I helgen gick första delfinalen i Melodifestivalen 2017. Så frågan är vad författare (eller för den delen förlag) kan lära sig av Mello?
Som så många andra satt vi (eller i alla fall vissa av oss) på redaktionen framför tv:n på lördagskvällen. Det verkar stora delar av den svenska bokbranschen också ha gjort att döma av twitter- och facebookflöden där låtarna recenserades flitigt. En genomtänkt analys utmynnade i ett antal saker som bokfolket faktiskt kan lära av musikbranschen.
Bokbranschen år 2030 – hur ser den ut? Framtidsspaningar i Analysbrevet!
1. Lyckad införsäljning ingen garanti för försäljning
En lyckad pitch på införsäljningsmötet resulterat i att bokhandelskedjan köper in ett stort antal exemplar av den nya romanen eller kokboken. Författaren kan glädjas åt att se sin bok runtom i alla bokhandlare som hen råkar (nåja) vandra in i direkt efter att boken släppts. Men när författaren kommer tillbaka två månader senare står boken fortfarande i hyllan – i lika många exemplar. Eller kanske med ryggen ut.
Deltagarna i Melodifestivalen är de som lyckades med införsäljningen, de klarade att ta en plats i mixen. Det innebär inte att de är så mycket bättre (!) än de som gallrades bort av tävlingsledningen. Lika lite som att bokhandelns inköpare valt de bästa böckerna eller ens de som kommer att sälja mest i slutändan.
2. Kritiker är hänsynslösa – både proffs och amatörer
Kritik är jobbigt. Visst drar vi lite på smilbanden när en recensent lustmördar en ny bok eller en låt eller deltagare i Melodifestivalen? Eller en sågning med en fyndig tweet eller FB-status? Trots att det ibland tangerar mobbing?
Låt mig återge en ungefärlig fiktiv konversation på Facebook/Twitter i helgen. Mellan tre författare som vi kan kalla för A, B och C men som egentligen heter något annat. Uppenbarligen.
Fredag kväll.
A: Känner mig deppig. Jag läste recensionerna av min bok på Storytel.
B: Åh, nej. Vad skriver de?
A: Det är flera som gett mig ettor i betyg. En skrev att det var den sämsta boken hon lyssnat på någonsin.
C: Äh, du ska inte bry dig om vad de skriver där. De är bittra förlorare som har ett taskigt liv och avreagerar sig på en författare.
B: De är säkert själva misslyckade författare som är avundsjuka.
A: Det var en som inte orkade lyssna färdigt för att inläsaren var så tråkig. Är det kritik mot min bok då?
B: Nej, vad löjligt. Det är väl ändå texten som är viktigast. Tramsigt att klaga på inläsningen. Jag tyckte den lät bra. Kanske lite grötig röst, men det spelar ingen roll.
A: Åh, tack. Nu känns det mycket bättre. Ska ni se Mello imorgon?
Lördag kväll.
A: Alltså, bidrag nr X, det måste vara den sämsta låten i Mello ever?
B: Ja, hon kan ju inte sjunga rent.
C: Och den där texten, vad trodde hon?
A: Dessutom är hon ju klädd som en skolpolis…
B: …utan byxor!
C: Fattar inte hur bidrag nr Z kunde gå vidare.
A: Nej, verkligen inte. Man hörde ju inte ens vad de sjöng.
B: Fattar inte hur de väljer ut de här låtarna. Vi hade ju kunnat skriva en bättre text än hälften av de där låtskrivarna.
C: Ja, och sjungit bättre.
3. Att byta genre är svårt
Jag känner flera författare som fått raka besked av sina förläggare – håll dig till din genre. Om du skriver deckare, så skriv deckare. Läsarna blir bara förvirrade när du ger ut något helt annat i en annan genre.
Det är samma sak i Melodifestivalen. Den som har fastnat i ett fack och blivit känd som en viss typ av artist måste leverera något alldeles exceptionellt för att bli accepterad om hen byter stil. Sannolikheten för Charlotte Perrelli att gå vidare var liten redan på förhand.
Men sen finns det ju undantag förstås. Är du tillräckligt stor kan du skita i vad andra tycker. Antingen för att du är ekonomiskt oberoende eller tillräckligt gammal för att inte bry dig. Eller så modig att du vågar språnget. Det är därför pausunderhållningen oftast är mest nyskapande.
Bokbranschen år 2030 – hur ser den ut? Framtidsspaningar i Analysbrevet!
4. En del förtjänar en andra chans
Handen på hjärtat, har du lyssnat igenom alla låtarna i Melodifestivalen i efterhand? På Spotify alltså, när samtliga delfinaler är avverkade och man kan höra alla låtar där. Jag lovar, upplevelsen blir lite annorlunda jämfört med när man hör låten på tv, ser artistens framträdande och dessutom försöker koncentrera dig medan de andra i soffan pratar, äter chips, twittrar, mobilröstar, sjunger och dansar med.
Plötsligt så kan en låt som kändes som en gäspning i tv-rutan bli en låt som växer och växer för varje gång du hör den.
Vissa låtar förtjänar att komma till andra chansen. Vissa böcker förtjänar också en andra chans. Och i bästa fall heter den chansen inte Bokrean.
5. Bara vissa titlar kommer att leva i mer än sex månader
Kan du räkna upp alla artister och titlar från lördagens delfinal? Ok, kanske du klarar. Men hur många minns du från förra året? Hur många ur förra årets finalstartfält?
Precis som vissa böcker på topplistorna från 2016 kommer att vara bortglömda om några månader så kommer andra att leva vidare och fortfarande finnas kvar som klassiska läsupplevelser.
Vilka av 2017 års böcker tror du blir motsvarigheten till Melodifestivalens “Främling” eller “Waterloo”? Likt bokbranschen så verkar det inte alltid lätt att på förhand veta vad som ska bli en hit.
Bilden, foto: Fotolia
