Författare kan ge sig ut på turné utan att resa. Begreppet bloggturné har funnits ett par år. Christin Ljungqvist som kommer ut med Vita Tigern på Gilla Böcker berättar idag om sin bloggturné. Dessutom får vi en snabbkurs i Gaspunk, subgenre till Steampunk.
Bland amerikanska indieförfattare är sedan många år tillbaka begreppet Book Blog Tour ett vanligt inslag för att marknadsföra sina böcker. Även här hemma i Sverige används det av egenutgivare och även författare utgivna på traditionella förlag som ett komplement till det vanliga PR-arbetet. Vi bad en författare, Christin Ljungqvist, att berätta om sin bloggturné som pågår just nu inför släppet av hennes nya bok, Vita Tigern. Så här följer ett gästblogginlägg:
Möt författarna som är mästare på Cliffhangers – i Boktugg Spänning!
En författare på bloggturné
Det är vida känt att vi som utövar kultur tjänar ganska lite på det. Jag skulle vilja påstå att vi har lägst lön i Sverige, så låg att vissa yrken, exempelvis författare, knappt kan kallas ett yrke. Snarare en hobby.
Ändå är kulturen avgörande för hur ett samhälle mår. Samhälle minus sång, dans, film, teater, konst, litteratur lika med misär. Därför är reklam för nämnda kultur, fri reklam dessutom, ytterst välkommen. Särskilt när författaren bestämmer sig för att släppa bok inom en subgenre till en subgenre till en subgenre och behöver nå ny publik.
Jag heter Christin Ljungqvist. Jag debuterade som författare 2012 med Kaninhjärta (Gilla Böcker, numer del av Lilla Piratförlaget). 2013 släpptes Fågelbarn, 2014 Rävsång. Nästa bok, Vita Tigern, släpps 22 mars 2017 och har titeln till trots inget med mina tidigare böcker att göra.
Boken är i genren gaspunk, subgenre till steampunk (ångpunk), subgenre till cyberpunk, subgenre till science fiction (det finns fler punk-genrer, exempelvis diselpunk). Man kan tycka att jag har trasslat till det för mig. Varför inte bara säga fantastik och vara klar? Men det är inte så enkelt längre. Fantastiken har klivit in i finrummen, och likt all annan litteratur tar den sitt entourage av subgenrer med sig. Det är lika bra att läsarna får förstå det. Och gaspunken är värd alla långa förklaringar.
Vi börjar med steampunk, ångpunk. Gaspunkens storasyster. Har ni sett de senaste Sherlock Holmes-filmerna med Robert Downey Jr? 2016 års julkalender? Hugo Cabret? Då har ni tittat på steampunk. Dessutom finns tema-barer, inredningslinjer, hotell, festivaler, musik – en subgenre till en subgenre som blivit ett begrepp, alltså. En trendsättare, en popkultur. Dessutom är subgenrer tänjbara, i motsats till ursprungsgenrerna. Man kan mixa och matcha dem, eller hitta på nya, eller omskapa de som finns.
Jag har omskapat gaspunken en aning. Exempelvis behövs inga gasmasker för att andas i min futuristiska gaspunk. Och istället för steampunkens viktorianska estetik, ångbåtar, tunga lokomotiv, skitiga fabriker och smog har jag valt 50-talets estetik, svävare, vildvuxen natur och högteknologiska solceller som kopierar naturens egen fotosyntes. Som omvandlar vatten till vätgas. Som används till hushåll, fordon och all annan samhällsdrift. Som har vatten som enda restprodukt. Och så kan man jobba.
Ack, kära nörderi, och kära, kära research. Tar man sig ett djupdyk i vår världs innovationer inser man att vi redan lever i en futuristisk tid.
Och med detta sagt: mina läsare kommer inte att känna igen sig. Kanske märker de av samma nerv i Vita Tigerns text som i tidigare böcker, kanske ger jag dem hjärtklappning – de går nog vilse i mitt framtida Göteborg. Jag bär på ett trängande behov av att förklara mig för dem, helst i förväg, och att nå ut till fler. Gärna dem som käkar Philip Pullmans böcker med ett glas gin och vet hur man överlever en apokalyps.
Jag har gästat bloggare förut. Inför släppet av Vita Tigern tänkte jag att jag skulle göra det mer ordentligt. Jag skissade upp en bloggturné med helhetskoncept och publiceringsplan, och hade som tanke att börja hos författarkollegor jag beundrar, sedan fortsätta hos större och större aktörer (Kulturkollo, Storytel, Bokhora). Jag skulle gästskriva en gång i veckan med start en månad före boksläppet (22 februari, Charlotte Cederlund, och varje blogginlägg skulle ha samma uppbyggnad men varsitt ämne, vara kopplat till Vita Tigern, intressant skrivet och ungefär en a4. Jag skulle också skicka med egna bilder samt länka till pressbilderna på förlagets hemsida. Och jag skulle så klart förannonsera om min bloggturné, presentera varje bloggare för sig och länka in till dem från alla mina kanaler.
Oftast accepterades mitt upplägg. Ibland kontrades det med ett förslag till intervju istället (vissa vill inte att författare ”gör reklam” hos dem och det kan jag förstå). Som uppföljning håller jag koll på kommentarsfälten (om det finns ett) när inläggen publicerats och hör mig för om bloggarens trafik.
Enligt mig är bloggturnéer i grunden solidaritet mellan kulturarbetare – att hjälpa varandra till varandras publik och på så sätt bli bredare. Man har givetvis rätten att säga nej om man tycker det verkar ointressant. Bloggar är något man jobbar på i flera år, det finns ett värde i dem, något att vårda. Det finns framförallt en mätbar trovärdighet som Google lägger märke till, vilket gör att man hamnar högt i deras sökningar. Icke att förringa. Därför ska man vara försiktig med vad man publicerar, och mycket tacksam över att få komma till tals på någon annans plats.
Fem tips till den som vill göra en bloggturné:
- Ha en gedigen tanke bakom bloggturnén, så att texterna blir intressanta och inte bara ”reklam”
- Våga fråga de stora också, du vet aldrig var du får napp
- Blogga inte för ofta, det blir tjatigt när du sedan ska sprida länkarna i sociala medier
- Sprid länkarna i sociala medier
- Var noga med att presentera bloggarna du gästskriver hos när du länkar = länkkärlek, ge och få tillbaka
Bilden, foto: Ola Kjelbye
Jobbar du i bokbranschen? Läs Analysbrevet och prenumerera!
