Simona Ahrnstedt är romanförfattaren som istället för att gräva i åldersrelaterade kriser blev romanförfattare när hon landade kring 40årsstrecket. Sedan 2010 har hon kommit ut med sex stycken böcker som gjort stor succé världen över och högst upp på toppen av den svenska romancevågen är hon nu aktuell med En enda risk.
Hotell Köpmansgårdens lounge har stora fönster som vetter mot gatan. Ett svagt sus från förbipasserande bilar letar sig in i rummet och i huset mitt emot ligger en ostbutik. Romanceförfattaren Simona Ahrnstedt har just anlänt från sitt senaste stopp under den pågående turnén och slängt in väskorna på rummet en våning upp. Nu sitter vi i breda fåtöljer och solen slår sneda strålar in över trägolvet som är nött på ett så där hemtrevligt sätt. Det är flera timmar sedan lunchtimmen passerade och när Simonas ögon landar på ostbutiken andas hon ut en längtansfull suck.
Bokbranschen år 2030 – hur ser den ut? Framtidsspaningar i Analysbrevet!
– Åh ost, säger hon. Jag älskar ost. Tänk, man kanske skulle köpa sig en liten ostbricka sen. Med fikonmarmelad att ta med upp på rummet. Jag har fått ett så fint rum här, det är nästan som en liten lägenhet. Du skulle se det.
Hennes ögonlock fladdrar lite, kanske är det vid tanken på kritvita hotellkuddar mot huvudet i kombinationen med nyss nämnda ostbricka. Efter några dagars intensivt arbete på resande fot är hon glad men trött.
– Jag är inte van vid turnélivet, säger hon. Som författare har man ingen utbildning för det här, man bara kastas in i det och förväntas kunna hur branschen fungerar. Turnén har varit jätterolig och mycket lyckad men samtidigt en smula utmattande. Jag längtar alltid hem när jag är borta, hem till min lägenhet, mina barn och mina katter. Det är hemma jag skriver, det är där jag trivs bäst. Omgiven av mina saker, papper och material från research sitter jag och arbetar från det att jag stiger upp till det att jag går och lägger mig på kvällen. Jag arbetar sjukt mycket.
Höganäs bokhandel är sista anhalten på denna resan. Dagarna innan har Simona varit i Halmstad och Laholm. Om några timmar ska hon möta sina läsare i bokhandeln, prata med dem men framför allt lyssna till vad de har att säga.
– Jag har så fina passionerade läsare, säger Simona. Jag tror att det är speciellt för denna genren att läsarna skaffar sig ett så intensivt förhållande till böckerna. Innan jag började skriva tänkte jag inte på hur mycket läsarna skulle betyda för mig. Jag älskar att prata med folk som läser mina böcker och kommunicerar med många via sociala medier.
De flesta genrer drabbas av uppfattningen om stereotypa klichéer i sitt innehåll. De förutfattade meningarna generaliserar kring vad som ska finnas med i storyn och inte. Simona får ett bestämt drag över ansiktet när det kommer på tal. Romance har inte bara sina klichéer, det verkar dessutom vedertaget legitimt att fördomsfullt ifrågasätta både romanceböcker och deras läsare – något som Simona ofta tar upp i sina bokprat.
– Jag vill stötta mina läsare, säger hon. Det är fördomarna i sig som är klichéefyllda – inte böckerna. Många romance-läsare både skuld- och skambeläggs för att de tycker om denna genren. Det gör mig så arg. Bland både författare och läsare av romance är majoriteten kvinnor och när detta hånas på kultursidorna avslöjar det ett traditionellt kvinnoförakt. Det är som om kvinnor ska hållas på plats och att det skulle vara farligt när de gillar något för mycket. Som om det är illa att kvinnor får förväntningar på livet av att läsa om erotik, relationer och kärlek. Jag vill stå upp för dem alla, sen får folk tycka vad de vill. Romance är inte automatiskt en ickefeministisk genre.
Feminismen är inget Simona tänker på när hon skriver, det är något hon bär med sig som person. Inom romancegenrens ramar känner hon en stor kreativ frihet att kunna skriva om feminism men det kan lika gärna handla om andra samhällsfrågor eller tankar kring samtiden.
– Skrivandet befruktas av det man kan, säger Simona. Jag använder till exempel mina kunskaper om människor och beteenden från psykologyrket eftersom romance handlar om relationer och hur vi relaterar till varandra. Men samtidigt kan jag hitta helt andra trådar att dra i. I min senaste bok visste jag att jag ville ha med en elitsoldat och en kvällstidningsjournalist. För att kunna göra det så autentiskt som möjligt intervjuade jag flera personer från verkliga livet och byggde karaktärerna på det materialet. Varje bok jag gör är sprungen ur en lust och jag skriver om det jag är mest sugen på att berätta om just då.
Simona Ahrnstedt
Böckerna har nått stora framgångar både i Sverige och utomlands. I somras arbetade Simona tätt och intensivt med det bokförlag i USA som ska ge ut hennes böcker där. Förlagsbranschen fungerar märkbart annorlunda i USA och det ställde höga krav på henne.
– Det blir nog inte större än så, säger hon och ler. Jag arbetade väldigt hårt men det var bra och berikande inför mitt fortsatta arbete, nästan som en skrivarskola. Men i övrigt, jag vet inte, framgång, säger Simona och smakar lite på ordet. Jag känner mig inte så framgångsrik. Framgång är något som är väldigt flyktigt. Om begreppet “att lyckas” betyder att man säljer mycket böcker innebär det också massor av resande som i sin tur tar tid från själva skrivandet. Ger man ut böcker i 17 länder har man också folk från 17 länder som frågar om intervjuer, vill att man ska komma på olika besök och så vidare och allt det går inte att leja bort. Jag vill använda tiden till att skriva för jag är aldrig så lycklig som när jag skriver. Samtidigt kan jag givetvis inte säga nej, detta är ju min dröm och jag gör nästan inget annat. Vila får jag göra till jul.
Under “Om mig”fliken på Simonas hemsida står det “Hon skulle gärna jogga mer men hinner inte på grund av allt sitt tevetittande.”. När intervjun känns som att den lider mot sitt slut kan jag inte låta bli att fråga om detta uttryck som andas så mycket avslappnad frihet. Simona skrattar:
– Jag älskar TV. Det enda jag gör är att skriva men om jag ska hitta energi någonstans så är det genom att ligga i soffan och titta på tv. Jag har precis plöjt sex säsonger av The good wife. Huvudkaraktären är så cool. Hon blir aldrig upprörd och har alltid så bra svar.
Vi har samtalat i lite mer än en halvtimme. Skuggorna från möblerna har hunnit flytta sig, solen tycks röra sig allt snabbare ju längre hösten lider. Simona sitter med huvudet i handen och lutar armbågen mot ryggstödet.
Om du skulle få lägga till något som är viktigt för dig till det vi redan tagit upp, vad skulle det vara?
Simona funderar, hummar först lite svävande innan hon finner sitt svar:
– Jo jag vet vad jag skulle vilja tillägga, säger hon med eftertryck. Vi är fem romanceförfattare som gått samman på Instagram under ett konto som heter Romance ever after. Där ger vi boktips och startar diskussioner och jag tycker att människors engagemang där är så fint. Vi är noga med att vara bejakande och inkluderande – det tas lätt för givet att romance till exempel bara skulle handla om heterosexuell kärlek men så är det inte alls – det finns massor av gayromance. Många fina samtal föds på det Instagramkontot vilket är så himla roligt. Det tycker jag är viktigt att berätta.
Foto: Sarah Perfekt
Stödprenumeration. Boktugg Mini (från 10,42 kr/mån) ger tillgång till vissa premiumartiklar.
