“Skicka vidare” får boken att vidga vyerna

En slags modernt kedjebrev där folk skickar vidare böcker till främlingar – kan det vara något? Vi träffar Emelie Sjunnessons som är en av dem som nappat på #bookexchange och #savetheculture.

Det är lätt att fokus på dagens litterära utveckling fastnar på den digitala revolutionen. Men om man sneglar lite så finns det fler sanningar än så. Den analoga motvikten till snabbt nedladdade filer lever och någonstans där emellan också platsen där det digitala och det fysiska hjälper varandra.

Jag passerar ett litet bokbord strax innanför entrén på ICA i en skånsk småhåla. “Ta en bok, lägg en bok” står det med svarta bokstäver på en gul skylt. Under den ligger en hög med böcker, mest hårda pärmar men även en och annan tummad pocket och jag nappar åt mig ett feel-goodexemplar. Jag känner mig förvisso lite som Tjorven i Saltkråkan framför fikabordet som frågar “Gode Gud får jag ta en bit tårta till?” och sedan med djup röst svarar sig själv med ett “Ja det fååår du” innan hon hugger in på gräddtårtan med jordgubbar. Men i min bokhylla hemma står flera exemplar jag kan avvara och jag lovar att lägga en bok i retur nästa gång jag passerar.

Det är något fint över denna spontana bokbytesplats, något som kompletterar snabbt nedladdade e-böcker eller ljudboksbiblioteken där man var man än befinner snabbt kan införskaffa något nytt att läsa. Hybridversionen mellan böcker som dammar igen i en låda på vinden och e-böcker på internet är så lätt att glömma.

På sociala medier har en skicka-vidare-kampanj för böcker startats under hashtagsen #Savetheculture och #Bookexchange – ett tilltag som på flera vis tillför litteraturen av idag både fortlevnad och spridning. Emelie Sjunnesson är konstnär, fotograf och hängiven bokkonsument. Hon är en av alla som hoppat på projektet.

– I perioder läser jag massor, berättar hon när jag träffar henne i hennes ateljé en exeptionellt grå decemberdag. På torget utanför fönstret står frukt och grönsaksförsäljarna påpälsade för att skydda sig från den råfuktiga luften och GA kyrkans spets hotar försvinna under molnen som sjunker allt längre ner.

– Mycket av min inspiration finner jag i böcker, fortsätter Emelie. Det handlar mest om stämningen som uppstår när en författare lyckas få fram det mystiska och märkliga i vardagliga situationer. Den känslan är en smula ogripbar men något jag själv strävar efter i mina egna verk.

Det har gått ett par månader sedan Emelie hoppade på #Save the culture och #Bookexchange på Facebook. Själva projektet fungerar lite som ett kedjebrev där man bjuder in sina vänner att delta på sin egen sida. De som hakar på projektet får sedan ett meddelande med instruktioner där bland annat adressen till den som i sin tur värvade i det här fallet Emelie står med. De som svarar skickar alltså vars en bok till denne och i slutänden får man förhoppningsvis själv en hög med bokfavoriter hem i brevlådan efter att ha lagt upp projektet på sin egen vägg.

Vet du vem det är som startade det?

– Nä jag har ingen aning, säger Emelie och skrattar. Men det är en kul grej, som en schysst variant på kedjebrev där man får böcker från folk som man inte vet vilka de är.

När det var hennes egen tur att skicka iväg en bok valde hon en begagnad pocket – Rövarna i Skuleskogen av Kerstin Ekman. Att någon redan läst den och lämnat sina avtryck i form av tummade sidor tyckte hon gav just det exemplaret en extra känsla.

– Rövarna i Skuleskogen är så himla bra, säger Emelie. Och jättetjock. Den handlar om ett troll som lever extremt länge och berättar sin historia. Miljöbeskrivningarna är sjukt fina och stämmer med mitt eget sätt att visualisera.

“Savetheculutre/#Bookexchange är ett lysande exempel på en hybrid där det digitala kompletterar det analoga och tvärtom. Fenoment tycker Emelie är fascinerande.

– Det blir ett sätt att med teknikens hjälp kunna sprida något som är både analogt och privat. Jag tillhör dem som tycker att den digitala världen kan vara skrämmande med sin gränslöshet men här används den på ett gott och rätt sätt. Det blir en möjlighet att sprida litteraturen och förhoppningsvis en väg att få folk att läsa mer. Får man hem en bok som är någon annans favorit kanske den betraktas med mer respekt eftersom man förbinder sig med någon annan som man inte vet vem det är. Det är en fysisk grej som man går miste om i den digitala världen.

Hur många böcker har du själv fått hittills?

– Jag har fått en, skrattar Emelie och plockar upp en bok som ligger på bordet mitt i ateljén. Det är en novellsamling av Nam Le – Båten. Men jag gillar noveller så det var väldigt bra. Sen får vi väl se om det dyker upp fler i brevlådan framöver.

Foto: Sarah Perfekt