Elena Ferrantes identitet verkar ha röjts av en grävande journalist. Tidningar listar vad författare tjänar. Alla hänvisar till allmänintresse. Men hur mycket har läsarna egentligen rätt att veta om författarna?
Hypen kring succéförfattaren Elena Ferrante har varit enorm. Hens böcker ligger högt på listorna i Sverige. I augusti var Min fantastiska vännina den näst mest sålda skönlitterära boken och veckan 19-25 september låg Hennes nya namn tvåa på den totala försäljningstoppen.
Möt författarna som är mästare på Cliffhangers – i Boktugg Spänning!
Trots att författaren varit anonym – Elena Ferrante är en pseudonym – har hen gjort intervjuer i flera tidningar de senaste åren. I takt med framgångarna har spekulationerna och jakten på hens verkliga identitet eskalerat. Och nu verkar det som en italiensk journalist, Claudio Gatti, har röjt hemligheten och avslöjar att författaren är en översättare bosatt i Rom.
Idag är det, på gott och ont, svårt att vara anonym. Gatti jobbar för ekonomitidningen Il Sole 24 Ore och har enligt uppgift spårat pengaströmmar för att hitta författaren. En bästsäljande författare får helt enkelt så stora inkomster att det är svårt att dölja när man unnar sig att köpa en ny lägenhet eller rentav flera. I Svenska Dagbladet sågar Lisa Irenius Gatti i artikeln Skäms ni som avslöjat Elena Ferrante.
– De (det italienska förlaget och Ferrantes agent) har varit väldigt tydliga från början med att anonymiteten är ett fullständigt krav. Det har till och med sagts att den dag hens identitet är röjd kommer hen att sluta skriva. Det om något borde folk som bryr sig om litteratur tänka på, säger Susanna Romanus, publicistisk chef på Elena Ferrantes svenska förlag Norstedts till Svensk Bokhandel.
Tidningen och journalisten hänvisar förstås till allmänintresse. Precis samma motivering brukar det finnas när tidningarna gör listor på de som tjänar mest. Det finns såklart ett intresse, men är det samma sak som att läsarna har rätt att veta hur mycket någon tjänar?
Jag har själv en kluven inställning. Jag är som alla andra nyfiken på att veta vilka författare som tjänar mest pengar. Men samtidigt är jag kritisk eftersom många listor inte alls har svaret på hur mycket författaren faktiskt tjänar på sina böcker då de blandar friskt och jämför inkomster av tjänst med utdelning från bolag. Dessutom från bolag där vissa författare inte ens tar ut lön medan andra har halva familjen anställd. Det blir helt enkelt inte särskilt rättvisande. Dessutom glömmer man bort det faktum att vissa författare tjänar enormt det ena året för att sedan dippa rejält nästa år ifall det inte kommer en ny bok. Och inte alla säljer mer och mer för varje bok.
Strax före Bokmässan skrev flera tidningar ”Jonas Jonasson, Jonas Gardell, Fredrik Backman och Camilla Läckberg är författarna som tjänade mest pengar förra året, det visar Nyhetsbyrån Sirens sammanställning av de 50 författarföretag som redovisade högst rörelseresultat i den senaste årsredovisningen. ”
Som en författarkollega konstaterade – att mäta det på högst rörelseresultat är ju samtidigt en lista över dem som hade skatteplanerat sämst.
Författare som skriver under pseudonym är relativt ovanligt idag. Inte minst för att förlagen vet att det är svårare att marknadsföra en författare som inte kan medverka i intervjuer, på scen eller på signeringar. Man brukar säga att den som vill vara anonym måste vara bättre än sina konkurrenter. Det har Elena Ferrante varit, enligt både kritiker och läsare. Men det räckte inte för att få behålla sin hemliga identitet. Hen blev för framgångsrik och nyfikenheten och/eller avundsjukan tog överhand.
Minns ni hur Aftonbladet avslöjade författarparet bakom pseudonymen Lars Kepler? (Lars Kepler är en svensk författarpseudonym, som används av Alexander Ahndoril och Alexandra Coelho Ahndoril när de skriver kriminalromaner om kommissarie Joona Linna). De hade sannolikt inte kunnat hålla det hemligt så länge som Ferrante eftersom de startade ett bolag och de stora inkomsterna hade snabbt kopplats till dem. För den som verkligen vill vara anonym så gäller det förmodligen att inte ha verkat i bokbranschen överhuvudtaget tidigare och sedan låta alla pengar gå in i ett bolag som författaren inte är delägare i.
Men nu är det sällan sådant som en författare med pseudonym vill ägna sig åt. Hen vill skriva böcker i lugn och ro.
Bokbranschen år 2030 – hur ser den ut? Framtidsspaningar i Analysbrevet!
