Anders Roslund berättar om drivkrafterna bakom att ställa upp i “Deckarna”

Deckarna på SVT har visats i två avsnitt. Vi på boktugg följer så klart programmet och ringde upp Anders Roslund för att höra vad han tänker om premiärprogrammet, så här en dryg vecka efter det har visats för det svenska folket.

I premiäravsnittet av SVT:s Deckarna var Anders Roslund och Börge Hellström huvudpersoner. Författarparet öppnade upp sig för publiken och berättade i ”förhören” bland annat om sina rutiner kring skrivprocessen. Om hur de drar upp storyn, gör research och det grova utkastet tillsammans och hur de sedan delar på sig för att Roslund ska skriva ihop själva boken. Om hur de inte umgås privat, utan hur de istället till och med sitter i var sin del av flyget när de reser. Och till slut berättade de även om vad som gör att de gräver så djupt inom den våldskultur som präglar olika delar av det svenska samhället. Författarna menade att de troligen har kunnat möta varandra i bristen på tillit till den vuxna världen de upplevde som barn, och att det är grunden till deras bakomliggande drivkrafter att skriva kriminalromaner. Eller som Denise Rudberg så fint summerade i slutet av avsnittet:

– Jag tror att ni skriver för att försöka förklara det oförklarliga.

Från början var Anders Roslund tveksam till att medverka. Han visste att om han ställde upp var det på allvar, och då måste man prata allvar och dela med sig av sig själv. Samtidigt blev han väldigt glad av programidén och att det var någon som ville ta romankategorin på allvar. Att de på riktigt ville söka efter kärnan till varför de människor som idag sprider en bild av Sverige ut i världen skriver det de gör. Eftersom han under 15 år har skrivit kriminalromaner som har getts ut på runt tre dussin språk så kände han ett ansvar att delta.

– Som representant måste jag svara ja när det bjuds upp till dans, säger Anders Roslund.

Dessutom lockade möjligheten att visa den del av kriminalromaner som sällan får komma upp till ytan. Så många andra grupper i samhället, från poliser till recensenter, får diskutera bilden av de enda personerna i sammanhanget som inte får komma till tals. Gärningsmännen. Därför ville han ta med tittarna in bakom väggarna på en kriminalanstalt och få visa deras perspektiv att en människa inte bara är god eller ond utan att det ligger så mycket annat bakom. Det var också en viktig drivkraft till att Roslund tackade ja till programmet. Besöket Roslund och Hellström gjorde på insidan av fängelsegrindarna visades, om än nerklippt, i premiäravsnittet.

– Det var viktigt för mig. Att få spegla verkligheten. Allvaret. Att programmet inte bara skulle handla om lekar utan om verkligheten.

På väg till inspelningen funderade han över hur det skulle bli. Att han kanske skulle berätta om sin bakgrund som till viss del präglats av våld, men att han inte visste vad och hur mycket han skulle vilja berätta. Men det mest överraskande med vistelsen var tilliten dessa sex författare fann till varandra. Ett gäng människor som visade nyfikenhet på varandra på ett äkta och intresserat sätt.

– Bra personkemi uppstår ibland mellan människor som kommer varandra nära trots att de inte känner varandra. Det uppstod i det hjul vi var inne i under dessa sju dagar där vi gick och la oss klockan två, efter att ha blivit avsminkade, och gick upp klockan sex. Det blev att vi litade på varandra och att vi förstärkte varandra på ett sätt jag inte hade tänkt mig.

Roslund uppskattade dessutom teamet bakom produktionen som han upplevde som väldigt proffsiga. De var väldigt smidiga, ibland tänkte han inte ens på att det var inspelning. Han märkte knappt av att teamet var där. Vissa rutiner från inspelningen hängde dock kvar även när han lämnat Åmotfors.

– På tåget därifrån hängde jag av mig min skinnjacka på sätet bredvid och efter ett tag började jag fundera på om de verkligen var tvungna att ha kameran så nära. Sen insåg jag att det inte var en kamera jag såg utan min jacka. När jag sedan gick på toaletten på tåget började jag direkt leta efter mikrofonen för att stänga av den eftersom man under veckan förstod att den var på tjugofyra timmar om dygnet och att teamet hörde allt.

Reaktionerna från omvärlden har generellt varit positiva. Som den mesta annan feed back Roslund får finns det alltid några som vill vara hånfulla, några som vill vara elaka och en liten klick som är hotfulla.

– Men de flesta som hör av sig är snälla, vänliga och vill dela med sig av sin upplevelse. De är generösa nog att de vill bollla tillbaka sina intryck. Ska jag säga något så är runt 87 procent positiva i sin feed back, säger Roslund med skratt i rösten.

Till sist ställs frågan om vad Anders Roslund själv läser? Blir det mycket deckare och kriminalromaner?

– Jag är grymt bred. Det var jag tvungen att vara när jag startade upp Kulturnyheterna. Men jag älskar verkligen Strindberg och Stig Larsson, gamla Stig Larsson utan -e-. Det som slarvigt kallas finkultur. Men jag läser också en hel del kriminalromaner. Jag försöker läsa något av det som alla mina kollegor skriver för att ha koll på vad de gör.

Att Anders Roslund till slut valde att medverka resulterade i ett starkt första porträtt av två väldigt modiga författare som så öppet valde att prata om sina bakgrunder inför hela svenska folket. Fördelningen mellan diskussioner och utmaningar, mellan allvar och lek, kändes väl avvägd, även om vi så klart blir mer intresserade av Roslund och Hellströms besök hos gärningsmännen. Deras böcker lyfter ofta fram den tudelade sidan av en människa – aldrig bara god eller ond – och det skulle med fördel inte behöva klippas ner utan utvecklas till vad som kunde bli en väldigt intressant och tänkvärd fristående programserie. Men denna blandning av Så mycket bättre, Stjärnorna på slottet och liknande serier funkar hittills riktigt bra även i författar-tappning. Eller vad tycker ni? På onsdag är det dags för avsnitt tre, och ni har väl förresten inte missat vår intervju med huvudpersonen från det andra avsnittet, Anna Jansson?

Foto: Anneli Salo