Årets vinnare av Stora Ljudbokspriset i kategorin spänning anser att adrenalinpåslaget man får av att läsa deckare är positivt för hälsan. Vi intervjuar Jonas Moström om hans författarskap, krim som genre och vad läsning betyder för hälsan.
Jonas Moström finslipar för närvarande på sin kommande roman Trogen intill döden (Lind & Co), som kommer ut i sommar. Det är del fyra i serien om psykiatriker Nathalie Svensson och kriminalkommissarie Johan Axberg. Sin första bok skrev Jonas 2004 när han var föräldraledig med sin första dotter.
Möt författarna som är mästare på Cliffhangers – i Boktugg Spänning!
– Jag har inte direkt haft någon skrivardröm, men jag har alltid varit en skapande, kreativ människa som provat på olika uttryck.
Allra mest aktuell är Jonas Moström just nu i och med att han i början av mars 2017 vann Stora Ljudbokspriset i spänningskategorin för sin bok Midnattsflickor.
– Det var oväntat! Från 50 nominerade röstade lyssnare fram fem finalister, och av dessa fem utsåg en jury vinnaren. Fantastiskt kul!
Varför tror du att just din bok vann?
– Den har en väldigt bra inläsare, Marie Richardson. Boken har ett högt tempo med korta kapitel och en spännande historia med framåtdriv, vilket är väldigt viktigt när man lyssnar på böcker. Handlingen tar plats i Uppsala, en spännande miljö med ett tema som engagerar många.
Lyssnar du själv på ljudböcker?
– Ja, jag lyssnar alltid när jag promenerar till och från jobbet. Det är ett bra sätt att hålla sig uppdaterad och ett fantastiskt sätt att utnyttja tiden.
Läkaryrket som inspiration
Jonas Moström arbetar halvtid som husläkare på en vårdcentral och säger själv att det är perfekt att kombinera med skrivandet. Om dagarna får han inspiration genom att träffa människor och ta del av deras tankar och upplevelser, idéer som han sedan omsätter i romanform.
– Det finns ingen plats som är så dramatisk som ett sjukhus. Där händer livsavgörande öden varje dag. Alla människor är som en roman, alla har sin historia.
I Jonas böcker figurerar dessutom ofta karaktärer som själva är aktiva inom sjukvården, och även där har han nytta av sina sjukvårdsrelaterade fackkunskaper.
Men dina böcker är trots allt deckare, så hur skaffar du information om hur polisarbete går till?
– Jag gör en del studiebesök, bland annat på polishuset i Sundsvall. Jag har kontakt med en polis som jag kan ställa frågor till om hur de utreder olika brott, spårar mobiltelefoner och så vidare. Alla jag har haft kontakt med är väldigt tillmötesgående.
”Allt får plats i en kriminalroman”
Tolv böcker har det blivit hittills, samtliga kriminalromaner. Ett brott är en bra krok att hänga upp en historia på, menar Jonas. I kriminalromaner ställs också livet på sin spets och man kommer i kontakt med moraliska frågeställningar, som rätt och fel. Det är också själva detektivjobbet som lockar: Vem har gjort det? Hur har det gått till? Det är en liknande gåta man ställs inför som läkare: Vad är det för fel? Vad ligger bakom? Och i båda fallen är det ofta inte det som man tror från början.
– Jag älskar själv att läsa krim. Spänning, tydlig historia, ofta en dramatisk början och en twist på slutet. Sedan tycker jag att det är ett bra sätt att skildra samtiden. Våld, orättvisor, kärlek, sex, allt får plats i en kriminalroman. Det blir också en vardagsflykt, vi lever ganska trygga liv men vi behöver också adrenalinkickar.
Läsning är bra för hälsan
Jonas Moström säger utan tvekan att han tror man blir friskare av att läsa. Genom att läsa deckare får vi adrenalinkickar som vi är skapta för, och dessa adrenalinpåslag är bra för blodcirkulationen. Läsning är även bra för empatin, det är nyttigt att ta in hur andra människor lever och tänker.
– Idag kan man skriva ut motion på recept, men det vore minst lika bra att skriva ut ”en bra bok”. Läsning är perfekt avkoppling och jag brukar rekommendera de som är utbrända att läsa böcker. Att stänga av skärmarna och läsa eller lyssna på böcker och ta promenader, det är den bästa medicinen mot utbrändhet.
Foto: Ulla Montan (bilden är beskuren)
Jobbar du i bokbranschen? Läs Analysbrevet och prenumerera!