”Nej, jag har faktiskt inget jag måste göra.” De här märkliga orden har jag nog aldrig tidigare hört mig själv säga.
Vi backar lite. För några dagar sedan blev jag klar med en redigeringsvända av min nästa roman, Utan dig, Hoi förlag. Eftersom jag inte har förmånen att kunna vara heltidsförfattare är jag alltid tvungen att hitta och ta tid där det är möjligt. Det blir många kvällar och långa helgarbetsdagar i perioder och en sådan är alltså precis avslutad.
Bokbranschen år 2030 – hur ser den ut? Framtidsspaningar i Analysbrevet!
Dagen efter att jag hade skickat iväg min redigerade version till min redaktör var det sista dagen att fixa momsen. Det är så konstigt, jag ville skriva böcker och tvingades samtidigt bli någon slags ekonomiansvarig på ett miniföretag. Jag har så lite intresse för den uppgiften att jag var tredje månad måste rådfråga en kompis som jobbar på Skatteverket om vilket som är in- och utgående moms nu igen.
Jag fick iväg mitt manus i tid. Jag fick iväg momsen i tid. Och nu, några dagar senare, kom vetskapen över mig – det finns faktiskt inget jag måste göra idag. Min man undrade nämligen och det var då jag hörde de magiskt märkliga orden komma ur min mun. ”Nej, jag har faktiskt inget jag måste göra.” Inte en enda deadline över mitt huvud.
Och jag började fundera på det där med deadlines. Kan kännas vidrigt jobbiga innan man har nått fram till dagen D men när man väl är där, och man har levererat (en hederssak, finns inte en deadline jag har brutit) så är det liksom … klart. Och frågan är… skulle något bli gjort utan en deadline? Den här dagen, då jag inte hade något jag var tvungen att göra, hade jag en hel hög saker jag borde göra (röja i tvättstugan, städa mitt kontor, sortera min garderob, torka köksskåpen) men inte en enda av de sakerna gjorde jag.
Bokbranschen år 2030 – hur ser den ut? Framtidsspaningar i Analysbrevet!
Intressant att fundera över tycker jag, är vad som får en att hålla en deadline och tänker på de här två jag just hade. Momsen. Den höll jag ju för att man måste, annars blir det böter. (Väl?) Mitt manus. Ja, den höll jag för att jag måste, annars blir allt försenat i resten av produktionen och min bok kommer inte komma ut i tid. Det ligger verkligen i mitt intresse att boken når ut.
Så jag tänker att anledningen till att vi håller deadlines ligger i motivation. Ibland en yttre, ibland en inre. Vi håller deadlines på grund av konsekvensen som blir av att vi missar vår deadline. Det kan vara böter, det kan vara arga kunder eller ett missat flyg. Det kan vara din egen inneboende vetskap om att du faktiskt måste ta tag i det här och göra det innan det blir övermäktigt. Innan det är för sent.
Pernilla Alm debuterade 2012 med romanen Alltid du och satte 2014 fart på läxdebatten med boken Läxfritt – för en likvärdig skola. Utkommer i augusti 2015 med romanen Utan dig. Bloggar på pernillaalm.se och läxfritt.se. Pernilla arbetar till vardags som lärare på högstadiet.
