Så drabbas författare och andra när ett förlag går i konkurs

När ett förlag går i konkurs får det många konsekvenser. Författaren Björn Flintberg har egna erfarenheter och har skrivit boken Kraschen. Här berättar han om vad en konkurs innebär – och vad folk i bokbranschen bör tänka på för att undvika det.
– Man kan inte helt skydda sig från konkurs, särskilt inte i en bransch som är så känslig och där vinstmarginalerna aldrig varit fantastiska, säger Björn Flintberg.

Björn Flintberg är författare till Kraschen: en bok om kriser, konkurser och andra baksidor med entreprenörskap och bygger till stor del på hans egna erfarenheter då ett hans företag gick i konkurs.

Vad är konkurs och hur hamnar man i konkurs?
– Vad innebär egentligen en konkurs? På fackspråk talar man om en icke-tillfällig insolvens. Eller på mer vardaglig svenska – en oförmåga att betala sina skulder som inte är tillfällig. Det är styrelsen i företaget som har det juridiska ansvaret för att se till att företagets ekonomi inte är så illa att man riskerar hamna i den här situationen.

– När konkursen är ett faktum, kan den inträffa på två sätt: antingen för att man själv sätter bolaget i konkurs, eller för att någon annan gör det för att de inte fått betalt. Det förstnämnda är alltid att föredra ur företagarens perspektiv. En kontrollerad kraschlandning är bättre än en okontrollerad. Men med personal som inte får löner eller när kronofogden inte får betalt, eller staten inte får in sina skatter – då kan andra parter också försätta dig i konkurs.

Hur fungerar konkursprocessen?
– Oavsett hur det händer så sker saker därefter fort. Domstolen utser en konkursförvaltare, vilket är en advokat som är specialiserad på konkurser och rekonstruktioner (insolvensrätt). Dina bankkonton för företaget spärras och alla myndigheter underrättas om att bolaget är i konkurs. Det är i praktiken ”dött” och innehåller nu både tillgångar och skulder.

– Konkursförvaltaren får nu tillgång till en slags specialföretag, ”konkursboet”, där alla tillgångar samlas. Det innebär i praktiken att konkursförvaltaren säljer av allting som har något värde, till vilket pris som helst. Så bra som möjligt, men allt ska bort. Alla tillgångar hamnar i konkursboet, alla skulder ligger kvar i ”liket”, det döda bolaget. Regelverk styr hur man gör med löner för den eller de som eventuellt jobbar kvar, men anställda får sin lön garanterad ut statliga lönegarantin (dock inte ägare eller större delägare, lönegarantin gäller inte dem).

– Konkursförvaltaren arbetar snabbt. All personal blir automatiskt uppsagd, produkter säljs ut om det går, eller säljs i bulk till särskilda företag som köper upp konkursbon och sedan säljer vidare med vinst. Ibland kan till och med gamla ägare, eller vem som helst lägga ett bud till konkursförvaltaren på hela verksamheten – det är smidigt för förvaltaren om priset är tillräckligt högt, eftersom det innebär minimalt med arbete för förvaltaren. Annars blir det styckevis och bulkvis försäljning av allt från lager till kontorsmaterial, gardiner och kakburken i fikarummet. Konkursförvaltaren är mycket tidseffektiv och har ofta flera olika konkurser samtidigt som hanteras. Konkursförvaltaren har också rätt att kräva tillbaka pengar som betalats ut precis före konkursen om det går att påvisa att man försökt skydda vissa speciella leverantörer, till exempel genom att betala deras fakturor två dagar innan konkurs fastän räkningen inte förfaller förrän en bit in i framtiden.

– Efter att konkursförvaltaren realiserat allt som går att sälja, oftast inom 30 dagar, så fortsätter jakten på att få in ytterligare pengar från kunder som vid konkurstillfället var skyldiga det konkursade bolaget pengar. En del är ovilliga att betala men konkursförvaltaren brukar kunna driva in det mesta. Nu kallar domstolen de juridiskt ansvariga, styrelsen, till domstolen för att gå ed. I praktiken får man svära på att det som förvaltaren kommit fram till i fråga om tillgångar och skulder stämmer och att det inte gömts undan något. Därefter vidtar ett långsammare arbete. Inom ett år kan konkursen i regel avslutas, och har alla räkenskaper varit i ordning, alla skatter varit betalda så klarar sig företagaren i regel relativt väl om man haft ett aktiebolag. Men det är stora om i det där.

– Om skatterna inte varit betalda är det styrelsen, inte VD eller ägare, som kommer stå som ansvariga för dessa skatteskulder. Personligen. Därför är det alltid bättre att betala moms och arbetsgivaravgifter än lön om man ska vara krass. De anställda är garanterade lön via staten, men missade skatter kommer förfölja en företagare i åratal.

– Om skatterna inte varit i ordning, eller om bokföringen slarvats med kan det bli fråga om rättsligt efterspel. Då kan det bli fråga om att entreprenören åtalas för ekonomisk brottslighet vilket, om det bara handlar om slarv, leder till ett strafföreläggande utan rättegång, men om det är medvetet, kan leda till fängelse.

– En företagare kan också i många fall ha lån eller krediter som ska betalas där det finns personlig borgen och då kommer naturligtvis denna att spela in om inte den som står för krediten redan fått betalt genom de pengar som konkursförvaltaren drivit in.

– Slutligen kan företagaren stämmas av egentligen vem som helst som förlorat pengar, om man kan påvisa att detta borde företagaren känt till innan, eller i vart fall kommunicerat. Hur det går i en sådan civilrättslig tvist går inte att säga på rak arm naturligtvis utan man bör konsultera jurist inför en sådan process.

Hur får man tillbaka sina pengar?
– Om man står på andra sidan då, med skulder och böcker och rättigheter i ett bolag som gått i konkurs så hänger väldigt mycket på vilket avtal du haft. I en del avtal finns det klausuler kring vad som händer när bolaget går i konkurs, till exempel att rättigheterna återgår till författaren. Då har man ett bättre förhandlingsläge med konkursförvaltaren, eftersom man skulle kunna ta striden och säga att visserligen finns böckerna i det ”avlidna” bolagets ägo, men eftersom man inte längre har immaterialrättsliga rättigheter att sälja dem vidare till tredje man, så är den enda tänkbara köparen författaren själv. Men det kan bli tvist även om det, lite beroende på hur ditt avtal är utformat. Normalt kan man inte förhindra att det som är sålt säljs vidare, och de fysiska objekten tillhör ju förlaget som betalt för dem. I vilket fall är dina chanser bättre om du har en sådan skrivelse i avtalet än om du inte har det.

– Finns det ingen sådan klausul om vad som händer vid konkurs och du inte har något annat specialupplägg i ditt avtal – som till exempel att böckerna egentligen är dina och förlaget säljer dem på kommission, vilket kan vara fallet i en del hybridbolag – ja, då står konkursförvaltaren där med böcker som är en potentiell tillgång. De där böckerna du ibland ser för 1-5 kronor på riktiga fyndmarknader är ofta konkurslager som köpts upp där förvaltaren tvingats sälja ut böckerna för i bästa fall någon krona styck för att få in pengar. Har du tur har du en snäll förvaltare som ger dig böckerna till en rimlig summa. Förvaltaren har stor frihet att själv bestämma vad som är rimligt pris, och till vem det ska säljas.

– När det gäller andra pengar eller andra skador du lidit är du hänvisad till att stämma den ansvariga företagaren om du upplever att du blivit lurad och tror dig kunna bevisa både vilken skada du lidit ekonomiskt, och på vilket sätt du kan styrka att det är företagarens direkta handlingar som lett fram till den förlusten.

– I annat fall kan du nämligen oftast räkna med att du inte får många kronor ur konkursen. Det beror på att i varje konkurs finns prioriterade och oprioriterade fordringar. Prioriterade är när en långivare särskilt skrivit avtal om att skulden ska vara prioriterad eller ha företräde i händelse av obestånd. Alla prioriterade fordringar måste rangordnas mot alla andra, de måste ha en turordning. Vanligen är det bankens eventuella krediter, och kanske pengar från Almi eller någon annan statlig finansiär, som kan vara försedda med en fordring som är prioriterad. Banken först, de accepterar i regel inte att någon annan är först i kön.

Alla övriga skulder till leverantörer, författare, och så vidare, är oprioriterade och fördelas om det finns pengar över, och normalt sett inte i någon turordning, utan man fördelar pengarna proportionerligt mellan alla oprioriterade fordringar. Och innan vare sig bank eller Almi får några pengar, ska konkursförvaltaren få sin ersättning, som kan vara allt från några tiotusenlappar till miljonbelopp, beroende på hur stor konkursen är. Beloppet bestäms av en särskild kommitté till vilken förvaltaren äskar medel baserat på mängden tid man lagt ner, hur mycket tillgångar man kunnat återvinna och så vidare.

Särskilda råd för bokbranschen
Det är en bransch som ofta präglas av små vinstmarginaler, många nystartade konstellationer och ständig förändring. Inga förlag eller bokhandlare är immuna, men självklart är det ovanligare att stora bolag går i konkurs. De har buffertar och mer långsiktig planering, medan ett enpersonsbolag kan se sina sista dagar bara för att ägaren åkte på en lunginflammation som var väldigt allvarlig vid fel tidpunkt.

Så hur undviker man konkurs, och hur undviker man att hamna med fordringar hos någon som går i konkurs?

– Råd nummer ett är att som företagare ha så lite krediter som möjligt, och definitivt försöka undvika personlig borgen om det går. Att ha stora fakturor som blir liggande och som ska betalas i efterskott är inte heller att rekommendera. Försök att inte trycka för stora upplagor om du har förlag, eller köpa på dig för mycket böcker som bara hamnar på lagret och samlar damm. Stora skulder eller stora mängder inaktuellt lager kan bli besk medicin när likviditeten, pengarna på kontot, sinar.

– Ett annat gott råd är att när du ska göra affärer med ett nytt förlag eller en ny aktör – slå upp bolaget på någon av gratistjänsterna, till exempel allabolag.se. Är affären substantiell och stor och du satsar mycket pengar – ta en kreditupplysning hos något av kreditupplysningsföretagen eller på någon av företagsinformationssidorna. Det kostar en hundralapp eller två beroende på hur djupgående information du vill ha och då kan du se om ägarna har konkurser sedan tidigare, om bolaget har betalningsanmärkningar eller om det finns något annat som får dina varningsklockor att ringa.

– Det tredje rådet är att använda ditt nätverk, dina relationer. Försök se vad vänner, bekanta eller Facebook-grupper i branschen har att säga om din tilltänkta partner. Det är bättre att få veta det innan än efter, när man kanske sitter fast i ett avtal.

– Det fjärde och sista rådet är ett som gäller för alla former av affärsverksamhet – var noga med avtalen. Skriv inte på vad som helst. Kolla om det finns standardmallar, och om dessa inte används, bli klar över varför. Ta reda på vad som händer, vem som har ansvar, vem som äger vad och vilka rättigheter du har. Ett bra avtal kan kännas bökigt och krångligt när det ska användas – men du kommer vara tacksam den dagen något händer.

– Slutligen – man kan inte helt skydda sig från konkurs, särskilt inte i en bransch som är så känslig och där vinstmarginalerna aldrig varit fantastiska. Se bara till att du inte kastar dig in i affärsrelationer utan att tänka dig för, göra din research och vara beredd på att alla samarbeten inte slutar på bästa sätt. Ibland för att någon gjort fel, ibland för att marknaden inte räckte till.

Fotnot: Björn Flintberg är författare till Kraschen: en bok om kriser, konkurser och andra baksidor med entreprenörskap. Boken handlar om hur det är att gå i konkurs, hur det fungerar rent praktiskt och hur man överlever och kommer tillbaka efter en konkurs. Det är en personlig berättelse med matnyttig fakta.

Köplänkar: [ Köp på Adlibris ] | [ Köp på Bokus ]

Bilden: Björn Flintberg, foto: Johan Rieder Lundkvist