Joanna Björkqvists bokcirkel har funnits i femton år

Första onsdagen i månaden samlas Joanna Björkqvist och de övriga tolv medlemmarna i bokcirkeln de startade för femton år sen i Onsala, Kungsbacka kommun. Sedan 2002 har de hunnit läsa massor med böcker och dela livets upp och nedgångar.

År 2002 hade journalisten, författaren och redaktören Joanna Björkqvist befunnit sig ett par år i småbarnslivet och längtade efter mer intellektuell stimulans i kontrast till utvecklingsfaser, barnmat och babysång. Hon fick idén om en bokcirkel och undersökte intresset för det hos några av de andra mammorna som befann sig i samma period av livet som henne själv.

– Det visade sig att fler än jag gärna ville läsa mer och dessutom få möjlighet att diskutera det de läst, berättar Joanna. Snabbt och lätt bestämde vi oss att starta en bokcirkel.

Från början var de sju stycken – idag femton år senare är de tretton. Av rent praktiska själ var sju medlemmar alldeles för få under åren när alla hade små barn som var sjuka eller behövde ses efter när papporna var på vift. Då blev manfallet på träffarna alldeles för stort varpå Joanna tog in fler medlemmar.

– Vi kom upp i vad vi tycker är ett ganska optimalt antal, säger Joanna. Tretton personer får plats kring ett rymligt bord och det är alltid några som läst den aktuella boken. Vi ses alltid den första onsdagen varje månad, men vi har sommaruppehåll i juli och augusti. Det är viktigt och bra att ha en speciell dag uppbokad år efter år för då kan man styra sin övriga almanacka efter det.

För femton år sedan när alla var uppe i disk, blöjbyten och bebisar blev bokcirkeln ett sätt att automatiskt ge läsningen större plats i vardagen. Plötsligt var det inte längre lika lätt att låta vardagsbestyren komma före att läsa menar Joanna:

– När vi hade en bokcirkelträff att se fram emot blev vi bättre på att ta oss tiden att läsa, säger hon. Att dessutom få möjlighet att bolla sina tankar och funderingar med andra som läst samma bok är härligt för ofta väcker en bok känslor. Bokcirkeln stimulerar under hela månaden, men det är också viktigt att veta att man är välkommen även om man inte hunnit läsa. Ingen får sparken om hon inte läst tillräckligt många böcker under ett år.

Träffarna hålls hemma hos bokcirkelns medlemmar enligt ett rullande schema förutom två gånger om året då de ses på restaurang. Det är viktigt att allt hålls på en enkel nivå utan prestationsångest eller krav på värdinneskapet:

– När vi träffas hos varandra är det enbart bröd med pålägg, kaffe eller te och något sött efteråt vi bjuder på, säger Joanna. Alla som droppar in kan hjälpa till att lägga upp bröd, skiva gurka och sätta på kaffe om det är stressigt och ingen behöver övertrumfa den andra genom sin eminenta kokkonst. Att det är opretentiöst tror jag är en av de främsta anledningarna till att vi fortfarande ses varje månad. Vi har inte förändrat något när det gäller våra riktlinjer under alla dessa år. Vi dricker inte ens vin, trots att vi inte längre ammar eller har småbarn.

Värdinnan för träffen är den som bestämmer vilken bok som ska läsas och det finns inga regler kring genre. Tvärtom menar Joanna att det är en fördel att få läsa något som man annars inte skulle välja. Däremot får boken gärna vara ganska ny – då minskar risken att någon redan läst den och utgångsläget för diskussionerna blir luftigare och rikare.

– Till det yttre är vi en oerhört homogen grupp, säger Joanna. Vi har ett åldersspann på mindre än tio år, alla har två barn, alla arbetar och alla är födda och uppvuxna i Sverige. Ändå tycker vi fascinerande ofta helt olika om böcker som vi läser. Det tycker jag personligen är något av det allra bästa med bokcirkeln, att vi vågar säga vad vi tycker även om det går på tvärs med andras åsikter.

Sedan 2002 har bokbranschen hunnit förändras enormt mycket. Från att en bok eventuellt fanns på CD-skiva kan man idag lyssna till det mesta istället för att läsa det. Ett fenomen bokcirkeln märkt är att upplevelsen av en bok ofta skiljer sig beroende på om man läst eller lyssnat till den.

– Vi har upptäckt att vi ofta tycker olika utifrån om vi har läst eller lyssnat, säger Joanna. Saker som jag irriterat mig på går inte fram alls lika stark när man lyssnar och då blir upplevelsen väldigt olika. Ett typexempel var när Niceville av Kathryn Stockett var månadens bok. De som lyssnat hade inte alls lagt märke till de språkliga finurligheter, som var så jobbiga i början för oss som läste, men som sedan kom att bli viktiga för förståelsen av hela berättelsen.

Joannas personliga favoriter genom åren har varit Chi An – bara en dotter av Steven W Mosher och Doktor Glas av Hjalmar Söderberg. Dessutom har cirkeln läst hennes två egna reportageböcker: Våra älskade orkade inte leva och När mörkret viker undan för livet som handlar om självmord ur olika perspektiv.

– Ett otroligt viktigt ämne att belysa och båda böckerna har lett till djupa och intressanta diskussioner under våra bokcirkelträffar, säger Joanna. Eftersom bokcirkelflickorna vet hur känslig jag är har vi pratat om hur jag kan skriva om saker som jag i vanliga fall knappt kan läsa om utan att gråta. Vi har också talat om böckers möjlighet att påverka sin samtid i samband med mina böcker.

I år fyller bokcirkeln femton år. Efter ett och ett halvt decennium har den hunnit få en enorm betydelse för Joanna som betonar att den inte bara handlar om att dela läsandet av böcker utan också resten av livet.

– Det har varit skilsmässor, nya män, nya jobb, dödsfall inom familjen, nya bostäder, nya bebisar, nya utbildningar, och cancer, säger hon. I alla stunder har vi funnits där för varandra och lika lätt som vi skrattar kan vi gråta tillsammans. Det betyder oerhört mycket för mig.