här färgglada romanerna i bokhandeln, vilket han tycker är lite tråkigt.
Vad tror du krävs för att fler män skulle hitta den här sortens böcker?
– Ännu mer uppmärksamhet, antar jag. Själv går jag mycket efter rekommendationer när jag väljer vad jag ska läsa. Jag är en långsam läsare och därför måste jag sålla ordentligt. Jag väljer med omsorg vilka böcker jag ska lägga tid på att läsa.
Vad jobbar du på just nu?
– Jag skriver på den femte boken om Caroline. Den har ännu ingen titel, men det är den stora kärleksboken. Om det blir något beror på hur bra fjärde boken går, men är det upp till mig så kommer det fler. Jag skulle kunna skriva tio till. Den här historien pockar på ett magiskt sätt, jag bara måste skriva klart den!
Fotograf: Mia Carlsson (bilden är beskuren)
Jobbar du i bokbranschen? Läs Analysbrevet och prenumerera!
