Titlarna är spärrade, förlaget polisanmält och biblioteken har åter börjat låna ut eböcker. Men bedrägerierna har fått debatten om villkoren för eboksutlåning att blossa upp igen. Och inte minst – vad kan göras för att stoppa nya bedrägerier?
I förra veckan stängde flera skånska bibliotek av sin e-boksutlåning sedan det kommit fram att det lilla Frondörförlaget masslånat sina egna e-bokstitlar och därmed inkasserat hela 82 000 kronor från 57 olika bibliotek runt Sverige. Utlåningen har nu kommit igång igen, biblioteken har polisanmält förlaget, och Axiell Media som driver tjänsten Elib har stängt av förlaget och lovat ersätta biblioteken. Men i kölvattnet har det återigen blossat upp en debatt runt hur e-boksutlåningen på bibliotek går till och bör gå till. Vad kan man göra för att något liknande inte inträffar igen?
Möt författarna som är mästare på Cliffhangers – i Boktugg Spänning!
De flesta krav som ställts i media gäller två frågor: Att förebygga att förlag ska kunna låna sina egna böcker, och att förebygga att olämpliga böcker blir tillgängliga på biblioteken. På Boktugg.se önskar t ex Johan Rasmussen från Staffanstorps bibliotek att Axiell Media stod för en bättre säkerhet runt vad som lånas, eftersom biblioteken har svårt att se sådana trender, och i Kulturnytt säger Göran Schmitz från Lomma bibliotek:
– Är det ett bokförlag som bara har klassiska böcker och konstiga författare, hur har de blivit godkända till detta?
Att rent tekniskt hindra förlag från att masslåna sina egna e-böcker är svårt att göra utan att trampa på låntagares integritet. Lånen är ju gjorda med godkända lånekort, och att stämma av att låntagare inte också är förläggare för boken skulle kräva att Axiell Media fick tillgång till låntagares personuppgifter, vilket strider mot Personuppgiftslagen. Även om det inte gjorde det, är det en lösning man vill ha? Samtidigt kan ju biblioteken inte heller se vad en låntagare och dennes familjemedlemmar arbetar med, men eventuellt vore det möjligt att i bibliotekens egna system flagga upp låntagare som regelbundet lånar samma böcker, eller böcker från samma förlag. Detta är i så fall krav biblioteken behöver ställa på leverantörerna av bibliotekssystem.
Men kärnan i frågan är huruvida biblioteken alls ska behöva ha böcker de inte vill ha i sitt sortiment. När jag frågar Py Söderström, marknadschef på Axiell Media, om detta svarar hon:
– Axiell Media varken kan eller bör agera censor åt hela bokbranschen. Vår policy för de titlar som distribueras genom oss är att de inte får bryta mot svensk lag och att de måste uppnå de tekniska kraven. Urvalet görs i nästa led av bibliotek eller återförsäljare.
Att just Frondörförlaget fuskat med systemet ändrar inte att att ge ut ”konstig” litteratur, även under pseudonym, naturligtvis måste vara tillåtet i ett fritt samhälle, liksom att ge ut klassiker. När en författare varit död i 70 år är hens böcker inte längre copyrightade, och vem som helst kan ge ut August Strindberg, Selma Lagerlöf, Jane Austen, etc, både som tryckta och digitala böcker. Många av dessa finns därför också gratis på nätet på sidor som t ex Project Gutenberg. Detta borde dock inte innebära att det ska vara omöjligt för biblioteken att ta in Kallocain eller Ulysses i sin katalog så länge de går att googla sig till.
Stödprenumeration. Boktugg Mini (från 10,42 kr/mån) ger tillgång till vissa premiumartiklar.
I en internationell jämförelse har svenska bibliotek tillgång till en ovanligt stor andel av de e-böcker som är kommersiellt utgivna, och detta är till stor del ett resultat av den debatt som fördes för några år sedan, då biblioteken uttryckligen krävde att själva få kontroll över vilka böcker de kan ta in. Är det utifrån detta rimligt att låta ett litet privat företag (Axiell Media har i skrivande stund tio anställda), som desutom i praktiken är ensamma på marknaden, bestämma vilka böcker biblioteken har möjlighet att köpa in? Utifrån vilka kriterier bör förlag och författare i så fall godkännas? Vad händer när delvis storförlagsägda Axiell Media bestämmer sig för att vissa förlags böcker inte håller måttet? Vad händer med seriösa nyutgivningsprojekt som Bonniers 5000-projekt http://www.bonnierforlagen.se/var-verksamhet/digitalt/5000-projektet/ om det blir totalstopp för att ge ut böcker av författare som rent lagligen kan ges ut gratis också?
Med tryckta böcker uppstår inte problemet att oönskade böcker plötsligt dyker upp i hyllan eftersom biblioteken inte köper in böcker de inte vill ha, så varför händer det med e-böcker? Sedan 2014 bestämmer biblioteken själva vilka e-böcker som kommer in i deras kataloger och kan på någon minut lägga till nya titlar eller ta bort böcker de inte längre vill ha, men eftersom det ges ut ungefär lika många e-böcker som tryckta böcker – hundratals titlar per månad – har många bibliotek inte tid att manuellt gå igenom nyinkomna titlar, utan har i stället satt automatiska regler som väljer in böcker baserat på priset per lån. Många bibliotek har inkommit med önskemål på hur de här invalsfunktionerna kan förbättras, men ingenting har gjorts från Axiell Medias sida. En automatisk funktion kan givetvis aldrig fullt ut ersätta en bibliotekaries expertis, men med tydligare information om förlagsprofiler, bättre kataloginformation om böckerna, bättre möjligheter att stämma av om en titel redan finns i bibliotekets samling, och mer finkalibrerade automatfunktioner kunde biblioteken få mycket bättre kontroll över sitt utbud.
Om man vill att biblioteken ska ha kontroll över sitt utbud kan inte lösningen vara att ta ifrån dem den kontrollen. Ge biblioteken bättre verktyg i stället och låt en av Sveriges mest kunniga yrkesgrupper göra det de är bäst på.
