Författarbloggen: “Du kan få låna den av mig”

Sommaren är den stora läsårstiden för många av oss. Jag har just lagt bort min andra bok den här sommaren. Av tre påbörjade har jag läst klart en, lagt bort två.

På sommaren umgås vi också mer med vänner och familj, och ofta diskuteras det vi har läst. Flera gånger i sommar har jag hört “Du kan få låna den av mig” när böcker diskuteras. Och varje gång biter jag mig i tungan för att inte säga NEJ TACK åt den som erbjuds att låna bok. När någon erbjuder mig att låna en bok mumlar jag lite försiktigt om mina jättehögar med böcker som jag ska ta mig igenom först. Det är fegt. För det är inte det det egentligen handlar om.

När jag läser böcker läser jag böcker som jag har:

• Fått. (Ofta är detta signerade böcker från författarkompisar).
• Köpt. (Ofta är detta signerade böcker från författarkollegor. Jag köper massor av böcker från svenska författare).
• Lånat på biblioteket.

Det händer ytterst sällan att jag lånar en bok av en vän. Varför då?

Jo. Jag har skrivit tre böcker, varav två är ute på marknaden. Häromdagen kvitterade jag ut royalty för min första bok Alltid du. Den är ingen kioskvältare direkt, let me tell you. Den har legat på listor, den har sålt fint. (För en debutant helt utan marknadsföringsbudget). Många har hört av sig via mail/FB och uttryckt uppskattning för den. Men det är inte dags för mig att quit my day job. Om man säger så. I alla fall inte om jag vill ha någonstans att bo, och ha något att äta. Och speciellt inte eftersom jag har två barn som behöver både bo, äta, ha kläder och utöva vissa aktiviteter plus få gå på fritids.

Min kollega Sölve Dahlgren berättar mer om vad man tjänar som författare. Och där är anledningen till att jag inte lånar böcker av folk. Om jag lånar en bok av en vän får inte författaren betalt för min läsning. Lite som när man slinker in på en offentlig toalett utan att lägga i en egen femma utan snyltar på den som kommer ut. Två kissningar till priset av en. Eller ännu fler, om det vill sig riktigt illa.

Samtidigt. Vill jag ju att fler ska läsa mer. Och jag skrev inte böckerna för att bli miljonär, det var inte direkt det som drev mig. (Pga. visste mycket väl hur lite det lönar sig att skriva innan jag gav mig in i den här leken). Och om någon har talat sig varm om en bok för sin kompis som på så vis blir sugen på att läsa och därefter lånar boken, då är ju mycket vunnit. Vi är allt färre som läser och vi måste skärpa oss. Och då känns alla sätt som bra sätt. Läs en viktig artikel om just läsning här. Ersättning till en tjurig författare borde kanske inte vara högsta prio. Faktum är att trots att jag ogillar att låna böcker av folk lånar jag ändå ut böcker. Nu i sommar har jag lånat ut två. (Och då inte de jag har skrivit, andras böcker). Tror till och med att jag erbjöd mig att låna ut dem.

Men vem är jag att tycka att folk ska lägga sina surt ihoptjänade slantar på böcker? Som dessutom inte direkt är billiga. Men som Jan Guillou uttrycker det i en krönika om läsning (och det här citatet om bästsäljare):

Denna outrotliga tankegång bland fint folk i litteraturvärlden har alltid djupt fascinerat mig. Det skulle­ alltså finnas väl kända trix, knappar att trycka på, för att framkalla stimuli och köpreflexer bland den få­kunniga allmänheten. Skälet till att bara ett fåtal författare använder sig av denna lömska metod är att landets övriga 2 000 författare ädel­modigt vägrar att sjunka så djupt, liksom de vägrar att försörja sig på sitt skrivande, eftersom det vore ”motsatsen till litteratur”.

Guillou hävdar i krönikan att man ska läsa vad man vill. Och det tycker jag också. Men om du vill gynna en ädelmodig författare, låna  boken på bibblan, och inte av din kompis, för då får författarstackarn en liten penning för sitt slit.

Nu återgår jag till sommarläsningen. Drar ut en till bok ur högen och hoppas att det är en sådan där jag inte kan släppa förrän jag är klar. Och om du vill gynna en underbetald högstadiefröken som oekonomiskt nog inte gav sig in på pokerspelsproffsbanan som extraknäck – well then you know where to go. T.ex hit. Eller hit. Eller till ditt närmsta bibliotek. Inte till din kompis bokhylla. Och jag bestämde mig just för att stänga min. Pernillas bibliotek är numera stängt. För alla utom mig själv och min familj. Gynna en författare istället! Dessutom får det här den fantastiska bieffekten att mina böcker förblir mina. För utlånade böcker har en förmåga att nästan aldrig hitta tillbaka hem igen.

Pernilla Alm debuterade 2012 med romanen Alltid du och satte 2014 fart på läxdebatten med boken Läxfritt – för en likvärdig skola. Pernilla utkommer i augusti 2015 med romanen Utan dig. Bloggar på pernillaalm.se och läxfritt.se. Pernilla arbetar till vardags som lärare på högstadiet.